Den här finalserien har inte på något sätt börjat som någon av oss hade hoppats och efter 2 matcher har AIK sämsta möjliga utgångsläge. 0-2 i matcher i en serie där bäst av 7 gäller. Man kan i den här situationen självklart göra det lättaste och mest traditionsenliga för oss Skellefteå bor, något jag berört i en tidigare ”krönika”, nämligen ta ut en massa negativt och ett missat SM-guld i förskott. Då slipper man liksom bli allt för besviken OM det nu verkligen skulle bli så. Då kan man ju redan nu börja vara lite smått förbannad, irriterad och sur över att det inte blev något guld i år heller. Man kan rätt och slätt ge upp.Ge upp....!?
För mig personligen är det dock inte ett alternativ, inte nu, inte längre.Jag har stått på läktaren och följt laget i mitt hjärta i drygt 30 år och jag har genomgått betydligt tuffare prövningar än ett 0-2-underläge i en SM-final mot Brynäs. Jag har tillsammans med många av er slitit mitt hår och fällt en och annan tår i motgångarnas mörker, men vi har alltid rest oss upp igen, starkare och mer målmedvetna än någonsin.Vi hade under många långa och smärtsamma år ett mål i stan, Elitserien. På vägen dit åkte vi på minor, vi vek ned oss och vi var sämst när det gällde. Men vi gav ta mig fan aldrig upp och under resans gång skapades många klassiska och legendariska minnen och vi som publik var fantastisk. 
Idag spelar vi i Elitserien och vägen upp mot toppen har varit rak och stark. Under den relativt korta tid vi varit i ES har vi hunnit växa till ett topplag i ES, ja till och med det bästa laget i ligan om man tittar på de 2 senaste säsongerna. Det skall vi vara stolta över.Men kanske är det så att ni som läser det här egentligen innerst inne inte riktigt vågar tro på ett SM-guld, att ni egentligen aldrig riktigt, riktigt till 100% varit riktigt äkta troende. Precis som när vi tog klivet upp i ES så växte ju både lagets och publikens kraft och tro med åren och sista året då vi gick upp kunde man ju verkligen känna att hela stan hade bestämt sig att NU, nu jävlar går vi upp. Och det märktes på läktarna också, stämningen och trycket var i världsklass.
Den känslan har jag till viss del idag också, absolut, på vissa håll och kanter. Men känslan i SkeKraft Arena andas ändå ett visst mått av tvivel. Jag förstår inte varför det måste vara så. Möjligheten är här och nu och jag vill inte vänta, jag vill ha ett nytt SM-guld det här året, 2012 och jag är troende, faktiskt stadigt besluten och troende att det här skall gå vägen.Vi fans och supportrar som följer laget i i ur och skur har en enormt central och viktig funktion. Vi kan påverka spelet på isen och vi kan tillföra energi, men i vilken form är helt upp till oss. Vi kan påverka laget med positiv eller negativ energi. Negativ energi har en tendens att sprida stress och dåliga beslut ut på isen, medan bra energi leder till extra kraft och ork.Jag har sedan gårdagens förlust träffat mycket folk som samtliga varit väldigt skeptiska till att det här skall gå vägen. Man har i sann Skellefteå anda sett det här slaget som förlorat, ”0-2 vänder dom aldrig”. Man har gett upp..Själv är jag fullständigt övertygad om att den här matchserien fortfarande är vidöppen. För mig är det ingen omöjlighet ens att AIK plockar 4 raka i den här serien, så bra är vi när vi är som bäst, men 1:a steget mot guldet är hur man än vänder och vrider på det morgondagens drabbning.Jag skall inte peka finger, men samtidigt vinner man inget på att ljuga för sig själv. Publikstödet kan bli mycket, mycket bättre i Skellefteå Kraft Arena och då vill jag å det absolut kraftigaste rikta den passningen till sittplatspubliken. Ni som sitter på sittplats är visserligen åskådare, men ni är också en enormt viktig del i att vara den så viktiga ”6:e utespelaren”. North Power och ståplats kan inte dra hela skutan själv, och även om det är mäktigt att se den passion och kraft det finns i supporterklubben behöver dom hjälp nu.Jag kräver inte mycket av er, jag kräver bara att ni visar er passion också. Att ni vågar släppa loss, vågar visa känslor och vågar föra lite liv. Våga vara lite...galna! Ni kommer att gilla det, jag lovar, och det kommer att hjälpa laget.
Att spela en SM-final och att som stad och publik få vara med om detta är oerhört stort, framförallt i en stad som Skellefteå. Det måste vi alltid komma ihåg. Det är inte skrivet i sten att vi kommer att slåss i toppen av ES varje år. Därför har vi inte råd att kasta bort dom här stunderna genom att ligga hemma i soffan eller att i arenan sitta på händerna medan ögonblicket passera oss förbi, samtidigt som hela Gävle på sina bara armar lyfter upp sitt lag på sina axlar och visar dem vägen mot guldet.Det här är inte bara en kamp mellan två hockeylag, det här är en stadskamp också. Skellefteå vs Gävle och i den matchen står det 0-2 till Gävleborna också.På lördag kommer jag att gå upp till Arenan och göra det JAG kan för att styra laget rätt. Jag kommer att göra en urladdning och släppa ut all den längtan som byggts upp i över 30 års väntan och jag kommer aldrig, ALDRIG att ge upp. Jag kommer inte att vika en tum i mitt stöd till laget och får jag nog många med mig är jag helt övertygad om att vi går segrande ur den striden.Så..Ska vi ge upp, eller kan jag räkna med dig?ALLA ÄLSKAR SKELLEFTEÅ AIK! /King Kongredaktionen@northpower.nu