Hur många gånger under säsongen har man inte suttit där, ena stunden jublande glad, nästa deprimerad och förkrossad, och sedan åter i euforin igen. Som utsocknes boende har det tyvärr inte blivit särdeles många matcher som jag har kunnat bevittna på plats, men ett par här och var har det allt blivit.
Jag, som till vardags håller till i Jönköping har naturligtvis befunnit mig i Kinnarps Arena båda gångerna vårt älskade AIK varit på besök. Därtill har det blivit dubbla besök i Scandinavium och inte minst fanns jag på plats när Växjö välkomnades till Elitserien med en 1-4-förlust hemma i Vida Arena. Desto fler matcher har jag följt via tv, och det är inte bara en gång jag i efterhand reflekterat över vad mina grannar har tänkt när jag har skrikit ut glädje eller frustration rakt ut. Vid ett par tillfällen har jag rent av förväntat mig ett besök av ”pappa blå” på grund av några mindre rumsrena vredesutbrott och medföljande barnförbjudna uttalanden (eller ska jag säga utskrikanden?). Flertalet matcher har jag tvingats följa via mobil genom stats.swehockey.se. Ni andra som inte har kunnat vara på plats på arenan eller framför en tv vet vad jag menar när jag pratar om den nervositet som infinner sig när man resultatmässigt ser att matchen står och väger men inte vet vad som händer i övrigt. Sinnessjukt långa är de sekunder och minuter som det går mellan uppdateringarna, inte minst i slutet av matcherna. När det dessutom bara dyker upp information vid mål eller utvisning så förstår ni än tydligare hur länge man kan sitta i ovisshetens töcken. Vad gäller allas vårt favoritlag så märks det ganska tydligt att det är en inriktningsförändring som har skett bara det senaste året. Fokus på slutspelet är mycket starkare i år, och sett till det material vi har att tillgå finns det alla möjligheter att säsongen kan avslutas på bästa möjliga sätt. Bredden på laget är en grym tillgång, inte minst våra två förstakedjor, och då menar jag verkligen TVÅ förstakedjor! Enda anledningen som jag kan se till att Bellemare inte ligger där uppe i toppen tillsammans med de andra fem är naturligtvis skadebekymren och alla fulsmällar som han åkt på genom kvarts- och semifinal.
Sen kan man naturligtvis inte blunda för sådana kulturbärare som Jimmie Ericsson, Fredrik Lindgren, Andreas Hadelöv och Anders Söderberg. Samtliga har varit med i laget under många år, både i Allsvenskan och Elitserien. Ericsson är en personlig favorit för mig, och det är nu det syns som tydligast vad han betyder för laget. Ingen kan göra genombrott som Jimmie kan, och ingen kan väl säga annat än att han steppar upp när det vankas vår och slutspel! Som exempel kan sägas att Jimmie hittills gjort ungefär hälften så mycket poäng som i grundserien, på ca en tredjedel av antalet matcher. Därtill har han gjort 3 av 8 matchvinnande mål i AIK, vilket är fler än han gjorde i grundserien totalt. Kapten Ericsson och AIK är verkligen ett begrepp som har tyngd bakom sig! Laget före jaget i alla lägen, och Jimmie leder sina styrkor med ackuratess! Det är nu det ska bevisas en gång för alla!
SLUT UPP PÅ VÄSTRA STÅ – FÖR SVERIGES BÄSTA AIK!
SJUNG FÖR FULL HALS, ELLER LÄMNA PLATS ÅT DE SOM GÖR DET!
NU JÄVLAR GÅR VI FÖR GULDET!
AIK gör North Power stolta! Nu är det dags att återgälda det som aldrig förr!
Markmanredaktionen@northpower.nu