Kanske är det fel att just jag sätter mig och skriver den här krönikan eftersom jag har varit en av de flitigaste kritikerna av Hadelöv. Men samtidigt har jag alltid haft en enorm respekt för Hadelöv och det han faktiskt uträttat för klubben under sina sju säsonger här i Skellefteå. Därför ser jag den här lilla krönikan som en chans och möjlighet att visa och delge den respekten på ett tydligt sätt. Därför känns det ändå rätt att just jag gör det.
Hadelöv kom ju till Skellefteå för sju år sedan, säsongen 05/06. Han hade då gjort sju raka säsonger i Malmö och Elitserien. Säsongen 04/05 i Malmö så slogs han om första spaden med bland annat finske stormålvakten Pasi Nurminen, danske talangen Peter Hirsch och Färjestads nuvarande och duktiga målvakt Christopher Nihlstorp.Malmö valde att satsa på Nurminen som förstakeeper och under en period valde man också att låna ut Hadelöv till allsvenska Växjö Lakers, där Hadelöv gjorde stor succé. Han gjorde nio matcher i Lakers och stannade på fina 94.2 i räddningsprocent, med det var han bäst i serien. Men Malmö valde att plocka hem Hadelöv som dock fick se sig fortsatt som tvåa bakom Nurminen. Hadelöv fick från båset se sitt Malmö degraderas via Kvalserien ner till Allsvenskan.Året efter skrev han alltså på för Skellefteå AIK, som på många sätt var i extremt stort behov av en riktigt bra och stabil målvakt. AIK hade under några säsonger sett målvakter som blandat och gett mellan stolparna, tex Ville Koivula, Sean Gautiher, Carl-Johan Klint och NHL målvakten Mike Dunham.
För all del ett gäng talangfulla målvakter, men samtidigt ganska spretiga, lynniga och ganska opålitliga från och till. Samtidigt var dom väldigt underhållande, med det är ju inte samma sak som effektiva.Hadelövs intågande i laget och föreningen gav en helt annat stabilitet och ett helt annat ansikte åt vårt försvarsspel och framför allt vårt målvaktsspel. Det var kanske inte alltid dom snyggaste räddningarna, men han tog i alla fall puckarna och han höll en jämn och bra nivå vilket självklart skapade ett lugn i de bakre leden.Den klassiska säsongen 05/06 förde han sen Skellefteå tillbaka upp i Elitserien tillsammans med ett 20-tal andra legender, bland annat med Nicklas Dahlberg som parhäst på målvaktssidan. Hadelöv svarade för en otroligt stark kvalserie där man främst måste lyfta fram det lugn och den stabilitet han uppvisade och spred omkring sig.Året efter, säsongen 06/07 spelade AIK åter igen i Kvalserien, den här gången för att behålla sin elitserieplats och även här svarade han för en otroligt fin serie. Med tio spelade matcher hade han smått fantastiska 94.7 i räddningsprocent vilket talar för sig själv.Hadelöv började ju också så smått att ändra sin målvaktsstil till den idag så populära procent-stilen som jag vill kalla den, där det mer handlar om att täcka vinklar, stå på ett visst ställe när pucken befinner sig på ett visst ställe osv. mycket baserat på statistik, i stället för att gå och reagera mer instinktivt och direkt på varje situation, som Hadelöv gjort tidigare.Omställningen gav enorm utdelning och Hadelöv fick otroligt mycket beröm från alla håll och kanter för sitt målvaktsspel och för att han faktiskt kunde utveckla och förändra sitt spel så pass sent i karriären. Hadelöv har ständigt legat i den absoluta toppen i målvaktsligan sedan han kom till Skellefteå, fram tills den gångna säsongen då han fick se sig passerad av unge talangfulle framtidsmannen Jocke Eriksson.
Hadelöv har såklart betytt otroligt mycket för Skellefteå AIK, betydligt mycket mer än han egentligt fått erkännande för. Det pratas enormt mycket om Antos, Åkermans och självklart Magnus Wernbloms betydelse vid uppgången och dom hade självklart stor betydelse tillsammans med många fler, men Hadelövs betydelse nämns sällan.Jag hoppas dock att den här lilla krönikan kan öppna några ögon för vad han faktiskt gjort för klubben dessa sju år och att hans tid här lämnar det avtryck i oss Skellefteå bor som det faktiskt borde göra. Det är han mer än värd.Så om du på något märkligt sätt skulle snubbla över den här krönikan Hadelöv, vill jag tacka dig så hjärtligt för alla dom tusentals räddningar du gjort som burväktare i Skellefteå AIK, mitt älskade lag. Jag hyser enorm respekt över dig som målvakt, men även det lilla jag uppfattat av dig som person. Du är och kommer alltid att vara en av de spelare jag för alltid kommer att minnas främst för din insats vid uppgången 05/06, men även för de säsonger som följde i Elitserien. Din legendstatus kommer som sig bör att växa med åren.Tack för allt och lycka till i framtiden! /KingKongredaktionen@northpower.nu
Att våga eller inte våga?
Det har nu gått en tid sedan den andra finalförlusten på lika många år och den absolut värsta besvikelsen har i alla fall för mig sakta lagt sig. För att vara riktigt ärlig med er alla så blev jag inte speciellt besviken när slutsignalen tjöt nere i Gävle och det stod klart att Brynäs var svenska mästare 2012.
Varför? Ja, kanske var det på grund av det utgångsläge AIK faktiskt satte sig i från start i den här finalserien, med 3-0 i baken. Kanske började man trots allt på något sätt bearbeta en eventuell förlust redan då, eller man insåg kanske snarare vilket prekärt läge laget satt sig i och kanske blev den där blytunga sorgen inte riktigt så hemsk som jag hade trott på grund av det. Man hade på något sätt redan förberett sig.
Men som det mantra jag delgett under tidigare ”krönikor” så gav jag fan aldrig upp och jag trodde ändå på att vi faktiskt skulle kunna vända den här finalen och stå för en svensk hockeyklassiker. Det trodde jag faktiskt och det är jag glad för. Det var en annorlunda men skön känsla att våga tro, sticka ut hakan, vara lite kaxig och faktiskt våga vara en vinnare, det kommer jag tveklöst att ta med mig till nästa säsong.Jag vet inte hur du som läser dom här raderna själv hanterat den här säsongen, men många i min omgivning verkar faktiskt också ha valt den linjen, och dom verkar också ha mått riktigt bra av det.Men känslan i hallen under finalserien, känslan, eller kanske snarare den tysta ångesten som jag tycker på något sätt fanns i Skellefteå Kraft Arena andades inte vinnare och tro, jag tycker den andades ångest och misstro.North Power gjorde en otroligt fin säsong, kanske den bästa någonsin vad gäller TIFOn och under slutspelet jobbade man verkligen arslet av sig för att skapa en magisk stämning, en underhållande inramning och där igenom så bra spelförhållanden som bara möjligt för vårt älskade svartgula lag.
Tyvärr verkade stora delar av sittplatspubliken i det närmaste chockade, eller möjligen otroligt nervösa, då man inte alls drogs med i North Powers passion och engagemang, utan i stället satt på händerna med ett nollställt ansiktsuttryck och bara var just en åskådare. Man tittade, inget mer.Nu står det såklart varje besökare fritt att delta i att skapa stämning och hjälpa laget framåt, eller att bara sitta och stilla se på hockeymatchen, det är ju trots allt det den stora majoriteten kommer för.Men vad kostar det att klappa, eller till och med sjunga lite tillsammans med tusentals likasinnade? Är det för att man inte vågar, tycker att det är pinsamt eller är det möjligen för att man helt enkelt tycker att det är onödigt? Jag vet inte, det finns säkert många förklaringar, men samtidigt vägrar jag tror att en majoritet av vuxna människor skäms över att klappa och sjunga med inför andra.Kan det vara så jävligt att sittplatspubliken idag består av någon form av hockeysupporteröverklass (nytt ord). Som liksom ser sig för mer och bättre än dom där ”huliganerna” som för ett jäkla liv på ståplatsläktaren. Kan det verkligen, verkligen vara så? Det finns faktiskt dom som menar det.Skulle det ligga någon sanning i det, att det här nya klassfenomenet är verkligt och att det kommer sig ur den prisbild som idag finns, ja då känns det här som en otroligt farlig utveckling. Är passionen och lidelsen på väg bort från våra läktare?Nä, även om jag som sagt har svårt att förstå det, så hoppas jag hellre att den bakom liggande orsaken är att man skäms om man lever om för mycket på sittplats och att man där igenom väljer att vara stilla och tyst. För den orsaken bör vi alla tillsammans kunna åtgärda, redan till nästa säsong.Till sist lägger jag in en bild som man kanske kan lära sig en hel del av vad gäller passion, lidelse och att våga utan att skämmas..
/King Kong
Redaktionella Minnen – Tazman
Vi kan summera denna säsong på många sätt, vi kom en placering bättre än förra säsongen och spelade ännu en final trots att många "experter" inte trodde på oss innan säsongen började. Nedanstående text har skrivits av undertecknad och det är en text som jag står för, vissa av er är säkert av en annan åsikt och det respekterar jag. Kom gärna in på vårt forum och diskutera vad just du tycker.Säsongens utklassning: Nu i efterhand kanske det inte är så mycket att stoltsera med men 8-1 mot Djurgården var ett styrkebesked och en kross utan dess like.Säsongens back: Lindgren har vuxit de senaste säsongerna och att han är en av ligans mest stabila backar gör honom till mitt val. Hans skridskoåkning och jämnhet är hans främsta egenskaper, dock så hoppas jag att någon av de yngre förmågorna tar ett steg upp eller att en riktigt klassback är på denna lista till nästa säsong.Säsongens Jeff Beukeboom: Jag vet inte vad de sa till Granberg men det fysiska spel han visade upp i slutspelet var tidvis en fröjd att skåda. En pojkvasker som står upp mot de rutinerade eliserierävarna gör att Granberg får denna utmärkelse.Säsongens Jonas Lennartsson: Inför varje säsong görs det minst ett nyförvärv som gör att den stora massan av AIK-supporters går bärsärkagång. Vid många gånger överbevisar spelarna de Marklunds och Lundströms som klagat och gnällt innan spelaren som diskuterats tagit på sig den gulsvarta tröjan. Forsberg, Strandberg, Lennartsson, med flera är alla spelare som knappt varit vatten värd då de värvats men som sedan överbevisat de allra flesta.Detta år tilldelas detta pris Tomas Skogs med den enkla motiveringen att han gjort en stabil säsong, spelat enkelt, fysiskt och till skillnad från många av våra andra försvarare spelar med kroppen framför sitt egna mål.Säsongens besvikelse: Lagets enda renodlade finska spelare (jag räknar inte dit Mustonen) hade jag stora förhoppningar på. Att han skulle logga på mellan 20-25 minuter per match och samtidigt vara den ledande offensiva backen och ett sylvasst vapen i PP såg jag som någoting givet. Nu uppnådes aldrig detta och Pikkarainen är därför säsongen mest negativa överraskning. Att han får en förlängning av sitt kontrakt har jag svårt och tro och därför kommer han att minnas som ett svagt kort att spela ut under avgörande i matcherna.Säsongens ”med tåren i ögat”: Holloways systers brev till norran.se och den uppskattningen som visades efter det att Northpower gått ihop och köpt en ny cykelhjälm efter Forsbergs olycka visar verkligen att Northpower har elitseriens bästa fans utan konkurrens.Säsongens Alexandre Daigle: Tilldelas den spelaren som har spelsinnet, skridskoåkningen, tekniken, fysiken. Alltså alla attribut som behövs för att dominera matcherna men på något outgrundligt sätt inte får spelet att stämma. Denna utmärkels tilldelas såklart Christian Söderström, denna ständiga talang som aldrig får allting att klaffa. Att han får ett nytt kontrakt ser jag som en omöjlighet.Säsongens genombrott: Trots att Joacim Eriksson hade ett mindre lyckat slutspel så var han en av våra allra bästa spelare under säsongen, en trygg och säker utpost. Jocke är fortfarande ung och tämligen orutinerad, trots att det smärtar så tror jag att han lärt sig något av de missar som snöpligt gjordes under detta slutspel och kommer tillbaka än starkare under nästa slutspel.Säsongens raket: Han kom, han sågs, han fick spela i PP tillsammans med bland annat kapten Jimmie, Holloway, Lindström och blev skadad. Tänker såklart på Edström som visar alla kvaliter för att bli en klassback inom en snar framtid.Säsongens kedja: När kedjan med en stockholmare, en framgångsrik hockeyspelande fransman och en kanadensare med sjuhelsike till kanon sätts ihop så blir succén given.Säsongen Tie Domi: Danielssons ”sucker punch” på Bellemare var helt klart utanför ramarna över vad reglerna tillåter, att han inte blev avstängd efter ett sådant tilltag är mig oförståeligt.Säsongens drag av träningsstaben: Att peta Söderström var ett gott tecken och att sedan att placera fem forwards på isen under numerärt överläge visade sig vara en snilleblixt och ett fingertoppskänsladrag av Forsberg & CO.Säsongens miss av träningsstaben: Under finalserien så var laget alldeles för utspritt. Under perioder kunde en ensam ytterforward kämpa om pucken mot 2-3 Brynässpelare, medan den andra AIK-forwarden var på andra sidan målet, dessutom stod vår center tillsammans med 2 backar på offensiva blå. Med ett sådant utspritt spel får man inte ett fungerande anfallsspel.Säsongens spelare: Nu i franska valtider så känns det på något sätt självklart att plocka fram vår franske baguette. Bellemare har på en relativt kort tid gått från en hyfsad tredjekedje-spelare till en fullfjädrad fullblodsproffs. Hans uppåkningar är ibland i Jimmie-klass och spelet runt sargerna är ren och skär njutning. En center som gör samtliga sina medspelare bättre förtjänar verkligen denna utmärkelse.Ett speciell utmärkelse ska ändå tillskrivas till Joacim Eriksson som under säsongen var elitseriens bästa målvakt.Säsongens ledare: ”Jimmie Ericsson är vår kapten” går ju som bekant sången och det stämmer verkligen. Vi som minns Jimmies första tid i AIK minns en halvslö, smågnällig spelare med spår av divighet och storhetsvansinne. Dessa tider är dock förbi, Jimmie visar att med ett ”C” på tröjan riktigt ledarskap och kämparglöd. Bellemare visar att han förtjänar ett ”A” då han är den som drivar på och uppmuntrar sina lagkamrater på bästa sättet.Säsongen bästa intervju utanför northpower.nu: Fahlmans snack med Jonte Hedström är verkligen underbar, stoppa in en femma i honom och han snackar i en evighet. Kom hem Jonte, allt är förlåtet.Säsongens sämsta inslag från lokaltidningarna: Norrans pinsamma intervju med Möller var verkligen hemsk att titta på, jag förstår att det hade någon form av ironisk underton men allting går inte försvara och det är ett par minuter som jag debiterat vår lokala tidning för.Säsongens låt med AIK-inslag: Pär Wikstens blott sjuåriga dotter Elsa har gjort denna underbara låt som omvänder den mest inbitna Löven-supportern. Jag är ändå fortfarande barnsligt förtjust i det håller på hända igen som är ett klassiskt mästerverk. Säsongens återkomst: Många skulle nämna Lindström som den stora återkomsten och visst är den poängstarke hemvändaren en stark kandidat. Jag skrev dock en krönika om Lee Gorens återkomst den 21/7 2011, han har alltid varit en favoritspelare för mig och hans starka säsong gör honom till min kandidat. Är det hans sista säsong i AIK-land?Säsongen ”mest gnälliga på forumet”: Detta kopiösa mediaintresset för slutspelets domare har verkligen spridit sig till northpower.nu och den uppståndelse, fokus och onödiga inlägg som skrivits om männen i zebrarandigt är många och överflödiga.Säsongens skönaste skadeglädje: Säsongens stora överraskning och tillika seriesegrare från det kalla norr fick respass i första omgången och jag skulle vilja träffa den AIK-supportern som inte drog på smilblanden då detta fiasko fullbordades för våra norrländska antagonister.Säsongens Dr Jekyll and Mr Hyde: Många av oss trodde att detta skulle bli Oscar Lindbergs genombrottssäsong, denna spelskickliga center som har alla fysiska attribut för att bli en av våra ledande utespelare. Han har dock ännu inte fått allting att stämma men under slutspelet var han en av våra mest formstarka spelare och vad ser vi i stjärnkikaren för säsongen 12/13 för unge herr Lindberg? /Tazmanredaktionen@northpower.nu
Redaktionella Minnen - Warder
SUMMAN AV ETT LIDANDE
En hård spark på pungen. Man faller ihop i en hög och blir orörlig.Den sylvassa brännande smärtan ger en tårar i ögonen och man tappar nästan andan.
Det finns nog inte en snubbe som inte känner igen scenariot. Vi vet hur jävla ont det gör att bli sparkad på pungen. Vi vet det så väl att när vi ser någon annan få en spark, till och med på film, så får vi ett sådant starkt känslominne att vi nästan själva absorberar lite av denna smärta. Det gör alltså ont att se någon annan bli sparkad på pungen. Det gör till om med ont att bara prata om det. Summan av våra erfarenheter ackumuleras i ett koncept, en primal, reflexmässig kunskap som aktiveras så fort begreppet smärta och pungen kombineras i någon form.
Skellefteå AIK är som min pung.
Den ackumulerade känslan av besvikelse, frustration och smärta som jag samlade på mig under åren allsvenskan ligger alltid kvar som ett filter över allt jag ser, hör och upplever kring ishockey. Kvalserieångesten kommer aldrig att gå ur mig, även om den med tiden har spätts ut med sista årens framgångar. Jag har aldrig slutat hoppas, men om jag ska vara helt ärlig är det först den sista tiden som jag orkar hålla kvar i det hoppet genom motgångar och nederlag. Kvalserien är i mitt sinne aldrig långt borta. Bara att prata om den gör att jag får ont i pungen. Samtidigt är kvalserieåren en del av mina sammanlagda erfarenheter som supporter. Alla sura förluster, alla gånger vi snubblat på mållinjen, de gånger vi vikt ner oss och skamset börjat ladda om för nästa säsong. Allt det ligger någonstans i mitt minne som en kokande vulkan. En anspänning i min kropp som aldrig riktigt försvinner. Mitt segervrål när vi blev klara för elitserien innehöll såklart glädje och eufori men en väldigt stor del bestod av ett emotionellt vulkanutbrott. Jag skrek ut flera års frustration och sorg och blev i processen renad och pånyttfödd. Detta förlösande skrik lades också till min erfarenhetsbank av hockeyminnen. Varje säsong för med sig sina besvikelser, sina glädjeämnen och sina erfarenheter. Vi bygger hela tiden på vår erfarenhetsbank och ett jublande vrål över en seger innehåller tillslut så mycket mer än en glädje över en vinst i den enskilda matchen. Till och med delar av mitt eget privatliv vävs in min hockeypassion. Mina egna privata nederlag och mina egna segrar. Min ångest över sju års studier skriks ut när Oskar Lindberg gör mål. Den här säsongen har jag insett att till och med delar av andra människors liv hamnar på samma ställe. Människor vars passion för Skellefteå AIK vida överstiger min egen och som betalar ett högt pris för kärleken till ett hockeylag.
Mina jubel är summan av mitt lidande, min glädje, mina erfarenheter och min respekt och samhörighet med alla eldsjälar i Northpower. Vad är summan av ditt skrik?Vad är summan av Bert Robertsson vrål?
Det är lätt att glömma i besvikelsen över ännu en förlorad SM-final, att vägen hit har varit mycket lång. Vägen har varit lång och krokig men i mina ögon finns inget hockeylag i Elitserien idag som kan ha lika stolta supportrar. Vilket jävla stålbad vi genomgått. Att vinna ett SM-guld vore såklart en fantastisk upplevelse, men i perspektivet av den fantastiska hockeyresa som Skellefteå AIK bjudit sina supportrar på är ett SM-guld bara att se som grädde på moset. Vi har gått genom eld och genom vatten för att vara där vi är idag. En av Sveriges absoluta toppklubbar. En riktigt kandidat till SM-guldet. I år var vi närmare än vi någonsin varit sedan 1978. Vi kanske inte tar oss dit nästa år eller året efter det, men vissa visdomsord förstår man inte förrän man är gammal och vis. Det är vägen som är målet och den väg vi haft är en väg att vara jävligt stolt över.
Warder
redaktionen@northpower.nu
AIK förlorade finalen - men Robert Broberg hade rätt
Ja, som ni vet mina vänner så räckte det inte ända fram den här säsongen heller. Brynäs vann match 6 med 2-0 och därmed finalserien med 4-2 i matcher.Kort om matchen till att börja med: inledningsvis var det jämnt, där båda lagen främst förlitade sig på spelvändningar, men där AIK allteftersom första perioden led skapade bättre och fler lägen. Allra närmast var Bud Holloway, men Svedberg kunde klara liggande. I andra perioden fortsatte AIK att skapa mer chanser än Brynäs och fick dessutom flera långa anfall. Pressen kom dock av sig och det hade två anledningar. Två boxplay (varav ett obegripligt) och ett mål som kom från ingenstans drygt tretton minuter in på andra perioden - även om den faktiska avsändaren var Jakob Silfverberg. Ett rappt skott långt utifrån som Joacim Eriksson måste klara. Efter målet tog Brynäs över spelet något resten av perioden och i slutakten stängde de ner AIK helt. Skellefteå tog sig ingenstans. Till slut gjordes också 2-0 efter backskott från Ryan Gunderson när AIK-försvaret sjunkit för långt ner i egen zon.Matchen var en perfekt återspegling av matchserien: ett AIK som skapar mycket chanser, men som samtidigt inte är inne i de riktigt tuffa områdena och gör livet surt på riktigt för Svedberg. Mål från Jakob Silfverberg, ett billigt insläpp från Joacim Eriksson, men framförallt ett Brynäs som är bäst i landet att förvalta ledningar - och tydligen även på att sätta sig i sådana situationer.AIK blir alltså tvåa ännu en säsong - och det är surt. Det finns dock ingen anledning att deppa ihop, för vi kommer tillbaka nästa säsong - och vi blir inte sämre.I filmen Talladega Nights får vi se bilder från racerförarens Ricky Bobbys barndom, när hans racerförande suput till far kommer på besök i skolan, ställer till en scen och avslutar med sitt motto ”if you ain’t first, you’re last”. Ricky idoliserar sin far och lever sitt liv efter den devisen. När sedan Ricky av olika skäl når botten och sedan återser sin far upprepar Ricky vad fadern sagt, som ett livsmotto, kommer fadern inte ens ihåg det. ”Jag måste varit hög då. Det är ju idiotiskt, om du inte är först kan man ändå hamna tvåa eller trea”, eller något liknande. Jag minns inte ordagrant.Med det sagt är det alltså bättre att förlora i finalen än i semifinalen, eller på någon annan nivå. Det föder inte förlorare att förlora finaler. Det ger erfarenhet. Färjestad förlorade tre raka finaler i början av 2000-talet. Som exempel.Jag vet inte om det fortfarande sitter kvar, men i alla fall förr om åren satt bokstäver uppsatta av Robert Broberg i kombihallen i Skellefteå. ”Målet är ingenting, vägen är allt” stod det. Min kompis Peter och jag kunde håna det tänket. Att vinna var allt, oavsett hur man nådde dit. Och om man inte lyckades med att vinna kunde man istället, paradoxalt nog, måla upp en romantisk bild av vackra förlorare.Det var förstås bara trams, vet jag nu. Vi är på rätt väg, det är det väsentliga, och vi ska heller inte identifiera oss som förlorare för att vi förlorar en final. Det finns överhuvudtaget inte något önskvärt med förlorarromantiken. Du kanske tycker att det låter som att vakna upp medelålders en dag och inse att du hellre vill ha reformer än revolution, men det är sant.Jag minns konkurshotet 1997, förlusten i Leksand 2004 och ett decennium med Lechtalers, Jägers och Briells. AIK har givetvis inte ”vunnit ett silver” utan förlorat ett guld, men finalplatsen måste trots allt ses i ett större perspektiv. Allt annat är historielöst.Vi behöver inte hemfalla åt förlorarromantik för att hitta en identitet trots ännu en finalförlust. Vi behöver heller inte komma med resonemang om att ”vinna silver”. De vackraste historierna är utan termer som vinnare och förlorare. De handlar om framåtskridande och ständig utveckling utifrån sina egna premisser.Där är vi.Framåt AIK./ Hank
Vi lever ännu! Hör ni det, Brynäs?
AIK kommer allt närmare sin högstanivå i den här serien. Från en riktigt medioker insats i final 1 har Skellefteå arbetat sig in i den här serien den tyngsta av av vägar. Men nu är det plötsligt 2-3 i matcher och börjar inte Brynäs se lite, lite oroliga ut? Fin inledning gav utdelningInledningen av matchen blev precis som man önskar varje gång man kliver in i Skellefteå Kraft Arena. Ett gediget publiktryck besvarades av spelarna med härlig anfallshockey, Brynäs gick på knäna ordentligt och hade, trots ett tidigt powerplay, inte ett enda skott på mål förrän efter tio minuter.
Första målet dröjde knappt tolv minuter och bara tre sekunder av ett powerplay. Bud Holloway fick pucken efter tekning, lade in krutladdning modell medium-large och bombade in 1-0. I andra perioden var spelet jämnare. AIK åkte inte alls lika mycket skridskor som i första, och efter två individuella misstag hade Brynäs vänt matchen på tre minuter. Slarvigt förstås, särskilt andra målet där John Klingberg och Joacim Eriksson missförstod varandra en aning bakom eget mål. Calle Järnkrok högg direkt och serverade metallpolaren Silfverberg i slottet. Pang, 1-2 och en snopen känsla. Vi hade ju den här matchen? Klassig skottfint gav 2-2Nåväl, striden fortgick och AIK repade mod tämligen omgående. 2-2 kom psykologiskt bara någon minut före andra pausen och vilket mål sen! Bud Holloway fick ett fantastiskt läge framför mål, visade för Brynäs keeper ”Honken” att nu jävlar smäller det – och passade sedan Tomas Skogs, som smugit upp på högerkanten. En isare senare var matchen kvitterad. 
Dramatisk avslutning – lyckligt slutI tredje perioden var AIK bättre men det märktes i båda lägren att det fanns mycket att förlora. Försiktigt spel och många heta sitautioner med flertalet dubbelutvisningar. Och när undertecknad satt och meddelade bänkgrannen ”Men det är väl ändå inte meningen att Granberg ska bygga anfallen?” svarade #8 med att servera sniper-Möller på silverfat. Smack, 3-2, taket lyfte och Brynäs monterade kollektiva gamnackar per omgående. Efter en dramatisk avslutning där Jimmie Ericsson åkte ut 2+2+10 för spearing höll AIK ändå undan, inte minst efter ett grandiost defensivjobb av Melker Karlsson. Han fick med sig en utvisning med 1.15 kvar vilket störde Brynäs värsta anstormning, och när 60 minuter spelats klart exploderade hela arenan. Finsk pop och blå hjälmÅterigen glad men kontrollerad stämning i omklädningsrummet, den här gången till tonerna av finsk pop. Och nej, otroligt nog var det inte Johan Forsberg som var DJ, istället hade Hannu Pikkarainen fått händerna på iPaden. Förhoppningsvis något som aldrig händer igen. Tomas Skogs fick den blå arbetshjälmen den här gången, något han inte tyckte sig förtjäna.-Det var nån blind kille som gav mig den idag. Jag fick den av Nisse Burström, skämtade Skogs.Berätta om målet! -Jag visste inte om jag skulle få passningen, jag försökte stå rätt och fick på en isare som gick in, säger Skogs.-Bud har ju ett sjunde eller åttonde sinne, han ser saker på isen som ingen annan ser, han är otroligt bra, fortsätter #23.När Brynäs gör sitt andra mål har de bara skjutit tio skott på mål, vad hände där?-Vi slarvar vid båda målen tycker jag, det är misstag som vi inte ska göra. Samtidigt tycker jag vi har kontroll på det, vi pumpar på.Matchar ni aktivt mot just Silfverberg och Järnkrok?-Nja, de är ju skickliga spelare, det gäller att minimera tillfällena för dem.Hur tänker du kring resten av matchserien?-Vi satte oss i ett jäkligt dåligt läge från början. Vi är beredda på allt på torsdag, men Brynäs är nog lite trötta. De har ju haft två matchbollar som de bränt. 
Utskälld Alm förklarar lägetJohan Alm blev utskälld av delar av publiken efter en utvisning som gjorde att AIK missade ett powerplay. Detta efter att Johan Larsson kört över Jocke i målet och Alm omgående hämnats.-Jag ville ta ner honom på jorden för så där gör man fan inte. Jag var förvånad att jag åkte ut, jag tycker att om jag ska ha en tvåa för det där så ska Larsson ha 2+2, meddelar Alm.Hur tycker du det fungerade spelmässigt idag jämfört med tidigare matcher?-Det blir bättre och bättre, framför allt bjuder vi dem på mindre. Jag tycker att vi är fysiskt och mentalt starkare än Brynäs och det har vi tänkt visa på torsdag, säger Alm, och fortsätter:-Samtidigt, vi ligger fortfarande under och måste tänka byte för byte. Vi har allt att vinna men kan inte slappna av för det.Börjar det bli tuffare där ute nu när ni börjat vinna matcher?-Helt klart, det är tajtare. Inte minst i snacket, Brynäs snackar mer och mer. Serien mot Modo tycker jag började tufft och blev mildare, här är det tvärtom.Hur är det att lira inför fullsatta läktare jämfört med en vanlig seriematch, då det är halvtomt?-Det är ju helt magiskt, svårt att beskriva känslan. Måste passa på att berömma NP för Bert-tifot också, helt otroligt! Bellemare groggy igenEtt riktigt bakslag ikväll var Jörgen Sundqvists tunga tackling på Bellemare i slutperioden. Bellemare var rejält groggy när han reste sig och hade stora problem att ta sig ut i båset.Anders Forsberg, vad tyckte du om tacklingen?-Jag hoppas att det var en riktig världsklasstackling, då är de där riktigt läckra.Men hur illa var det med Bellemare?-Han såg fräsch ut, han gick omkring här inne och det verkade inte vara någon fara med honom.
Mattias Ekholm kör rakt in i Jocke Eriksson på slutet, hur ser du på det?-Det ska rendera i utvisning, det tycker jag. Samtidigt är jag okej med det om vi också får bråka på det sättet. Det gäller att bedömningarna är konsekventa, att vi vet vad som gäller.Känner du att Brynäs börjar bli oroliga?-Kanske, de har korkat upp champagnen och fått smaken av guld, de borde bli oroliga.Varför har ni hamnat i den här besvärliga situationen?-Frånsett första matchen har vi haft ett spelövertag men vi har gjort det alldeles för bekvämt för Brynäs. Det har kostat för lite för dem att möta oss, det har vi försökt ändra på nu.John Klingberg stod för en rejäl tavla som ledde till Brynäs andra mål. Vad säger du om honom?-Klingberg är en spelare som varierar väldigt, upp och ner, upp och ner. Den där situationen var lite David Rundblad-light. Men han är den typen som verkligen kan göra skillnad.Annars är vi nog många som trodde att den värvningen mest var tänkt inför nästa säsong?-Han kommer att bli ännu bättre, men han förtjänar sin plats redan nu.Brynäs bytte målvakt till ”Honken” idag, överraskade det er?-Ja, jag blev förvånad. Men Honken är minst lika bra som Svedberg.Filmar han lika mycket?-Nej, Honken är inte lika duktig på att filma som Svedberg.Vill du se ett byte tillbaka till Svedberg på torsdag?-Jag hoppas det, jag gillar att möta Svedberg, säger Forsberg. ”I see dead people”Bud Holloway blev i och med dagens två poäng 2000-talets slutspelskung, 23 poäng har kanadensaren skrapat ihop hittills.-Jag hörde något om att jag hade en poäng kvar, det är förstås en ära för mig att jag lyckades, säger Bud och fortsätter:-Jag hade faktiskt lovat att sätta en idag och det gick ju vägen.Oscar Möller hade inte hört nånting om det där rekordet, berättade han nyss.-Oscar är inte känd för att läsa så mycket, det är därför, säger Bud och skrattar.Skogs mål som du passade fram till – tänkte du passa hela tiden eller var planen att skjuta?-Jag laddade för skott men deras keeper kom ut långt. Jag hade sett att Skogs smög upp till höger och det blev väldigt stora ytor där. Det är svårt för vilken målvakt som helst att hinna med en sådan förflyttning så det var ett enkelt val.Och du var förstås aldrig rädd att ge chansen till en back?-Haha, jag har absolut ingenting emot backar, inte våra egna, fortsätter Bud.Tomas Skogs beskrev dig som en spelare med ett sjunde eller åttonde sinne på isen.-Äh, det vet jag inte. Jag försöker ge allt även när man inte har sin bästa dag och det är väl vad jag tror gör skillnad i slutändan.…Så hur många sinnen har du, fem som vi andra?-Sex sinnen har jag. De fem vanliga förstås. Men ”I see dead people”, så det blir sex stycken, summerar Bud med ett flin. ”Man brukar kräkas”Karin Granberg ville inte berätta mycket om Bellemares skada, men några ord fick undertecknad i varje fall ur henne.-Det ser positivt ut för Pierre, han har just ätit en god middag och mår som en prins.Ingen fara för hjärnskakning alltså?-Av principskäl vill jag inte kommentera några skador alls.Nähä. Men om man frågar allmänt, om man åker på en hjärnskakning vid niotiden, brukar man äta en god middag en och en halv timme efter?-Jag kan väl säga så mycket att med en hjärnskakning brukar man kräkas och må allmänt uselt, säger Karin och ger därmed en hint om att läget kanske inte är så allvarligt.Något nytt angående Goren?-Det är klart positivt, han tränar för fullt i morgon.Fast det gjorde han väl idag också?-Ja, han är nära spel. Jag kan inte säga så mycket mer, men det ser bra ut.Kan du jämföra skadeläget idag med hur det såg ut i finalserien i fjol?-Bättre under kontroll i år, mer påverkbart.Vad innebär det?-I fjol hade flera spelare skador som är svåra att göra något åt. Mikko Lehtonen hade t.ex. ett ”bone bruise”, en skada på hälbenet. Det går inte att bota med en spruta eller annat, det gör ont vid all belastning. I år är läget betydligt bättre, det går att behandla med avlastning, is och annat. Det är egentligen bättre både mentalt och fysiskt.Hur inblandad är du i den mentala biten?-Så mycket jag får. Men Petter kommer jag inte åt, där kan jag inte ens sätta på ett plåster. Det är väl delvis mitt fel också som har uppfostrat honom att tiga och bita ihop.Han plågas mer av att ha dig kring laget än tvärtom alltså?-Ja, absolut. Han avskyr att ha mig i laget. Men jag brukar svara att jag var här först, skrattar Karin. 
Bert tackar North PowerBert Robertsson har blivit något av en symbol för kämpaandan i den här finalsernen, och fick alltså en jätteflagga på Västra Stå ikväll.-Förbannat smickrande givetvis, men det är så den här klubben funkar. Det är otroligt många engagerade. Killarna gör ett grymt jobb på isen, vi försöker från båset och publiken ger allt vid sidan av.Det påstås att du under säsongen sagt att om du skulle bli utvisad från båset så skulle du ställa dig i klacken.-Hmm… Jag har nog inte sagt det. Men jag skulle hitta mig en bra plats på läktaren, helt klart!Hur känns matchserien för dig i och med kvällens seger?-Vi har vittring och mer att ge. Det är en match kvar för att ge oss möjligheten att vinna guldet och vi är tillräckligt bra för att gå hela vägen.Bert tar sats och fortsätter:-Vi har hittat känslan och drivet i laget nu. I en final räcker det inte att spela bra, man måste ge hjärta och själ och det gör vi nu. Det är en häftig resa vi är inne på och det skulle vara skithäftigt att vända det här.Brynäs gör mål på våra misstagSammanfattningsvis kan man slå fast att Brynäs två mål kommer efter misstag i AIK, så mycket annat skapar inte Gävlelaget men å andra sidan är de skrämmande effektiva på att förvalta sina chanser. AIK är ändå på väg in i den här matchserien inte bara resultatmässigt, jag tror inte det var någon rolig stämning i Brynäs omklädningsrum efter första perioden idag.Nu kommer finalseriens svåraste uppgift i form av matchen borta mot Brynäs, där hela Gävle förväntar sig att säkra Le Mat. Och Brynäs är förstås favoriter på hemmaplan, men serien är riktigt jämn nu och ska vi alls prata i termer som mental press så är Brynäs synbart märkta av den. Det kostar på att ha 1-2 med 22 minuter kvar att spela och inte ens få till en förlängning. Vad mer finns att tillägga? Jo, en enda sak: 10 down, 2 to go. /Trolletredaktionen@northpower.nu
Vänta, en liten stund till!
AIK vann final 4 i Gävle efter sudden death och en riktig kämpainsats. Trots underläge två gånger om i en till synes omöjlig uppgift gick AIK aldrig ner sig, utan fortsatte trycka på och vara det överlag spelförande laget. Bäst i AIK var återigen ungdomskedjan, vilka också fick avgöra i sudden genom Oscar Lindberg efter genialt pass bakom målet från Melker Karlsson. Första periodenAIK inledde oväntat piggt de första två bytena, vilket inte resulterade i mer än att Bellemare åkte ut på en till synes billig tripping efter 2.19. Det var svårt att inte se det som ett omen - de sista dödsryckningarna straffas direkt med en skitutvisning. Strax efter Bellemare var det Söderströms tur att bli utvisad - en extremt onödig tripping i anfallszon - och Brynäs gjorde mål direkt på nästföljande tekning i spel 5-mot-3, där AIK-spelaren interferades bort från att komma ut på skytten kunde Silfverberg dunka in 1-0. Brynäs tog alltså ledningen igen.Hade vi inte lärt oss någonting?AIK höll dock moralen uppe även efter målet och var det spelförande, och bättre, laget. Det visades också tendenser att gå hårdare på mål än tidigare matcher. 1-1 föll så efter 14:08 efter en spelvändning där AIK visat fint passningsspel genom framförallt Ericsson som gav Forssell öppet mål.Brynäs lyfte upp spelet något efter AIK:s kvittering och utjämnade det spelmässiga förhållandet i matchen. Med knappt tre minuter kvar av perioden brann det för Bellemare, som åkte ut på en mycket odisciplinerad utvisning efter tjafs med Granström i Brynäs. Det var upprörda känslor sedan bytet tidigare då Bellemare gett Bertilsson en rejäl körare som Brynäs ville ha till tackling i ryggen, alternativt mot huvudet. I det läget var dock ansvaret på Bertilsson själv.I det kraftspel som följde Bellemares onödiga utvisning sköt Silfverberg återigen mål - en målvaktstavla där Jocke helt enkelt inte var tät. Andra perioden:Andra perioden blev en svängig historia där AIK lade undan de flesta taktiska direktiv och körde framåt - med tillhörande blottande bakåt. Både Jimmie och Silfverberg hade bra lägen tidigt i perioden.2-2 kom efter 7:23 efter det att Holloway snappat upp en passning när Brynäs skulle vända på AIK i mittzon. Bud gjorde därefter en bra prestation då han ensam tog in i pucken i Brynäs zon och spelade in den mot mål - och på den andra returen dök Antos upp och slog in kvitteringen.Även Brynäs skapade en del chanser, bland annat då Lars Jonsson fick kliva in fri i slottet och testa Jocke, som kom ut bra på ett förvisso lamt avslut. Kort därefter hade också Brynäs ett långt, långt byte i AIK:s zon där fjärdekedjan var fullständigt utmattade. På något sätt lyckades målet fredas. På det stora hela fortsatte dock fjärdelinan sitt furiösa spel och fick också ett jätteläge när Lindberg och Emanuelsson slet till sig ett två-mot-ett-läge, men Svedberg klarade Oscars skott.Matchbilden handlade om slit och släng, mycket hjärta och vilket lag som klarade att skapa något efter individuella prestationer. Och det kändes som att AIK hade något fler av dem, även om Mats Lavander visade prov på stort hjärta när han trots tappad handske fortsatte i en närkamp med två AIK:are och även dribblade av en av dem och skapade en farlighet. Och det svider att ge den gamle Lövenkaptenen beröm.En till synes onödig utvisning på Jocke Lindström visade sig sedan bli guld värd för AIK. Brynäs fick Silfverberg utvisad några sekunder senare, och när Jocke sedan kom på isen igen blev han friställd med Svedberg och gjorde inga misstag. Minst sagt ett viktigt mål med 33 sekunder kvar av perioden – och faktiskt första gången AIK var i ledning i en match under denna finalserie. Tredje perioden: Brynäs satte press direkt och AIK visade dålig skärpa i de lägen som ändå gavs att antingen ta ut pucken ur zonen eller kontra. Brynäs fick chansen i PP efter 2.13 men det blev inte mer än några halvchanser. De fortsätter dock att ligga på och efter 5:25 var det kvitterat genom Ryan Gunderson. Ännu en gång skott efter tekningsvinst och en målvaktstavla.Direkt efter målet hade Bud-kedjan ett bra byte där Niclas Burström till slut fick ett jätteläge som han inte kunde utnyttja. AIK fick också chansen i PP, men man kunde enkelt konstatera att förstaformationen har kört fast i den spelformen.Matchen gick därefter in i en fas av nervöst ställningskrig med mycket nerv och litet chanser. Petter Emanuelsson har dock ett läge där han skjuter klockrent i stolpen. Det började bli grinigt på isen - och för all del i båset med Bert Robertsson också. Spelmässigt var det abnormt mycket missade puckar och dragningar, felstudsar… Bud Holloway och Oscar Möller är bara två av de normalt skickliga spelarna som tycktes ha ström i klubborna. Det gällde för all del även Brynäs. Den elektriska boogien gav heller inga fler mål i perioden - utan matchen gick till förlängning.ÖvertidDet blev action direkt i förlängningen. Tre minuter in på sudden hade Emanuelsson och Antos båda haft jättechanser för AIK - och Silfverberg hade prickat stolpen två gånger, varav en gång på straffslag.Istället blev det Oscar Lindberg, kanske AIK:s bästa forward så här långt i finalspelet, som kunde avgöra i powerplay efter 6.35 då Mattias Ekholm satt utvisad för puck out. Melker Karlsson hade pucken bakom mål och spelade snyggt pucken på den stolpen han lämnade, där Lindberg fanns fri och med liten vinkel hittade rätt. IntervjuerErik ForssellHur summerar du matchen?- Det var ganska jämnt. Första perioden var vi väldigt bra även om vi drog på oss onödiga utvisningar, så att de fick göra två mål i powerplay. Sen tycker jag det är hyfsat bra kontroll… eller kontroll kanske man inte kan säga, men jag tycker vi spelar ganska bra, ligger på bra utan att släppa till för mycket lägen, men det är klart att det hade kunnat gå hur som helst.Vad hade ni snackat om före matchen, det var ju ganska trist läge, och det blev en tuff start, men moralen såg aldrig ut att gå ner?- Snacket var att vi ändå känner att vi spelat ganska bra, så vi har ju trott på det hela tiden och gör det fortfarande. Sen så gäller det att få in pucken och ibland får man det och ibland inte. I dag satt puckarna och då vinner vi.Hann du tänka något under Silfverbergs straff?- Nja, det var väl lite nervöst, men vi vet att Jocke är bra på straffarna.Hur går ni vidare nu då, det är fortfarande ett tufft läge?- Absolut, men det gäller att ta en match i taget, så nu är det bara ladda om för match på hemmaplan på tisdag. Pea IsraelssonJa, det blev nervöst det här…- Ja, men det är ju så i slutspelstider, det pendlar mellan himmel och helvete.Hur är det planeringsmässigt när man inte vet om det blir en till match eller inte?- Det är ju klart allting, det är bara att trycka på knappen, vi har så fantastiskt duktig personal som har koll på allt det där. Vi måste förbereda för att de kommer upp med representanter, guldbucklor och sånt där för Brynäs. De har ju möjlighet att vinna guld uppe i Skellefteå men vi ska göra allt för att förhindra det, så blir det ny match här i Gävle på torsdag.Det är ju skaplig tändvätska, kan man tycka?- Ja, det är ju så att om de har läge att ta SM-guld så måste du planera för det och det ger tändvätska till det andra laget.Hur var din bild av matchen i kväll?- Jag tycker det var en fullständigt rättvis seger. Men det är klart, straffen där på slutet, då tittade jag ned som vanligt när det är straffar. Den här gången gick det vägen, men jag tycker vi har haft ganska mycket stolpe ut och jag tycker det har grinat lite emot oss, men i dag fick vi igen med råge och det känns fullt rättvist.En fråga som kommer tusen gånger varje slutspel, men vad betyder en till hemmamatch ekonomiskt?- Det är X antal hundra tusen, men jag har inte riktigt tittat på det. Det är ju så att en charterresa hit ner drar ju iväg några hundra tusen också, men visst blir det över pengar till föreningen när vi ska bygga ny träningshall och nytt större gym. Vi vill gå vidare i vår utveckling och det kostar att driva verksamhet på den här nivån, så det här möjliggör ytterligare satsning framöver. Så man är glad, samtidigt som när man är i final så handlar det om äran - och vi ska landa bucklan i Skellefteå. Stefan KlockareHur ser du på matchen?- Jag tycker vi gör en bra match. Självklart har Brynäs sina perioder stundom där under matchen, men jag tror vi vinner skotten i alla perioder och totalt sett tycker jag att vi vinner rättvist. Vi har mycket mer box än vad Brynäs har och ändå tycker jag att vi för spelet stora delar i fem-mot-fem.Jag blev imponerad av den moral ni kom ut med, med de förutsättningar som var och även tidig motgång trots bra start, men att man reser sig?- Ja, men det har varit vår styrka hela säsongen, att vi har en GRYM moral, det visar vi återigen och det är det vi kommer behöva nu även på tisdag.Var de taktiska direktiven förändrade eller lagda åt sidan den här matchen? Mina lekmannaögon tyckte det var mer ”slag”?- Njae, kanske inte från vår sida, det upplever jag inte, jag tycker att vi hade samma game plan som vi haft . Vi har ändrat lite i PP och diskuterat lite. Det är en viktig spelform och vi kommer fortsätta det inför tisdag och se om vi behöver mer korrigeringar i vårt spel.Det känns som PP har stannat lite sedan första hemmamatchen med tre mål? (min kommentar: spelmässigt i alla fall, rent tekniskt var ju Jockes mål i PP även om det var mer BP-karaktär... och även avgörandet kom ju där, till slut)- Vi hade ju några bra lägen hemma senast, sedan förra bortamatchen hade vi ett PP, så det är tufft. I dag vet jag inte hur många PP vi hade, men fick väl göra två mål, så det var viktigt.Är det någon spelare du skulle vilja lyfta fram?- Det är många i det här laget, i den här matchen tycker jag det är ett kollektiv som vinner, men visst beundrar man Niclas Burström som återigen gör en bra match i slutspelet. / Hank
Brynäs utmanövrerade AIK
Det går att prata om orättvisa domslut. Om Brynäs spel som ligger på gränsen och ibland över den. Men det är inte det som fäller AIK denna kväll. Brynäs gör helt enkelt AIK vansinnigt tandlösa anfallsmässigt och då spelar det ingen roll att man skjuter 38 skott på mål. Ska man hämta hem guldet så får man inte bli nollade på hemmaplan. Skotten vanns alltså återigen stort, 38-18 ikväll. Men jag är mer och mer inne på att laget och lagledningen invaggats i en falsk trygghet av de där siffrorna. För den här matchen var ingen 38-18-match spelmässigt – Brynäs stängde effektivt ute AIK i såväl offensiv som defensiv zon. Både deras snabba omställningar och effektiva sargspel ställde AIK i stora svårigheter även om hemmalaget producerade mest anfallsmässigt. Tyvärr kom matchen att avgöras av ett felaktigt domslut. I förbundets Casebook, där tillämpningar av regelboken tas upp, står tydligt att mål inte ska dömas om spelaren är före pucken in i målområdet, och han styr pucken i mål med klubba eller kropp. Och i matchens enda mål – Granströms – var det inget tvivel om att han var i målområdet en god stund före pucken. Förvisso utan att störa Joacim Eriksson, men det är alltså irrelevant i det här fallet. Kapten Jimmie klagade ihärdigt hos domarna efteråt men utan gehör.-Jag försökte in i det längsta att få dem att titta upp på jumbotronen. De ringde på målet men videodomaren får inte bedöma spelare i målgården, så jag hoppades få dem att ändra sig genom att titta upp, säger Jimmie.
-Samtidigt måste jag ta dem i försvar också, de kan inte se allt. 0-1 inför tredje perioden stod sig alltså matchen ut och den där riktiga forceringen kom liksom av sig. Inte minst på grund a av den horribla utvisningen på Fredrik Hynning, som av domarna påstods ha kört över Svedberg i Brynäs mål. Repriserna – som rullades säkert tio gånger – visade dock tydligt att de två inte ens hade fysisk kontakt. En ren diving av Svedberg alltså, något Anders Forsberg höll med om. -Jag kallade honom för ”filmaren” i tv, det tycker jag var roligt sagt av mig. Hynning tog aldrig ens på Svedberg, säger Forsberg. Hur ser du på matchen annars?-Surt att förlora, vi är bättre från start till mål, har bra lägen, skjuter 38 skott men vi borde förstås ha gjort mål också.Att ni skjuter så många skott utan att få så mycket utdelning – kan det invagga er i något slags falsk trygghet? För mig känns det som att många av avsluten är ”alibiavslut”.-Jag håller inte med omdet. Snarare skulle vi kanske skjuta ytterligare tio skott. Det studsar så mycket på honom (Svedberg) att vi måste fortsätta skjuta.Du tror med andra ord inte att det är en medveten taktik från Brynäs att släppa så pass många skott?-Nej. Går du in och frågar dem så tror jag att de skulle vara mer nöjda med tolv skott på sig, säger Forsberg.Hur ser du på deras mål?-Vi är inte helt nöjda med det beslutet. Men vi har ju fyra toppdomare på isen, Sveriges bästa, så vi får lita på att de gör rätt bedömningar …… Men i det här fallet var ju bedömningen fel?-Ja, vi tycker det, säger Forsberg.Du matchade fjärdekedjan betydligt mer idag, varför?-Oscar, Melker och Petter vinner mycket puckar och är riktigt spetsiga så de förtjänar speltiden.Är det så att AIK har prickat formtoppen för tidigt i år, alternativt att ni är för slitna av totalt 13 matcher före finalserien?-Nej, jag tror snarare att vi har toppen kvar till sista veckan här. Åtminstone hoppas jag det.Tycker du att Brynäs vann taktikmatchen idag?-Nej, det här var ingen taktisk vinst, det tycker jag inte. Vi var bättre idag och bättre andra halvan av match två också, jag tror inte de vill spela så här om de får välja själva, avslutar Forsberg. 
Jimmie Ericsson hade, trots förlusten och 0-3 i matcher, inte gett upp hoppet.-Vi har fortfarande ett liv kvar. Vi har förlorat tre liv men de måste döda oss en gång till. Men vi måste göra mål, släpper vi bara in ett mål på hemmaplan så ska vi vinna, tycker Jimmie.Hur ser du på finalserien så här långt?-Det har varit tre olika matchtyper. Första matchen var vi otajmade medan Brynäs var grymt effektiva. Andra matchen täppte vi till bättre, en jämn match som vi kunde ha vunnit. Idag tycker jag att vi för matchen, de får fler utvisningar än vi och vi får mycket tid i anfallszon.-Jag tycker att vi sticker in näsan framför mål idag på ett bra sätt, men det studsar inte vår väg. Samtidigt, Brynäs är grymt effektiva och jag ska inte ta ifrån dem det.Vad talar för att ni vänder den här serien?-Det finns mycket som talar för oss. Det har varit jämna matcher och förutsättningarna är fortfarande goda, men förstås försämrade.Inget lag har ju vänt 0-3-underläge i slutspelet, tänker du något på det?-Jag är ingen spelare som går särskilt mycket på statistik så det kan jag inte säga att jag gör.Om du jämför läget i laget idag jämfört med när ni låg under med 1-3 mot Färjestad i fjol, vad tycker du då?-Vi har ett bättre lag i år men behöver förstås bli effektivare. Inte för att serien är avgjord ännu, men lite grand gick luften gick ur serien i och med dagens förlust. Brynäs är inget allstar-lag på något sätt, men de får ut enormt mycket mer av varje spelare än vad AIK klarar i dagsläget. Lägger vi dessutom till en i det närmaste osynlig Jocke Lindström, en Bud Holloway som tycks ha tappat formen lagom till finalen, en skadad Lee Goren, och en hel rad spelare som inte alls kommit upp i fjolårets nivå så förstår var och en att den här uppförsbacken är tyngre än det mesta. 
Pratar man siffror och sannolikhet behöver man inte vara någon Einstein för att begripa att Brynäs chanser att ro hem Le Mat i år är gigantiska. Ser man på det sportsligt och med högst gulsvarta ögon så ligger väl vår chans i att vinna kommande två matcher på rätt sätt, för att få Brynäs att börja fundera ordentligt inför sista chansen att avgöra på hemmais. Men det är långt dit och man ska ha klart för sig att Brynäs åker ut på isen i tablettasken i morgon som klara favoriter både till seger i matchen och hela SM-slutspelet. Pratar man individuella prestationer idag så är det inte många som kommer upp i normalnivå. Det blir liksom inte så när man inte lyckas göra ett enda mål. Uppspelen är på nytt under all kritik – det som såg så bra ut för någon månad sedan är som bortblåst nu. Puckförande spelare tvingas gång på gång att vända om för att lagkamraterna ska hitta sina positioner, och när passningen till slut kommer har Brynäs redan positionerat sig och gjort det svårt att ens ta sig in i anfallszon. Vi får se om det blir någon med match i Skellefteå Kraft Arena den här säsongen. Som Jimmie påpekade – vi måste dödas en gång till och där är vi inte ännu. Men att komma ner till ett guldfebrigt Gävle med 0-3 i matcher är inte det roligaste man kan ge sig in på. /Trolletmailto:redaktionen@northpower.nu
Redaktionella minnen - Markman
Hur många gånger under säsongen har man inte suttit där, ena stunden jublande glad, nästa deprimerad och förkrossad, och sedan åter i euforin igen. Som utsocknes boende har det tyvärr inte blivit särdeles många matcher som jag har kunnat bevittna på plats, men ett par här och var har det allt blivit.
Jag, som till vardags håller till i Jönköping har naturligtvis befunnit mig i Kinnarps Arena båda gångerna vårt älskade AIK varit på besök. Därtill har det blivit dubbla besök i Scandinavium och inte minst fanns jag på plats när Växjö välkomnades till Elitserien med en 1-4-förlust hemma i Vida Arena. Desto fler matcher har jag följt via tv, och det är inte bara en gång jag i efterhand reflekterat över vad mina grannar har tänkt när jag har skrikit ut glädje eller frustration rakt ut. Vid ett par tillfällen har jag rent av förväntat mig ett besök av ”pappa blå” på grund av några mindre rumsrena vredesutbrott och medföljande barnförbjudna uttalanden (eller ska jag säga utskrikanden?). Flertalet matcher har jag tvingats följa via mobil genom stats.swehockey.se. Ni andra som inte har kunnat vara på plats på arenan eller framför en tv vet vad jag menar när jag pratar om den nervositet som infinner sig när man resultatmässigt ser att matchen står och väger men inte vet vad som händer i övrigt. Sinnessjukt långa är de sekunder och minuter som det går mellan uppdateringarna, inte minst i slutet av matcherna. När det dessutom bara dyker upp information vid mål eller utvisning så förstår ni än tydligare hur länge man kan sitta i ovisshetens töcken. Vad gäller allas vårt favoritlag så märks det ganska tydligt att det är en inriktningsförändring som har skett bara det senaste året. Fokus på slutspelet är mycket starkare i år, och sett till det material vi har att tillgå finns det alla möjligheter att säsongen kan avslutas på bästa möjliga sätt. Bredden på laget är en grym tillgång, inte minst våra två förstakedjor, och då menar jag verkligen TVÅ förstakedjor! Enda anledningen som jag kan se till att Bellemare inte ligger där uppe i toppen tillsammans med de andra fem är naturligtvis skadebekymren och alla fulsmällar som han åkt på genom kvarts- och semifinal.
Sen kan man naturligtvis inte blunda för sådana kulturbärare som Jimmie Ericsson, Fredrik Lindgren, Andreas Hadelöv och Anders Söderberg. Samtliga har varit med i laget under många år, både i Allsvenskan och Elitserien. Ericsson är en personlig favorit för mig, och det är nu det syns som tydligast vad han betyder för laget. Ingen kan göra genombrott som Jimmie kan, och ingen kan väl säga annat än att han steppar upp när det vankas vår och slutspel! Som exempel kan sägas att Jimmie hittills gjort ungefär hälften så mycket poäng som i grundserien, på ca en tredjedel av antalet matcher. Därtill har han gjort 3 av 8 matchvinnande mål i AIK, vilket är fler än han gjorde i grundserien totalt. Kapten Ericsson och AIK är verkligen ett begrepp som har tyngd bakom sig! Laget före jaget i alla lägen, och Jimmie leder sina styrkor med ackuratess! Det är nu det ska bevisas en gång för alla!
SLUT UPP PÅ VÄSTRA STÅ – FÖR SVERIGES BÄSTA AIK!
SJUNG FÖR FULL HALS, ELLER LÄMNA PLATS ÅT DE SOM GÖR DET!
NU JÄVLAR GÅR VI FÖR GULDET!
AIK gör North Power stolta! Nu är det dags att återgälda det som aldrig förr!
Markmanredaktionen@northpower.nu
Kan jag räkna med dig?
Den här finalserien har inte på något sätt börjat som någon av oss hade hoppats och efter 2 matcher har AIK sämsta möjliga utgångsläge. 0-2 i matcher i en serie där bäst av 7 gäller. Man kan i den här situationen självklart göra det lättaste och mest traditionsenliga för oss Skellefteå bor, något jag berört i en tidigare ”krönika”, nämligen ta ut en massa negativt och ett missat SM-guld i förskott. Då slipper man liksom bli allt för besviken OM det nu verkligen skulle bli så. Då kan man ju redan nu börja vara lite smått förbannad, irriterad och sur över att det inte blev något guld i år heller. Man kan rätt och slätt ge upp.Ge upp....!?
För mig personligen är det dock inte ett alternativ, inte nu, inte längre.Jag har stått på läktaren och följt laget i mitt hjärta i drygt 30 år och jag har genomgått betydligt tuffare prövningar än ett 0-2-underläge i en SM-final mot Brynäs. Jag har tillsammans med många av er slitit mitt hår och fällt en och annan tår i motgångarnas mörker, men vi har alltid rest oss upp igen, starkare och mer målmedvetna än någonsin.Vi hade under många långa och smärtsamma år ett mål i stan, Elitserien. På vägen dit åkte vi på minor, vi vek ned oss och vi var sämst när det gällde. Men vi gav ta mig fan aldrig upp och under resans gång skapades många klassiska och legendariska minnen och vi som publik var fantastisk. 
Idag spelar vi i Elitserien och vägen upp mot toppen har varit rak och stark. Under den relativt korta tid vi varit i ES har vi hunnit växa till ett topplag i ES, ja till och med det bästa laget i ligan om man tittar på de 2 senaste säsongerna. Det skall vi vara stolta över.Men kanske är det så att ni som läser det här egentligen innerst inne inte riktigt vågar tro på ett SM-guld, att ni egentligen aldrig riktigt, riktigt till 100% varit riktigt äkta troende. Precis som när vi tog klivet upp i ES så växte ju både lagets och publikens kraft och tro med åren och sista året då vi gick upp kunde man ju verkligen känna att hela stan hade bestämt sig att NU, nu jävlar går vi upp. Och det märktes på läktarna också, stämningen och trycket var i världsklass.
Den känslan har jag till viss del idag också, absolut, på vissa håll och kanter. Men känslan i SkeKraft Arena andas ändå ett visst mått av tvivel. Jag förstår inte varför det måste vara så. Möjligheten är här och nu och jag vill inte vänta, jag vill ha ett nytt SM-guld det här året, 2012 och jag är troende, faktiskt stadigt besluten och troende att det här skall gå vägen.Vi fans och supportrar som följer laget i i ur och skur har en enormt central och viktig funktion. Vi kan påverka spelet på isen och vi kan tillföra energi, men i vilken form är helt upp till oss. Vi kan påverka laget med positiv eller negativ energi. Negativ energi har en tendens att sprida stress och dåliga beslut ut på isen, medan bra energi leder till extra kraft och ork.Jag har sedan gårdagens förlust träffat mycket folk som samtliga varit väldigt skeptiska till att det här skall gå vägen. Man har i sann Skellefteå anda sett det här slaget som förlorat, ”0-2 vänder dom aldrig”. Man har gett upp..Själv är jag fullständigt övertygad om att den här matchserien fortfarande är vidöppen. För mig är det ingen omöjlighet ens att AIK plockar 4 raka i den här serien, så bra är vi när vi är som bäst, men 1:a steget mot guldet är hur man än vänder och vrider på det morgondagens drabbning.Jag skall inte peka finger, men samtidigt vinner man inget på att ljuga för sig själv. Publikstödet kan bli mycket, mycket bättre i Skellefteå Kraft Arena och då vill jag å det absolut kraftigaste rikta den passningen till sittplatspubliken. Ni som sitter på sittplats är visserligen åskådare, men ni är också en enormt viktig del i att vara den så viktiga ”6:e utespelaren”. North Power och ståplats kan inte dra hela skutan själv, och även om det är mäktigt att se den passion och kraft det finns i supporterklubben behöver dom hjälp nu.Jag kräver inte mycket av er, jag kräver bara att ni visar er passion också. Att ni vågar släppa loss, vågar visa känslor och vågar föra lite liv. Våga vara lite...galna! Ni kommer att gilla det, jag lovar, och det kommer att hjälpa laget.
Att spela en SM-final och att som stad och publik få vara med om detta är oerhört stort, framförallt i en stad som Skellefteå. Det måste vi alltid komma ihåg. Det är inte skrivet i sten att vi kommer att slåss i toppen av ES varje år. Därför har vi inte råd att kasta bort dom här stunderna genom att ligga hemma i soffan eller att i arenan sitta på händerna medan ögonblicket passera oss förbi, samtidigt som hela Gävle på sina bara armar lyfter upp sitt lag på sina axlar och visar dem vägen mot guldet.Det här är inte bara en kamp mellan två hockeylag, det här är en stadskamp också. Skellefteå vs Gävle och i den matchen står det 0-2 till Gävleborna också.På lördag kommer jag att gå upp till Arenan och göra det JAG kan för att styra laget rätt. Jag kommer att göra en urladdning och släppa ut all den längtan som byggts upp i över 30 års väntan och jag kommer aldrig, ALDRIG att ge upp. Jag kommer inte att vika en tum i mitt stöd till laget och får jag nog många med mig är jag helt övertygad om att vi går segrande ur den striden.Så..Ska vi ge upp, eller kan jag räkna med dig?ALLA ÄLSKAR SKELLEFTEÅ AIK! /King Kongredaktionen@northpower.nu