Krönikor

Krönika: årets första femtedel

Då ska vi summera första femtedelen av serien. Mycket hände under våren och sommaren gällande spelarmaterialet. Stora namn som Jimmie Ericsson, Oscar Möller m.fl. försvann på nya äventyr. Frågan blev hur vi skulle klara av denna omsättning av spelare, vad vi skulle få in via värvningar och vilka vi skulle kunna plocka upp från J18 och J20. Hur skulle vårt spelsystem fungera utan stjärnorna?
 Nu så här efter första femtedelen har vi fått en fingervisning vart vi står. Tydligt är att spelsystemet håller hög klass. Visst, vi har haft grymma spelare senaste åren. Men i ärlighetens namn så har klubben med sin röda tråd genom hela föreningen gjort mycket för att dessa spelare ska kunna utvecklas. Givetvis har spelarna haft stor potential men sen ska man ju också som klubb kunna ta till vara på den talangen. Skellefteå AIK har en filosofi som ger spelare utrymme att utvecklas och det ska vi vara stolta över. Men nu vidare till analysen. Sett till spelet så måste man säga att det inte kommit upp till standarden vi har blivit vana vid. Även om jag ifjol höstas hade liknade känslor kring hur spelet sett ut. Att vi redan nu har skaffat oss ett bra utgångsläge inför resterande grundserien måste ses som en styrka. Och att spelsystem och tränarstaben måste få en enorm cred. Dock sitter inte passningsspelet som vi vill att de ska göra, även om jag tycker mig sett ljusglimtar senaste två matcherna. Vi behöver bli bättre på att skymma målvakten för det har inte varit bra, i vart fall inte senaste matcherna. Men det måste ses som en styrka att detta till stora delar nya lag bara tagit 0 poäng i en enda match. Vi har alltså tagit poäng i tio av elva matcher hittills. Uppspelen kan bli betydligt bättre, visserligen har vi ju massor av nya spelare att lära upp men tror även motståndarlagen har hittat eller försöker hitta motdrag för att stoppa upp vår fart i tidigt skede. Men det känns som att tränarna har rätt bra koll på detta och försöker hitta alternativ att spela sig ur pressen som sätts. Vi har verkligen fått en start på serien som ger en stort hopp på framtiden. För vem kunde tro att det skulle gå så här bra? Det gjorde inte ens jag. Trots min optimistiska inställning till laget så trodde jag inte man skulle leda SHL så här tidigt. Sett till tidigare års första femtedel så ligger vi före tre av de fyra senaste säsongerna, endast slagna där av förra årets lag som hade 27 poäng efter 11 omgångar. Många blev nog kraftigt överraskade när värvningen av Andrew Calof dök upp. College-spelaren som ingen knappt sett eller hört om. Men denna värvning måste ses som årets värvning, för sett till den låga lönen vi troligtvis betalar honom så är han verkligen värd varenda krona. Jobbar hårt i varje byte, spelar klart i stort sett alla situationer. En sekvens som visar detta är bland annat empty net-målet mot Brynäs där han jobbar klart situationen istället för att båga ut åt andra hållet. Han ger sällan upp en situation vilket gör att det känns som det kommer bli en styrka att ha en sådan spelare i laget.
En annan värvning som verkligen också känns som ett guldkorn är hemvändande Kusmarkarn Pär Lindholm. Han har på ett oblygt sätt tagit för sig otroligt mycket och verkar inte vara tagen av spela i ett topplag i SHL. Trots den brokiga vägen han tagit, så känns det väldigt kul att se Pär tillbaka i Skellefteå! Bevisar lite att man kan utvecklas även som lite äldre och få chansen att komma tillbaka. För dessa unga spelare som Pär L och för andra juniorspelare är det inte alltid så att dom har de kvaliteter som gör att de är redo för en A-lagsplats direkt när dom blivit överåriga.  CHL
Infliker här med lite om CHL också. Denna vidare utveckling av ET känns fortfarande som att det finns mycket som kan förbättras. Men det tror jag ger sig med tiden. Skellefteå då, ja dom hamnade i en rätt medioker grupp vilket kanske var tur. För jag tror det hade blivit svårare att ta sig vidare i en jämnare grupp. Självklart tycker jag att vi har ett bra lag och jag tror att vi kan gå riktigt långt i turneringen. Men sett till att laget behövde hinna spela ihop sig med de nya spelarna så var det väldigt tur att man fick de gruppmotståndare man fick och att matcherna mot Helsingfors var i slutet av gruppspelet. Att Skellefteå fick JYP i åttondelsfinalen känns ändå lite som en vinstlott. Med tanke på att dom är ett mittenlag i finska ligan så känns dom som en bra motståndare att få i åttondelen. Ska bli intressant se hur vi kommer klara oss framöver i turneringen.Avslutningsvis måste jag hylla några spelare lite extra (förutom dom jag redan skrivit om). Tim Heed har tagit stor steg framåt till denna säsong och med facit i hand känns det bra att tränarna har haft tålamod, men även gett honom verktygen att utvecklas. Markus Svensson som sällan får tillräckligt med cred för det han gör. Men likafullt är han med i toppen av målvaktsligan. Frågan är, när ska hockeyjournalisterna i Sverige inse att han är en grym målvakt? Tycker han borde vara given att vara med i snacket om en plats i Tre Kronor i nån Euro Hockey Tour-turnering.//BigGuyJohan

Arsenik och gamla klubbspetsar

Under några år har jag inte gått att känna igen. Min bittra, norrländska grundpessimistiska inställning har stått i ständig konflikt med en framgångssaga tillsynes utan slut. Guld och åter guld. Innan det till och med silver i överflöd. Varje år sedan 2005 har varit ett bättre år än det föregående.

F Y  F A N

SM-Guld och euforiJag får väl ändå erkänna att jag kände en berusande glädje utan dess like när vi fullkomligt krossade Luleå, pissade på Björklövens antal SM-titlar och tog vårt andra historiska SM-guld. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. I år har den regerande känslan varit stolthet snarare än eufori. Förra året var SM-guld något ouppnåeligt och i det närmaste som en hägring av en oas i Sahara, i år var det ett styrkebesked till hockeysverige. Vi kunde försvara vårt guld och inget annat lag var faktiskt i närheten av att hota oss. Vi var överlägsna.

Nu kanske man kan tycka att jag i ljuset av detta inte ska klaga, men nu råkar jag vara född på Skellefteå Lasarett.

Ska vi gå på Etage?Jag har begrundat livet cyklande på en rostigt monark, i snö och snålblåst, under Sundgrundsbrons mörka valvbågar. Jag har snutit metallslig ur näsan och andats arsenikångor på Rönnskärsverket. Jag har åkt stjärtlapp nedför vitbergsbacken. Jag har hatat lövare och stockholmare. Jag har kräks på foten på en Umebo på Etage och slagits med veganer på Skellefteåfestivalen. Men framförallt, känt ångesten under ökenvandringen i Allsvenskan. Sämst när det gäller. Falla på mållinjen.

Man går inte bara från en sådan kontext till ett gyllene upplyst rum med glada smurfar.

En hund utan kontextMina år som Skellefteåsupporter har tränat mig, dresserat mig till en hund som till slut behöver en viss kontext för att känna mig normal. De sista åren har jag inte riktigt gått att känna igen. Det invanda bekväma gnället har fått ersättas med en obekväm och illasittande positivism. Klart vi vinner över HV. Ska vi slå nytt rekord nu igen? Vilken av våra spelare kommer att vinna poängligan. Hur många matcher behöver vi för att spela hem slutspelet?

Jag har haft svårt att förhålla mig till det här.

Spelartapp och desperationNu är det då äntligen silly season. En silly season där vi tappat löjligt många tongivande spelare. Löjligt många. Kulturbärare försvinner. En halv miljard poäng i poängligan försvinner. De går fan inte ersätta. En viss pessimism infinner sig. Det känns bekant. En känsla av lätt panik. En skön känsla.

Som en smekande viskning hör jag "Bring out the gimp!"

Marknaden dammsugs av NHL och KHL, det finns nästan inga vettiga spelare att värva. Juniorspelare med moppemustasch och outfylld kostym ska axla lagbärande funktioner. Det kommer ju fan inte att gå. Kvalserien?

I stigande volym kommer ett svar "But the Gimp is sleeping!"

Dessa år av framgång har sövt Gimpen, men Luleås hånflin och skadeglädje ger mig rysningar. Hockeysveriges samlade journalistkår kommer med domedagsprofetior och väcker något sovande i mig. I takt med att våra spelare försvinner blir deras leenden bredare och bredare. Uppförsbacken blir brantare och brantare. Pessimismen sprider sig. Winter is coming. Den här säsongen blir fan ingen jävla fluffkudde.

Ett kraftfullt konstaterande "Well I guess you just have to wake him up then won't you!"

Nu blåser snålblåsten igen och moln fyllda med arsenik rullar in över Sundgrundsbron. Jag måste beställa en Gimpmask inför kommande säsong...

Men fan om inte det känns mer välbekant Skellefteanskt tack var det.

 /Warder

Tillbakablickar på 2013

Så har ännu ett år passerat revy. År 2013 hör till historien och 2014 ligger framför oss som ett oskrivet blad. Året som passerade blev minst sagt att glädjens år för den med svart-gula hockeysympatier. AIK vann grundserien och defilerade sedan ohotat mot det efterlängtade guldet vilket försatte staden i guldfeber och glädjeyra. Nedan följer en lista på årets höjdpunkter och minnesvärda anekdoter och händelser som nu finns i hockey-historieböckerna. Årets presskonferensModo borta. De forna kollegorna Bert Robertsson och Anders Forsberg skildes åt under uppmärksammade former när den senare fick lämna AIK inför slutspelet 2013 under ännu något oklara omständigheter. Att det finns finns flera hundar begravna i den här historien blev väldigt klart på presskonferensen där Bert riktade skaprp ktritik mot Anders som bara satt stum och säkert undrade vad som hände. Se http://www.youtube.com/watch?v=PjTfKs2aZP8Årets käftsmällarAIK:s fransos Pierre Eduardo Bellemare har minsann fått sin beskärda delar av stjärnsmällar detta år, måttet bör vara rågat för att travestera på Per Ledins bevingade ord. Först i slutspelet mot Brynäs i den första sm-kvartsfinalen, och sedan mot Luleå i det senaste derbyt när Jan Sandström behnandlade Pierre högtst omilt. Hedersmannen Pierre har dock visat på prov på gott läkkött att han kan resa sig efter tunga smällar.http://www.youtube.com/watch?v=Ury4L0a2bSAhttp://www.youtube.com/watch?v=8N-JWh9sk6QÅrets dubbel och trippelJag hade en arbetskollega som var känd för två saker, att han lirat hockey i AIK på 60 och 70-talet, samt att han alltid hade bestämda åsikter. Därför uttalade han alltid sig om om spelare i AIK på ett självsäkert maner. En av hans bestämda åsikter var att Petter Granberg var "på tok för dålig för att spela i AIK" , "han håller inte" vad det återkommande omdömet. Vad kollegan tyvärr aldrig fick uppleva är att Petter tog JVM guld 2012, och tillsammans med Oscar Lindberg och Jimme Ericsson tog både VM och SM-guld under 2013. Som grädde på moset fick även Jimmie Ericsson Guldpucken av Expressen. Jag önskar kollegan fick uppleva hur fel han hade. http://www.youtube.com/watch?v=ZDErGGMvLpwhttp://www.youtube.com/watch?v=DtWZC8K2810Årets soppatorskI oktober 2012 anlände Ryan Vesce som en NHL meriterad spelare. förväntningarna på Ryan var i paritet med hans fina meriter. Han var en tilltänkt spelare i en toppkedja, han värvades för att ge topp till den redan meriterade truppen.  Ryan visade sig ha svårt att överhuvudtaget ta en plats i laget och tillförde nästan inget alls. Efter 22 matcher och sex poäng var äventyret över och han lämnade AIK i januari 2013. Ryan ska dock ha cred för han höll huvudet högt och betedde sig som ett proffs utanför isen, och nu går han starkt i KHL.http://www.youtube.com/watch?v=cnLmqjRCwwUÅrets raketJohan Alm har i stunder varit lite av en hackkyckling som blandat högt och lågt i sina insatser och fått stå i skuggan av jämnåriga storbackar. AIK har dock alltid trott på honom och vetat att det finns ett guldkorn att förädla i honom. Johan avslutade förra säsongen på läktaren. Denna säsong har det mest varit en formtoppad Johan som visar framfötterna på isen. Han har varit bästa back fram till skadan och har landslagsdebuterat med bravur. Hans spel har varit av hög elitserieklass och det svåra tycks se enkelt ut för honom när självförtroendet finns där. Helt klart har det varit en raketutveckling för Alms del under 2013.http://www.hockeysverige.se/article/14874498/den-nya-forsvarsgeneralenÅrets urladdningI hockey kan dagsform och flyt göra att resultaten springer iväg mellan två lag som annars borde vara rätt jämna. Årets urladdning kom den 21 februari 2013 då AIK storbesegrade Brynäs med 9-1 på hemmaplan. En ganska skön revansch för för förlusten i sm-finalen 2011/2012. Oscar Möller gjorde fyra mål och Bud Holloway fem assist. Robin Rahm och Johan "Honken" Holmqkvist har haft roligare kvällar kan jag nog tro utan förbehåll.http://www.youtube.com/watch?v=xyiC7_WnshcÅrets kortslutningÅterigen Brynäs hemma, och återigen en märklig matchutveckling. Efter första perioden låg AIK under med 1-5 trots att Brynäs bara skjutit totalt sju skott mot hemmamålet. Det gav en mindre smickrande räddningsprocent på 29 % sedan Markus Svensson fått ge plats åt Henrik Karlsson som inte heller hade en lyckad afton. Jag gjorde ett (dåligt) försök att intervjua intervjua en besviken Markus Svensson efter matchen, han fick av mig frågan vad han ansåg om kvällens egna insats och med med brinnande ögon och ironisk röst svarade han "vad tror du själv...". Årets artistUtan tvekan Luke Bryan. Country är inte särskilt stort i Skellefteå, som ändå anses vara en bred musikstad. Vill du höra country rekomenderas därför att du tar dig till AIK:s omklädningsrum efter en segermatch. Då ljuder alltid tonerna av Luke Bryan. Luke är en amerikansk countrymusiker, föga förvånande från musikens geografiska mittpunkt; Nashville Tennesee. Den som styr "musikpaddan" efter segermatcherna  med fast hand är DJ Holloway, och då låter det för jämnan så här: http://www.youtube.com/watch?v=ED5U1MyRCRY Årets duracellkaninViktor Arvidsson. Viktor bär smeknamnet "hackspetten från Kusmark", men bör nog kanske främst jämställas med en duracellkanin. Viktor ser vid sidan av isen som vilken kille i gymnasiet som helst, och i omklädningsrummet håller han en lagom "laid back" profil, men släpp ut honom på isen, då händer det genast saker som utmärker honom. Han jobbar frenetiskt likt en duracellkanin och vill helta tiden framåt och skapa saker i offensiv zon. Förra året blev han en joker i slutspelet.  I år han en ledande spelare med bra utdelning  Som förstaårssenior har han redan gjort 18 poäng på 27 matcher, samt fått debutera i Tre Kronor. Viktors utvecklingskurva har minst en bra lutning, och han är signad för Skellefteå till 2016/2017. Om Viktor fortsätter så här borde han bli draftad av ett NHL-lag och få fler landslagsuppdrag. http://www.youtube.com/watch?v=Mbf6YlCnMiMÅrets slutspelskaraktärMartin Lundberg, det finns få/ingen spelare som kan mäta sig med det hjärta och arbetsinsats om Martin lägger ned för laget. Killen har till att börja med en oerhört bra fysik som gjorde honom till en vinnare av Thomson Trophy 2013. Men mitt starkaste minne av slutspelet (förutom slutsingnalen i match 4) är när Martin i match nästan på egen hand stänger ned ett box-play i matchens sista minut mot Luleå i en av matcherna. Han täcker först otaliga skott,  slänger sig sedan raklång med ansiktet före för att kunna för pucken ur zon. Efter matchen sitter han med en ispåse och säger obekymrat "jag hade fan täckt skott med ansiktet om det hade krävts". Lundbergs jobb uppmärksammades även av utomstående, se http://bloggar.aftonbladet.se/wennerholm/2013/04/han-tar-hem-anrell-trophy/  och hyllas inom laget. http://norran.se/2013/04/arkivet/martin-lundberg-forlanger/ . Bara Martin kan le med detta ansiktehttp://www.youtube.com/watch?v=aiFAhd351wMÅrets SvenssonMarkus Svensson kom till AIK som lite av en doldis inför föregående säsong, som vilken svensson som helst. Men under i princip hela 2013 har Markus storspelat och gång efter gång visat vilken hög och jämn nivå han har i sitt spel. Markus har med sin akrobatiska spelstil och fina spel i kombination med en skön och lätt bohemisk personlighet i omklädningsrummet vuxit ut till en personlig storfavorit. http://www.youtube.com/watch?v=4CpH8URWSBwÅrets målJocke har varit dominant och grymt bra i många år nu, men så bra som han varit under 2013 har han aldrig varit.  Med dominans kommer snygga mål. Det här är ett av de absolut snyggaste han gjort under http://www.shl.se/artikel/42796/ ( se sista målet) Årets JinxBud Holloway öste in mål och poäng hela vägen fram till sm-guldet. Men sen hände något när pucken skulle släppas för 2013/2014. Bud Holloway hittade inte före dess att 20 matcher spelats av säsongen. Ett smått otroligt "oförutsägbart" facit med tanke på alla de lägen och all speltid (1202 minuter) bud hade innan pucken satt för första gången. Det började känns som att någon däruppe radiostyrde Bud innan det förlösande första målet kom.http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/shl/skelleftea/article17832016.abÅrets hockeyresa och festDet tog 25 år att åter bärga sm-bucklan, 35 år av lång och trogen väntan. Nedan följer lite hockeygodis för den som vill få gåshud och liva upp minnena ännu en gång.http://www.youtube.com/watch?v=_Kos6aJeElAhttp://www.youtube.com/watch?v=HNDwJL9FjVAhttp://www.youtube.com/watch?v=_Kos6aJeElAGott nytt år om du orkat läsa ända hit!!! addebeckredaktionen@northpower.nu 

 

En bortaseger med mervärde

Ibland är en bortaseger mer värd än bara tre poäng och en sannolikt trevligare hemresa. Gårdagen vinst mot HV 71 är ett utmärkt exempel på en seger med mycket mervärde i sig. Det finns många små som större betydelsefulla ”notiser” av gårdagens formidabla bortaseger som följer med hem i bagaget. Då ska vi inte ens nämna ljuvligheten av att se Ulf Dahlen gestalta ett spöke på likvaka när han intervjuas efter matchen. För AIK var till stora delar tillbaka i gammalt gott slag. Tempot, spelet i egen zon och förmågan att komma in på insidan av det försvarande laget var genomgående gott. Viktiga offensiva spelare som Arvidsson och framförallt Emanuelsson fick det äntligen att lossna med målskyttet. På backsidan fick två juniorer spela från start, Anton Öhman och Sebastian Aho.  Det gjorde de med bravur, och Aho som är född 1996 fick göra sitt första elitseriemål, ett mycket vackert sådant också. För att sätta saker i ett tidsperspektiv var den lovande Aho endast två år gammal när Jonas Frögren gjorde sin elitseriedebut vid 18 års ålder, så det finns både en åldersmässig och kompetensmässig bredd på backsidan. Inga stjärnor  - men jämnt kollektiv Årets upplaga av AIK har ingen uttalad backstjärna, men det är ett jämnt kollektiv med många unga talanger blandat med äldre rutinerade spelare som Frögren, Lindgren och Andersson. I takt med att juniorerna fått speltid och definitivt visat framfötterna har konkurrensen på backsidan skruvats upp både två och tre snäpp. Rasmus Edström befinner sig i en twilight zone där han inte får speltid och kan/bör lånas ut, Norrans blogg refererar till oklara uppgifter om en skada, oavsett tycks han vara långt ifrån spel. Bänkningen av Tim Heed senast visar att det finns sju platser men minst tio backar som är kompetenta nog att ta en tröja. Ur alla aspekter är konkurrenssituationen bra för laget, det finns utrymme att vila halvskadade spelare, spelare ur form kan lätt ersättas av en junior under en kortare period. För föreningen som sådan är uppsättningen talanger på backsidan en betydelsefull framgångsfaktor och kvitto på att föreningen kan förädla och förvalta talanger.Målvaktskonkurrensen är fortsatt hård En annan framgångsfaktor är målvaktsspelet. Förra året konkurrerade Markus Svensson med Joacim Ericsson tills målfoto fick skilja dem åt när det bestämdes vem som skulle spela när SM-slutspelet gick in i sitt slutsskede. Under förra säsongen hyllade tränarna sitt målvaktspar Ericsson/Svensson och pekade ut att tidigare säsonger har de valt en förstemålvakt alldeles för tidigt. Det tidiga målvaktsvalet resulterade i att laget inte haft en backup som är varm i kläderna när han ska spela. I år är konkurrensen mellan målvakterna i AIK likvärdig med den som rådde målvakterna emellan förra året. Marcus Svensson har öppnat säsongen mycket starkt, och Henrik Karlsson har visat sin höga kapacitet, även om han nog har en bit till att finna den jämnhet och högstanivå som resulterat i landslagsspel och NHL-kontrakt.Varma medvindar blåserTrots förluster på hemmaplan och tidvis haltande spel ser det ändå bra ut för AIK. Laget leder en haltande SHL-tabell med sju poängs marginal. Av femton matcher har tio vunnits efter full tid. Rent hypotetiskt: om laget håller det nuvarande poängsnittet på 2,26 poäng/match innebär det 124 poäng efter 55 omgångar, det vore 10 poäng bättre än vad laget hade efter den grundserien säsongen 2012/2013. Ibland är det lätt att bli kritisk, men efter att drygt en fjärddel av serien spelats kan jag bara återigen konstatera att det ser mycket bra ut. Varma medvindar blåser överlag trots att små vindpuffar av höstkylan kan få oss att tro annat.  addebeckredaktionen@northpower.nu 

Henrik Karlsson klar för ett år i AIK

Bakgrund Målvakten Henrik Karlsson är klar för AIK. Henrik värvas som ersättare till Joacim Ericsson som bestämt sig för att pröva sin lycka i NHL. Karlsson kommer närmaste från tre års spel i NHL/AHL i först Calgarys och sen Chicagos organisation.  Den gångna säsongen blev det inget spel i NHL för Henrik och nu är han alltså klar för i AIK på ett ettårskontrakt.  Henrik får väl anses som lite av ”en late bloomer”. Han har inga juniorlandskamper på sin meritlista och debuterade i elitserien först vid tjugosex års ålder. I elitserien har han representerat Södertälje och Färjestad, och till meritlistan kan han lägga till en seniorlandskamp. Mest i ögonfallande med Henrik är hans fysiska mått, med 198 cm och 98 kg fyller han ut målet riktigt väl.KommentarRent statiskt och meritmässigt sett är detta igen målvakt som kommer att landa på Falmark med rekordsiffror eller tunga meriter i bagaget. Endast en hel elitseriesäsong och en seniorlandskamp är inget som vid en första anblick ger dig skrämselhicka. Fast å andra sidan har Henrik fightas i NHL:s bästa lag Chicago om målvaktsplatserna, och konkurrerat med Mikka Kiprusoff om målvaktsspaden i Calgary. Det är inte fy skam det. Mot bakgrunden av hans något brokiga karriär och anonyma tillvaro i AHL sista året känns det svårt att göra en fullt rättvis bedömning av hur bra Karlsson är i dagsläget.  Fortsatt konkurrens Vad jag vågar påstå är att Henrik kommer att komma till en klubb där målvakter utvecklats, se bara på Markus Svenssons och Joacim Ericssons spel förra säsongen. Krister Holm har säkert haft ett finger med i spelet av denna värvning och han kommer med alla säkerhet att kunna utveckla Henrik till att bli en bättre målvakt under kommande säsong. Många målvakter når också sin topp kring 30-årsstrecket som Henrik snart ska passera.  Jag tror inte målvaktskampen mellan Karlsson och Svensson kommer att bli mindre spännande än den vi fick se mellan Ericsson och Svensson. Kontentan av mitt resonemang är att jag tror på att AIK kommer att ha ”två förstamålvakter” i år som båda får fightas om förstaspaden in i det sista. Konceptet från föregående säsong var minst sagt lyckosamt, både sett till lagets resultat och till målvakternas prestationer.Pusselbiten på plats Med tunga defensiva tapp på backsidan i form av Sevc, Granberg och Skogs, känns det än viktigare att målvaktsposten är säkrad med bra namn. Att målvakten är halva laget är mer än bara ett uttryck. Med två bra målvakter kan laget ”stjäla poäng” matcher oavsett vem som står för kvällen.  Målvaktsfrågan kommer säkert att fortsätta vålla lagledningen angenäma bekymmer, men det känns skönt att en fundamental pusselbit i strävan att försvara sm-guldet nu är på sin plats i lagbygget.   addebeckredaktionen@northpower.nu

Nutid och framtid

Lasse letar pusselbitarSommaren är nu i full grönska, midsommarfirandet avklarat, och semestern är i antågande eller påbörjad, men ändå faller tankarna åter till vintern och den kommande hockeysäsongen.  Spelarna har visserligen gått på ”ledigt” efter den årliga triathlontävlingen.  För organisationen i sin helhet är det inte ledigt förmodar jag. Lasse Johansson har flera luckor i roostern att fylla efter att AIK tappat tre landslagsspelare i form av Granberg, Lindberg, Ericsson. Samt tre ordinarie backar i Skogs och Klingberg, Sevc. Lägg därtill att Bud Holloway är ett frågetecken inför nästa säsong. Mot bakgrund av den påtagliga spelaromsättningen är det knappast ett vågat påstående att Lasse har ett digert arbete framför sig för att sätta ihop en ny trupp där varje ny pusselbit är oerhört viktigt för den slutgiltiga sammansättningens slutgiltiga sportsliga utfall.Guldkantat resultat På ungdomssidan byggs en ny träningshall som ska stå klar till hösten, och som AIK delfinansierar med eget kapital. Just eget kapital finns det gott om på PEA:s konto. På årsmötet redovisade koncernen ett eget kapital på + 30 miljoner kr, ett tydligt kvitto på att AIK är en välmående och framgångrisk klubb som inte bara sportsligt utan även ekonomisk sett gör guldresultat. Den solida ekonomiska situationen gör att AIK står väl rustade inför framtiden och att den fastlagda kursen för organisationen i sin helhet tycks vara vägvinnande ur alla aspekter.Nästa säsong Nästa säsong har redan börjat i teorin, även om det är drygt en och en halv månad till första isträningen. Utmaningen i år blir att fortsätta utveckla laget och behålla den hunger och kraft som gav ett sm-guld. Det är svårt att nå toppen, men troligtvis ännu svårare att stanna där. Se bara på Brynäs resa efter sm-guldet, eller HV 71:s tre raka kvartsfinalförluster efter senaste sm-guldet. Personligen känns det både skrämmande och kittlande med denna utmaning om att behålla den marknadsledande positionen i elitserien. Det kommer att krävas ännu hårdare jobb från samtliga aktörer på varje position på eller utanför rinken. Unga spelare som exempelvis Alm , Arvidsson och Petersson måste ta ytterligare ett kliv fram för att fylla spelarförlusterna. North Power kan bli ännu bättre på att organisera sig och kraftsamla publiken under en trevlig inramning match efter match. Marknadssektionen måste finna vägar att locka publiken även en tisdag i november mot ett bottenlag för att fortsätta vara en av få klubbar som ökar i publiksiffrorna. Den sportsliga ledningen med tränarstaben och Lasse som general manager måste jobba in den nya arbetsgången och fortsätta använda sin vägledande fingertoppskänsla i stort som smått.Många frågor – få svar Att toppa årets resultat blir svårt, en klar grundserievinst, och en ännu klarare slutspelsvinst. Men ”varje säsong är en ny resa” som Lasse Johansson betonade vid träffen med North Power. Denna nya resa blir tuff, men vad både Lasse och PEA ville betona att den ska ske med ledordet ”tillsammans”. Tillsammans är det viktigt att dra åt samma håll och föra laget och föreningen framåt. Att det just nu finns både utropstecken och frågetecken för dom och det som ska föra AIK framåt känns otroligt spännande. Hur ska luckorna fyllas i truppen? Finns det en mättnad publikmässigt? Kommer den nya sportsliga organisationen att fungera? Vem slår igenom och vem drabbas av det ”svåra andra året”? Frågorna är många, men svaren obefintliga. Det enda jag vet är att jag med spänning väntar tills det drar igång igen för somliga dagar och perioder blir för långa när det inte är hockeysäsong.addebeckredaktionen@northpower.nu

Resan till guldet

Resan till att åter bli Sveriges bästa lag har varit lång, den tog närmare trettiofem år från start till mål. På resan har AIK både ramlat ur elitserien och återkvalificerat sig för elitserien. Hållplatser som division ett, allsvenskan, och kvalserien har laget lämnat bakom sig på vägen till toppen av elitserien. Färden till att åter stå som Sveriges bästa lag har både varit lång och mödosam. I efterhand känns den lika lång som spännande och lärorik. Den har kantats av med och motgångar, konkurshot, och dyrköpta läropenningar. Nu är cirkeln sluten och alla lärdomar och sportsliga framsteg har resulterat att Le Mat- pokalen togs emot och lyftes av kapten Ericsson i torsdags. Luleå besegrades med 4-0 i matchen och med 4-0 i matchserien. Ett tydligare kvitto på det arbete spelare/ledare, folk i organisationen, och fansen har lagt ner för att åter bli en Guldstad kan knappast erhållas.Den vägvinnande tryggheten och ödmjukhetenNär slutsignalen ljöd i torsdags var det slutpunkten för en enda lång defilering. AIK har varit orubbliga under hela säsongen. Tryggheten och självsäkerheten i kombination med ett hårt jävla jobb och toppresterande när det gäller som mest har varit en ledstjärna. Laget lät sig inte rubbas eller påverkas av ett ständiga skador på nyckelspelare, ett oväntat tränarskifte, eller faktumet Linköping var mindre än en minut ifrån 2-0 i matcher under semifinalserien. Ett annat kvitto på tryggheten är det faktum att AIK endast förlorade en match av alla de matcher som gick till sudden death, och det var också enda förlusten i hela slutspelet. Inga tecken på ängslighet eller nervositet har åtminstone jag kunna skönja. Under säsongen har spelare och ledare i laget hela tiden betonat klyschan ”en match och träning i taget”. Hela tiden fokusera på det som komma skall, och inte tänka på dagens vinst eller förlust längre än tills de går ut från arenan. Gruppen har hela tiden vetat om sin otroliga kapacitet men inte låtit detta stiga dem åt huvudet eller låta favoritskapet bli en börda på sina axlar.Vikten av kvalitetsvärvningar, kontinuitet, och gruppdynamik  Ur ett kvalitetsperspektiv har AIK aldrig haft det bättre förspänt på spelartruppen än detta år. Lasse Johansson har visat en otrolig spetskompetens som värvat smart och lyckosamt. Petterström, Svensson, Sevc hämtades utifrån och blev succéer. Utifrån egna led har unga killar som Emanuelsson, Alm och Arvidsson tagit markanta steg fram i sin utveckling till att bli fullfjädrade hockeyproffs på elitnivå. Plumpen i protokollet blev naturligtvis Ryan Vesce. Att Ryan skulle vara för dålig för att ens succesivt kunna matchas in i laget kunde Lasse knappast ha föreställt sig i sina vildaste fantasier. Viktigare än nyförvärven i sig är den stomme som tagit AIK till tre raka finaler. Stommen som Lasse byggt sitt lag på har en bra kombination av spets och bredd med olika inneboende egenskaper som alla och bidrar till att göra lagpusslet komplett. Två bra målvakter som konkurrerat säsongen rakt igenom, sju stabila backar i spelet med och utan puck, och tolv forwards som alla har ingått i en kedja som varit bra över hela säsongen i båda ändarna av banan utifrån deras tilltänkta roll och spetskompetens.Det inte bara den individuella skickligheten som bör framhållas, de gruppdynamiska faktorerna är också en hög bidragsfaktor till AIK:s andra SM-guld. Spelare och ledare har säsongen igenom konsekvent betonat hur detta är en grupp där alla är trygga, vet sin roll, och drar åt samma håll. Här har den sportsliga ledningen och laget tillsammans lagt grogrunden till en bra prestationsgrund, vilket guldmedaljen kan vara ett signifikativt bevis för.  Anders Forsberg har förstås gjort ett jättejobb som ledare, men Klockare, Wallson och Robertsson har alla steppat upp och fyllt Anderson position som tränare och ledare på bästa tänkbara vis.             Karnevalyra och samlade förlorare För att återknyta till ingressen – vilken fest torsdagskvällen blev för alla, ung som gammal, såväl för en fanatiker som för den vagt intresserade av AIK:s framgångar. North Power skickade upp två knökfulla bussar med tokladdade fans som av polis och säkerhetsansvariga fick mycket beröm för sitt klanderfria beteende, och bidragande till folkfesten. Därtill fanns många bortafans som tagit sig dit på egen hand för att bevittna det som förhoppningsvis skulle ske och som tillslut skedde. Matchen som sådan var över redan efter första perioden som det kändes. Oscar Möller gjorde mål redan i tredje minuten och hamrade in den första spiken i guldkistan. Nestorn Erik Forssell slog in sista spiken i kistan och stängde matchen och finalserien med sitt mål som gav resultatet 4-0 till AIK. Luleå kunde aldrig hota AIK varken i finalserien som sådan eller i den sista matchen. Bensinen var slut och det fanns inget motmedel mot ett alltför starkt AIK.På pressläktaren höll Piteåsönerna Lasse Johansson och Michael Engström sammanbitna miner fram till fem minuter återstod av matchen. Sedan insåg de att inget förutom, möjligen guds mirakel, kunde hindra AIK från att vinna det andra SM-guldet och då gick dom ner till rinkside. Gratulationerna kom från såväl massmedia och sportsliga ledning i Luleå som alla var stora förlorare i stunden. Den stundtals kontroversielle Lars ”Osten” Bergström kom faktiskt in i omklädningsrummet efter matchen för att gratta spelare och ledare.Guldcitat Vad som sedan skedde har läsaren av detta antagligen sett och läst om – flera gånger om. Det var minst sagt en karnevalliknande glädjeyra som utbröt och ett sporthistoriskt ögonblick som skapades när slutsignalen gick i Luleå. Ett ögonblick som jag och fler med mig kommer att bära med mig resten av livet. Nedan följer rumphuggna citat/intervjuer som jag tog/försökte ta under guldfirandet på isen. Spelarna hade av positiva skäl svart att stå still och prata sansat och samlat, och jag ville ömsom få till en bra dialog och ömsom bara ta ett steg tillbaka och gråta guldtårar.”Jag är kapten i detta lag, men vi har trettio ledare i laget. Det har varit små marginaler på vägen hit, vi var i brygga mot Linköping, men vi har hela tiden stretat emot, och nu känns det fantastiskt skönt” (Jimme Ericsson)  ”Det här känns nästan overkligt, jag är tårögd. Resan hit har varit lång, och man har ju gjort ett och annat för att ta sig hit, och man vet aldrig hur många chanser man får. För man är ju inte purung längre. För mig personligen kunde det inte bli bättre med bytet från Linköping till AIK” (Erik Andersson) ”Att gå upp i elitserien med AIK var stort, men det här är större. Alla i laget visar en sådan karaktär för vi är beredda att täcka skott med munnen. För hela laget har verkligen dragit åt samma håll och slitit för varandra under hela säsongen. Jag har ju varit iväg men återvänt till AIK, för jag trivs så grymt bra i klubben” (Fredrik Lindgren)  ”Jag började i Björnligan och lyckades komma med i A-laget, men ett SM-guld vågade jag aldrig drömma om att få vinna. Vi vinner klart även om Luleå var bättre än oss senast, 4-0 talar sitt klarspråk. Men nu ska jag fira hela helgen och hela nästa vecka om så krävs” (Martin Lundberg)  ”Vad ska man säga om fansen, det är ju helt sjukt, jag mena hoppa sönder arenan”…(Lundberg igen)   ”Vilken sjukt helt jävla underbar känsla, på en skala 1-000 är det 1000” (Petter Granberg)  ”I don’t want to talk about the future, but it’s always great to win, and great for the city. Tonight I think there will be a fucking great party” (Martin Sevc)  “Det har verkligen känts att bi haft en sjätte utespelare, och jag har haft bra hjälp av backarna och av utespelarna hela tiden, så känslan har varit mycket bra hela tiden. Och ikväll kommer det att bli en magisk kväll” (Joacim Ericsson)  ”I don’t know what it says” (Bud som frågade vad som stod på Norrans guldlöpsedel)  ”Nyckeln till detta är tålamod och konskevens, vi håller oss till vårt spel och våran ide på ett konsekvent sätt. Vi är det bättre laget, och vi har spelat grymt bra på slutet. (Nicklas Burström)Summering och framtidsutblick En summering av säsongen kan inte ge annat än högsta betyg i överkant. I backspegeln finns trestegsraket i form av seriesegern, segern i hela slutspelet, och firandet med fans och invånarna i staden. Min uppfattning är att AIK av många ”hockeykännare i media” anses vara Sveriges ledande hockeyförening såväl på planen som utanför planen. De sportsliga och organisatoriska resultateten går givetvis i stor del hand i hand och det gäller att njuta för spelare/ledare, fans, och de anställda på kansliet, men ändå fortsätta blicka framåt. För att citera Göra Persson, ”Jag är stolt, men inte nöjd”. Nya tag måste tas och det gäller att jobba hårt för framgången, vilket blivit närmast av ett mantra oavsett vem i AIK som uttalar sig om vägen till framgång för föreningen och succen den enskilde spelaren.Framtiden ser onekligen mycket bra ut. AIK sitter nu i en guldsits. Laget har många av nyckelspelarna under kontrakt eller villiga att förlänga om det inte blir spel i NHL. Som Sveriges ledande ishockeyförning är det givetvis även oerhört fördelaktigt vara regerande mästare när det gäller att locka till sig spelare av hög kaliber som vill nå toppen av sin karriär i AIK, eller med AIK som språngbräda till en chans i NHL. Sponsorerna står i kö och vill alliera sig med AIK, och sitt varumärke som en ledande klubb för juniorer fick knappast sämre status efter den gånga säsongen där juniorer eller förstaårsseniorer som Emanuelsson och Arvidsson spelat huvudrollen. Framtiden ser sammanfattningsvis mycket ljus på alla sätt och vis – och jag tror och hoppas vi bara är i början av en ny storhetsperiod som hockeylag och hockeystad.Har du orkat läsa ända hit så tackar jag för ordet!addebeckredaktionen@northpower.nu

Vad är känslan av ett guld värd

Det talas ofta om värdet av att vinna. Värdet av att vara bäst. Oftast lägger man då in ekonomiska, mätbara värden i resonemanget. Men hur uppskattar man ett emotionellt värde? Om hur en byggd, ett helt län, ja nästan en hel landsända värderar sina känslor av framgång. Observera kära läsare att denna krönika är inget annat än ett rent amatörmässigt försök till analys.Skellefteå AIK har sedan elitserien startades, faktiskt även långt innan, varit en hel landsändas angelägenhet. Från kanske Robertsfors i söder till ända uppe till Kiruna i norr. Känslan av att tillhöra en "kolonialiserad" landsdel kombinerat med att i sportens värld kunna hävda någon slags identitet kan ha varit en av drivkrafterna för dess anhängare. Hoppet att få tillhöra någon del av "sparken mot etablissemanget" sammanfogat med intresset för sporten ishockey drev på sjuttiotalet många att åka 50 mil enkel väg bara för upplevelsen.Undertecknad var vid åtskilliga tillfällen  under sjuttiotalets andra hälft i samspråk med långväga supportrar, som vid både seger som förlust, ofta talade i termer som, "dom där" och "de där storlagen" och liknande. Något av "dom där nere" och "vi här uppe". När Skellefteå 1978 vann den åtråvärda titeln för första gången, var känslan den att "vi kunde". Vi kunde slå resten, vi är jämbördiga. Vi är klubben med guldet och vi är supportrarna som var med. Glädje, stolthet, lycka.Det är otroligt svårt att sätta ord på vad den bästa känslan egentligen är. Vad är störst? Lyckan? Glädjen? Stoltheten? Några röster från supportrar på North Powers forum."att jag nu kan njuta helt utan press eller ångest flera år framöver""det blev inte den inre känsloexplosion som jag hade trott och förväntat mig. Mer en kollektiv stolthet  över min hemstad"" jag är omåttligt stolt över att vi gjorde det - tillsammans""hade sett framför mig hur jag skulle gråta,  men det kom inga tårar"Då, för 35 år sedan, kände jag mest ett enormt lyckorus i flera dagar. Om det beror på stigande ålder vet jag inte, men idag är känslan mer stolthet av att ha bidragit, stolthet av att tillhöra, stolthet av att ha fått delta. Guldet kan säkert Skellefteå AIK värdera i kronor och ören i form av spendersammare sponsorer och nya sådana, öppnare dörrar till spelarmarknad etc. Respekt från övriga hockeysverige och media. Men för oss, människorna bakom klubbledning, spelare och stab, en hel bygd, har guldet säkert olika värden, men mest tror jag alla känner en enorm stolthet av att ha fått förmånen av delta. Och stolthet är ett genomgående tema hos ett flertal supportrar. Stoltheten av att ha varit med, bidragit eller bara tillhöra den stad och byggd som gjorde det. Vann Guldet.Med en tår i ögonvrån, Rampa.redaktionen@northpower.nu 

Den gamle, den blinde och den stora bocken Bruse

Efter den första kvartsfinalen som utspelade sig i Skellefteå Kraft Arena finns det gott om känslor att bygga en fortsatt intressant och garanterat infekterad kamp vidare redan på Torsdag nere i Gävle.Den första som händer i den här matchen är att doldisen, som i och för sig gör allt för att skapa sig ett namn, Robin Jacobsson, otroligt fult, totalt kör över en försvarslös Pierre-Edouard Bellemare, blindside i hög fart och med axeln rakt i huvudet på den franske raketen.BildFoto: hockeyligan.seBellemare blir i en otäck ställning liggandes kraftigt blödande på isen och hela arenan exploderar i avsky blandat med skräck och chock över i vilket tillstånd en av Skellefteåpublikens största favoriter befinner sig i och på vilket respektlöst sätt han tas bort från matchen och kanske hela matchserien.BildFoto: Sverigesradio.seBellemare är inte bara en otroligt omtyckt spelare ute på isen, utan också en otroligt omtyckt och populär kille vid sidan av isen och att se honom liggandes på isen på det viset efter det ruskigt brutala överfallet är otroligt otäckt.Vilken status Bellemare idag håller vet ingen utanför omklädningsrummet, men han kan med all säkerhet komma att missa ett antal matcher och att han spelar mer under den här kvartsfinal serien är nog tveksamt.Om man sen ser till själva matchen så var det ett hemmalag som i 60 minuter sköljde över sin ivrigt försvarande motståndare. En motståndare som ägnade 57 minuter åt att försvara sig, 3 minuter kan jag skänka dem i anfallsspel med tanke på att dom hade nått PP där dom i alla fall passerade anfallsblå. Sen hade dom ju sina ströchanser som alla lag i serien får under en hockeymatch på 60 minuter.Annars var det som sagt spel åt ett håll och hade hemma laget bara haft lite mer sting i sina avslut så hade den här matchen varit avgjort långt tidigare.BildFoto: sverigesradio.seNu skall jag självklart inte förringa Brynäs insats, dom spelade otroligt destruktivt och försvarsinriktat och dom gjorde det väldigt bra.Får man hålla i klubbor, stänga åkvägar och för all del hugga med klubban som om man deltog i en lumberjacktävling så underlättar det såklart. Men domarna tillät det och Brynäs utnyttjade det på ett bra sätt.Segern skrevs till slut till klara 5-0 och sett över matchen var det ett resultat som minst kan skrivas som rättvist. Den förväntade satsningen framåt för att jobba ikapp från Brynäs sida gick inte att urskilja någonstans. Antingen försökte Brynäs hålla siffrorna nere, eller också hade man inget mer att komma med.För mig som Skellefteåsupporter sticker självklart överfallet på Bellemare ut och det är otroligt frustrerande och jävligt irriterande hur så kallade ”experter” efter ett sånt här rått överfall kan sitta i TV, just under titeln ”Expert” och försöka förmilda och till och med flytta en del av skulden till Bellemare.Blomsten, Boork och Wikegård som jag i viss utsträckning tycker är rätt kunniga vad gäller det taktiska, visar från och till enormt dålig feeling främst kring kampsituationer. Känslan är att dessa experter idag surrat om samma saker så pass länge att dom själva liksom bara åter upprepar och återanvänder samma saker om och om igen.BildFoto: aftonbladet.seSjälvklart har en spelare ett eget ansvar när han befinner sig ute på isen och att tex. sträcka sig efter en puck med lågt huvud utan att höja blicken är såklart att sätta sig själv i en fara som man bör vara medveten om.Men att jämställa det med att åka i mitt zon, som icke tacklingsbar och bli totalt överkörd från blindside är inte på något sätt samma sak.En spelare som befinner sig ute på isen kan inte försvara sig själv och hålla koll på alla ”hot” ute på isen, framför allt inte om hotet utgörs under en del i spelet där du som spelare normalt sett inte skall vara just hotad.Visst hade Bellemare pucken strax innan, men Jacobsson kommer i hockeymått mätt otroligt sent och han går in fruktansvärt hårt där han fullföljer tacklingen helt och fullt mot huvudet trots att han med 110% säkerhet vet att Bellemare varken ser honom, eller att Bellemare är tacklingsbar.Med samma logik kan man påstå att en spelare, vilken som helst, som åker genom mitt zon utan puck, och helt plötsligt blir överkörd, borde ha försvarat sig bättre och höjt blicken.En spelare som inte är puckförande, precis som Bellemare i det här läget, åker inte omkring och tittar på annat för att försvara sig, dom söker ytor och följer pucken och puckförande.Det borde den här ”expert”-trion också vara nog rutinerade för att veta och kunna.En av dessa herrar har dessutom mage att påstå att Bert Robertsson mycket troligt kan ljuga om att det är illa ställt med Bellemare.Dessutom ställer han sig tveksam till om det bör ut delas någon avstängning alls för Jacobsson.BildFoto: norran.seJag kan inte hjälpa att jag ser det som ytterst troligt att den här trions snack hade sett helt annars ut om det här i stället hade drabbat Brynäs.Hade Tomas Skogs på samma respektlösa sätt fått Järnkrok att glida 5 meter in i sargen till synes livlös och blödande efter en tackling blindside rakt i huvudet hade garanterat skuldbördan landat helt och fullt på Skogs och det enligt mig i så fall alldeles rätt och riktigt.Men nu tar vi nya tag.Det får gärna den gamle, den blinde och den stora bocken Bruse göra också.

/Kingkong

Att vara en vinnare

Femtiofem omgångar är till ända och vi kan konstatera att Skellefteå AIK inte bara infriade utan överträffade förväntningarna. Seriesegern bärgades med 12 poängs marginal.  114 poäng är den näst bästa siffran någonsin.  34 trepoängare är ett nytt elitserierekord.  Kollar man vidare i statistiken så är det en munter läsning. Bäst i powerplay, bäst i Boxplay, bäst på att teka och högst effektivitet. Individuellt kan Bud Holloway lägga ett assistrekord till sitt poängrekord från slutspelet ifjol. Han är numera AIK:s bäste poängplockare genom tiderna och 2:a i Elitseriehistorien.

Nu börjar del två av Skellefteå AIK:s resa mot guldet. Kvartsfinal mot Brynäs. Ett Brynäs som är fjärran från det lag man var ifjol, man lyckades med nöd och näppe undvika ett totalfiasko när man räddade slutspelsplatsen i näst sista omgången. Nu står man i media och försöker gjuta hopp i laget och dess fans genom klyschor som ”Slå ur underläge” och ”pressen på dem”. Innerst inne vet dock även den mest fanatiske Brynässupportern att den här serien endast kommer att handla om hur länge Brynäs kan hålla ut innan de krossas under tyngden av den Västerbottniska lagmaskinen.  Vi har sett scenariot förr, när AIK var nya i serien. Visst kan en underdog stå upp bra under de första bataljerna, kanske till och med vinna någon match men sen fäller seriesegrarnas större skicklighet och bredd avgörandet.Skellefteå AIK går in i slutspelet som favoriter. Eftersom vi bor i Sverige kommer oundvikligen spekulationerna om inte det är bättre att ligga lite längre ner och slå ur underläge. I Sverige är favoritskap en börda som enligt sägnen kan krossa den största förhandsfavorit.  Jag hävdar att det är ett tecken på att man är en förlorare. Vill man bli bäst så handlar det framför allt om att viljan att vinna måste vara större än rädslan att förlora. Alla, från lagledning och spelare till alla som lever och andas Skellefteå AIK, måste leva med övertygelsen om att oavsett vem som står på andra sidan mittlinjen så är det de som fruktar oss, inte tvärtom. Namnet Skellefteå Kraft Arena ska av våra motståndare associeras med hopplöshet, de ska känna redan när de äntrar isen att ”Det här vinner vi aldrig”.För att nå dit krävs ett hårt jobb. Vi måste gå in i varje match, varje byte, varje närkamp – och varje ramsa med inställningen att det är det vi gör nu som kan vara avgörande för om vi får fira på torget eller inte. Resan mot de tolv segrarna är både lång och påfrestande men till skillnad från övriga lag har vi ALLT i egna händer, de anpassar sig efter oss – inte vi efter dem. Nostalgiskt har vi drömt oss tillbaka till fornstora dar då Hardy Nilsson lyfte pokalen. Nu är det dags att skapa ett ögonblick som kommande generation kommer att minnas i tider av motgång, frågan är om Du tänker vara en del av det eller om du nöjer dig med att höra andra berätta om den fantastiska resan. För mig är valet enkelt:Till sist ett råd till Gävleborna: Ni gör klokt i att hämta inspiration från Vikingatidens England: A furore Normannorum libera nos, Domine (För nordmännens raseri, bevare oss, milde herre Gud!) /Zimmeredaktionen@northpower.nu