Vi kan summera denna säsong på många sätt, vi kom en placering bättre än förra säsongen och spelade ännu en final trots att många "experter" inte trodde på oss innan säsongen började. Nedanstående text har skrivits av undertecknad och det är en text som jag står för, vissa av er är säkert av en annan åsikt och det respekterar jag. Kom gärna in på vårt forum och diskutera vad just du tycker.Säsongens utklassning: Nu i efterhand kanske det inte är så mycket att stoltsera med men 8-1 mot Djurgården var ett styrkebesked och en kross utan dess like.Säsongens back: Lindgren har vuxit de senaste säsongerna och att han är en av ligans mest stabila backar gör honom till mitt val. Hans skridskoåkning och jämnhet är hans främsta egenskaper, dock så hoppas jag att någon av de yngre förmågorna tar ett steg upp eller att en riktigt klassback är på denna lista till nästa säsong.Säsongens Jeff Beukeboom: Jag vet inte vad de sa till Granberg men det fysiska spel han visade upp i slutspelet var tidvis en fröjd att skåda. En pojkvasker som står upp mot de rutinerade eliserierävarna gör att Granberg får denna utmärkelse.Säsongens Jonas Lennartsson: Inför varje säsong görs det minst ett nyförvärv som gör att den stora massan av AIK-supporters går bärsärkagång. Vid många gånger överbevisar spelarna de Marklunds och Lundströms som klagat och gnällt innan spelaren som diskuterats tagit på sig den gulsvarta tröjan. Forsberg, Strandberg, Lennartsson, med flera är alla spelare som knappt varit vatten värd då de värvats men som sedan överbevisat de allra flesta.Detta år tilldelas detta pris Tomas Skogs med den enkla motiveringen att han gjort en stabil säsong, spelat enkelt, fysiskt och till skillnad från många av våra andra försvarare spelar med kroppen framför sitt egna mål.Säsongens besvikelse: Lagets enda renodlade finska spelare (jag räknar inte dit Mustonen) hade jag stora förhoppningar på. Att han skulle logga på mellan 20-25 minuter per match och samtidigt vara den ledande offensiva backen och ett sylvasst vapen i PP såg jag som någoting givet. Nu uppnådes aldrig detta och Pikkarainen är därför säsongen mest negativa överraskning. Att han får en förlängning av sitt kontrakt har jag svårt och tro och därför kommer han att minnas som ett svagt kort att spela ut under avgörande i matcherna.Säsongens ”med tåren i ögat”: Holloways systers brev till norran.se och den uppskattningen som visades efter det att Northpower gått ihop och köpt en ny cykelhjälm efter Forsbergs olycka visar verkligen att Northpower har elitseriens bästa fans utan konkurrens.Säsongens Alexandre Daigle: Tilldelas den spelaren som har spelsinnet, skridskoåkningen, tekniken, fysiken. Alltså alla attribut som behövs för att dominera matcherna men på något outgrundligt sätt inte får spelet att stämma. Denna utmärkels tilldelas såklart Christian Söderström, denna ständiga talang som aldrig får allting att klaffa. Att han får ett nytt kontrakt ser jag som en omöjlighet.Säsongens genombrott: Trots att Joacim Eriksson hade ett mindre lyckat slutspel så var han en av våra allra bästa spelare under säsongen, en trygg och säker utpost. Jocke är fortfarande ung och tämligen orutinerad, trots att det smärtar så tror jag att han lärt sig något av de missar som snöpligt gjordes under detta slutspel och kommer tillbaka än starkare under nästa slutspel.Säsongens raket: Han kom, han sågs, han fick spela i PP tillsammans med bland annat kapten Jimmie, Holloway, Lindström och blev skadad. Tänker såklart på Edström som visar alla kvaliter för att bli en klassback inom en snar framtid.Säsongens kedja: När kedjan med en stockholmare, en framgångsrik hockeyspelande fransman och en kanadensare med sjuhelsike till kanon sätts ihop så blir succén given.Säsongen Tie Domi: Danielssons ”sucker punch” på Bellemare var helt klart utanför ramarna över vad reglerna tillåter, att han inte blev avstängd efter ett sådant tilltag är mig oförståeligt.Säsongens drag av träningsstaben: Att peta Söderström var ett gott tecken och att sedan att placera fem forwards på isen under numerärt överläge visade sig vara en snilleblixt och ett fingertoppskänsladrag av Forsberg & CO.Säsongens miss av träningsstaben: Under finalserien så var laget alldeles för utspritt. Under perioder kunde en ensam ytterforward kämpa om pucken mot 2-3 Brynässpelare, medan den andra AIK-forwarden var på andra sidan målet, dessutom stod vår center tillsammans med 2 backar på offensiva blå. Med ett sådant utspritt spel får man inte ett fungerande anfallsspel.Säsongens spelare: Nu i franska valtider så känns det på något sätt självklart att plocka fram vår franske baguette. Bellemare har på en relativt kort tid gått från en hyfsad tredjekedje-spelare till en fullfjädrad fullblodsproffs. Hans uppåkningar är ibland i Jimmie-klass och spelet runt sargerna är ren och skär njutning. En center som gör samtliga sina medspelare bättre förtjänar verkligen denna utmärkelse.Ett speciell utmärkelse ska ändå tillskrivas till Joacim Eriksson som under säsongen var elitseriens bästa målvakt.Säsongens ledare: ”Jimmie Ericsson är vår kapten” går ju som bekant sången och det stämmer verkligen. Vi som minns Jimmies första tid i AIK minns en halvslö, smågnällig spelare med spår av divighet och storhetsvansinne. Dessa tider är dock förbi, Jimmie visar att med ett ”C” på tröjan riktigt ledarskap och kämparglöd. Bellemare visar att han förtjänar ett ”A” då han är den som drivar på och uppmuntrar sina lagkamrater på bästa sättet.Säsongen bästa intervju utanför northpower.nu: Fahlmans snack med Jonte Hedström är verkligen underbar, stoppa in en femma i honom och han snackar i en evighet. Kom hem Jonte, allt är förlåtet.Säsongens sämsta inslag från lokaltidningarna: Norrans pinsamma intervju med Möller var verkligen hemsk att titta på, jag förstår att det hade någon form av ironisk underton men allting går inte försvara och det är ett par minuter som jag debiterat vår lokala tidning för.Säsongens låt med AIK-inslag: Pär Wikstens blott sjuåriga dotter Elsa har gjort denna underbara låt som omvänder den mest inbitna Löven-supportern. Jag är ändå fortfarande barnsligt förtjust i det håller på hända igen som är ett klassiskt mästerverk. Säsongens återkomst: Många skulle nämna Lindström som den stora återkomsten och visst är den poängstarke hemvändaren en stark kandidat. Jag skrev dock en krönika om Lee Gorens återkomst den 21/7 2011, han har alltid varit en favoritspelare för mig och hans starka säsong gör honom till min kandidat. Är det hans sista säsong i AIK-land?Säsongen ”mest gnälliga på forumet”: Detta kopiösa mediaintresset för slutspelets domare har verkligen spridit sig till northpower.nu och den uppståndelse, fokus och onödiga inlägg som skrivits om männen i zebrarandigt är många och överflödiga.Säsongens skönaste skadeglädje: Säsongens stora överraskning och tillika seriesegrare från det kalla norr fick respass i första omgången och jag skulle vilja träffa den AIK-supportern som inte drog på smilblanden då detta fiasko fullbordades för våra norrländska antagonister.Säsongens Dr Jekyll and Mr Hyde: Många av oss trodde att detta skulle bli Oscar Lindbergs genombrottssäsong, denna spelskickliga center som har alla fysiska attribut för att bli en av våra ledande utespelare. Han har dock ännu inte fått allting att stämma men under slutspelet var han en av våra mest formstarka spelare och vad ser vi i stjärnkikaren för säsongen 12/13 för unge herr Lindberg? /Tazmanredaktionen@northpower.nu