I första delen av den här intervjun, publicerad igår, berättade Anders Forsberg om varför klubben värvat sparsamt i år, hur det var att göra sig av med Antos, och att han inte oroar sig det minsta för backbesättningen. I denna andra och avslutande del går vi in på varför Goren fick lämna, varför Warg är i Skåne istället för i Västerbotten, och hur Anders ser på en eventuell NHL-lockout. Samt förstås en hel del annat!
Goren och Warg blev för dyra
Är behovet av en riktig tuffing är inte så stort som folk tror?-Nja, man får ju helt enkelt inte spela särskilt tufft i Sverige och då försvinner mycket av nyttan med sådana spelare. Personligen tycker jag det är jättesynd, det ger en dimension av hockeyn som man ska ha. Men Hockeyligan strävar åt andra hållet, hockeyn ska inte vara lika hård enligt dem, säger Anders och fortsätter ivrigt:-Ett exempel på det är ju Lee Goren i fjol. Vi kunde inte utnyttja hans kapacitet riktigt och det är tråkigt. Det är roligare om det smäller lite emellanåt.
Var det orsaken till att ni inte förlängde med honom?-Nej, det vill jag inte säga. Vi visste om förutsättningarna redan när vi värvade honom. Att Lee spelar någon annanstans nästa säsong har ekonomiska orsaker, inget annat.Forsberg berättar vidare:-Lee stod kanske inför sitt sista kontrakt i karriären och ville ha väldigt bra betalt. Det tycker jag att han ska ha också, men vi kunde inte motivera att betala riktigt så mycket. Vi bjöd så bra vi tyckte var rimligt, men var en bra bit ifrån varandra i förhandlingarna.
Fredrik Warg då? Många var besvikna när han hamnade i Rögle?-Han hade höga löneanspråk men var schyst och gick ner. Men när Rögle kom med sitt bud var det hela olika ligor ekonomiskt.
Lindberg tar steget och Jocke är bättre i år
Personligen känner jag att en hel del spelare har ett steg kvar att ta. Oscar Lindberg hoppades vi enormt mycket på inför fjolåret, han var ”nästa stjärna” och fick centra förstakedjan. Vad hände?-I mina ögon var det en mognadsgrej. Han var inte riktigt redo att bära det ansvaret. Det handlar inte om nervositet, men det blir ett helt annat spel att spela i förstakedjan där man oftast möter det andra lagets absolut bästa spelare.-Samtidigt ska Oscar ha en enorm eloge för sitt sätt att genomföra säsongen. Det var ingen lätt resa, han kände att det inte gick så bra som det skulle men han slet enormt hela året och kom tillbaka jättebra framåt våren.
Hur undviker du att samma sak händer i år?-Oscar lärde sig extremt mycket i fjol och har fått gå igenom en tuff säsong nu. Fram till dess hade det flutit på väldigt bra för honom, nu har han gjort undan ett riktigt tufft år och är starkare. Det där kommer att bli bra.Vad kan vi vänta oss av Jocke Lindström?-Han kommer att ha en bättre säsong i år. Han var otroligt sliten mentalt när han kom hem från NHL. Han hade satsat allt på en ordinarie plats i Colorado. Jag vilade honom två veckor när han kom för att han var så sliten, han var inte skadad och Jocke ville spela, men jag kände att det var tomt. Han behövde vila, ladda, starta om.När Jocke gjorde sin succésäsong 10/11 så gick han stenhårt mot NHL-karriären. Nu är han tillbaka och har kanske inte det målet, är drivkraften lika stark fortfarande?-Med andra spelare kanske men inte med Jocke, han är nästan unik som tävlingsmänniska. Det syns på sättet han tränar och går in för allt han gör, han är en av de mest professionella spelare jag har haft kontakt med någonsin. Han vill bli bättre på allting och han har inte gett upp NHL heller.Blev du överraskad av att han kom hem?-Ja, det blev jag. Vi gick ju inte ut med det men vi kände såklart till hur hans kontrakt såg ut och att han kunde lämna i december. Men jag trodde att han skulle ta en plats i Colorado, och han var själv ganska säker på det.-Jag visste ju om att de hade draftat Landeskog och lite grejer som kanske skulle gå före Jocke, men jag trodde ändå att han skulle få stanna kvar.
Och att han inte plockades upp av någon annan klubb?-Det var ingen överraskning för oss, Colorado var det bästa alternativet för Jocke, kanske Islanders också. Han behöver vara i de två översta femmorna, han är ingen breddspelare utan en spets.Och om jag ställer samma fråga om Bud Holloway?-Där kan vi vänta oss minst lika mycket som i fjol tror jag. Den största fördelen är att han är mycket bättre tränad nu, han spydde hela tiden första månaden i fjol kändes det som. Han kommer förberedd på ett helt annat sätt nu och har ju lärt sig spelet.Hur känner du kring hans NHL-chanser?-Han har ett jäkla oflyt som är just i Kings just för tillfället. Det blommar och går bra där och har tydligen ingen plats för honom. Jag tror att de kommer att släppa honom.Fast hittills har de behållit honom.-Ja, men jag tror att de försöker höja värdet på honom för att ”trejda” bort honom senare.Joel Mustonen gjorde ett par tidiga kanonmatcher men försvann senare under säsongen. Nu snackas det om Pelicans, kan du bekräfta något där?-Joel är på tryout där och det var därför han inte var med på ispremiären. Det är vad jag vet.
Fortfarande tveksamt kring Jimmie och Bellemare
Är Jimmie och Pierre spelklara till premiären?-Jag hoppas det men jag vågar inte lova det, trots att det är en månad kvar. Det ser bra ut men de är inte klara ännu, de var otroligt slitna efter säsongen.Kommer du att ställa över dem mer i år?
-Jag hoppas kunna göra det, samtidigt som jag inte vill förlora matcher. Men det är där bredden kommer in, målet är att kunna spara de där killarna mer och det är där bland andra Pontus kommer in. Det troliga är att jag drar ner på istiden lite för Jimmie och Pierre i viss matcher snarare än att ställa över dem helt.Det märks på Forsberg att Bellemare är populär, för han nästan smattrar när han fortsätter:-Vi har inte sett närheten av toppen av Bellemare ännu, att han inte hamnade i NHL berodde mest på att han var skadad. Med den roll han ska ha där borta så måste han vara hel. Men jag är helt övertygad om att han tar sig dit, han har precis alla kvaliteter.Hur känner du inför konkurrenterna? ”Det blir tight” brukar du säga.-Haha, ja. Det BLIR tight i år igen, det är så. Serien är mycket jämnare än folk tror. Men det är klart att Färjestad är bra igen. Luleå har vi grym respekt för och Modo har plockat på sig väldigt bra spelare.Fast Modo hade ju bra spelare på papperet även i fjol?-Jo, fast de hade en alldeles för tunn trupp. I slutspelet var alla hela och då blev de svåra att tas med.I andra änden av tabellen då?-Det skulle vara lätt att säga Timrå men samtidigt har jag stor respekt för Montén, som jag känner väl. Jag vet vad han är kapabel till och hur han jobbar och även om truppen ser svag ut så är han bra på att få ihop ett lag. Jag hade nog satt honom i Djurgården så att han hade fått sköta det, det hade nog varit allra bäst för dem.Ingen sågning av Timrå heller alltså?-Nä, jag vågar inte såga dem. Inte dem heller, skrattar Forsberg.
Passiv coaching - eller spel för galleriet?
Du har fått en del kritik för din coachning, eller snarare din brist på den. Vissa röster menar att du är för passiv.-När det gäller att matcha våra bästa spelare mer så handlar det nästan uteslutande om att jag redan spelar dem precis så hårt som deras kroppar tillåter. Den biten går inte att göra så mycket åt, jag skulle vilja spela dem fem minuter till per match men de håller inte för det.
Men i andra änden då, där spelare ur fjärdelinan gör en kanonmatch men ändå inte får så mycket istid. Varför får de inte chansen längre upp i hierarkin?-Det tar jag på mig. Ofta är de spelarna riktigt bra för att de har en roll och gör den fantastiskt bra. Det är inte så lätt att gå därifrån till en plats i första-andrakedjan och ofta blir det sämre i slutändan, de får möta helt andra motståndare.Anders funderar vidare:-Jag tycker ofta att den typen av förändringar är för att tränaren vill visa att han är duktig, snarare än att man får så mycket resultat av det. Jag skulle vilja påstå att man oftare får ett negativt resultat av att börja kasta om.Vad svarar du på kritiken ”de som är bra idag ska få spela idag”, att låta dem få betalt direkt?-Handlar det om mer istid så är det ibland så att de inte orkar spela mer än ett visst antal minuter. Många av de spelarna som kommer på tal i de där diskussionerna är riktigt bra just för att de går så enormt hårt när de är på isen. Men de spelar också ett annorlunda spel när de har mindre istid och kan gå in på ett annat sätt i spelet.Du håller inte med om att du är passiv alltså?-Nej, däremot är coachningen väl dold och jag vill gärna att motståndarna får en känsla av att de vet precis vad som ska komma. För det vet de inte.När var du mest nervös i fjol?-Aldrig under match. Däremot när det kommer skador efter en match, det stör uppladdningen inför nästa och det innebär ett stresspåslag. Men inför och under match är jag aldrig stressad eller nervös.Inte ens under jätteförlängningen på Hovet?-Nä, då är man så upptagen med att få in rätt spelare från byte till byte och fånga upp trötthetstecken hos dem.-Det blir en sådan miljö för mig eftersom jag har två så heta tränare vid sidan om mig.
"Bert och Klockare är två jäkla hundar"
Två? Bert och vem då?-Åh, både Bert och Klockare är två riktiga jäkla hundar alltså. De har ett sånt påslag så det är otroligt, Bert visar det med hela kroppen men Klockare är minst lika het.Ja, Klockare känns ju rätt timid som person.-Haha, han är så långt ifrån timid man kan komma. Han kan dra igång nåt helt enormt, Bert kan vara arg på en grej hur länge som helst medan Klockare brinner till på 100 % för en detalj där och då, sen släpper han det och går vidare till nästa.Men menar du att du aldrig hetsar upp dig?-Jo då, i fjol var jag enormt förbannad på domarna, ruskigt irriterad. Jag tyckte de var hur dåliga som helst ibland och det var ett problem jag fick jobba med i fjol.
För egen del menar du?-Ja, jag kände att jag lade onödigt mycket energi på det. Spelarna är vana vid att ha mig som en lugn person i båset – de ska ha det också - och det var jag inte genom hela slutspelet. Det är ingenting som jag gillar själv, jag orkar inte riktigt med tränare som hela tiden bara är förbannade och skriker.Forsberg utvecklar vidare:-Vissa saker jag säger i båset till domarna är över alla gränser. Det är flera gånger som jag har tänkt ”hur fan kunde jag säga det där? Så där kan man inte säga till någon!”. Så jag är inte utan fel där heller, jag säger saker ibland som jag måste be om ursäkt för.Just domarna fick ju enormt mycket kritik under slutspelet i fjol. Har ni tagit upp frågan med dem efter säsongen?-Ja, det har vi gjort och vi har fått ett visst gehör för våra synpunkter. Fast för oss handlar det i slutändan om att få en bättre fungerande liga, att man dömer konsekvent.
"... då får de självklart komma in"
Avslutningsvis, det många snackar om ni är en eventuell lockout i NHL. Vad tror du?
-Egentligen tror jag inte att det blir någon lockout, helt enkelt för att de inte har råd med det. Samtidigt står de en bra bit ifrån varann och det taktikslängs in lite krav från båda håll, mest för att kunna visa att de gjort eftergifter.-Det ska mycket till om det ska bli strejk, det tog otroligt hårt förra gången. Men det är klart, blir det av så blir det lite krångligt …Krångligt?-Det blir svårt alltså, man måste omvärdera alla motståndare. Rätt vad det är så kan det rulla in en all-star-lina från NHL i något lag och det är en viss skillnad.För AIK:s del då?-Vi har ju en bred trupp där vi kanske måste göra oss av med spelare som vi tänkt använda. Och det är inte bara att slänga ut dem, vi måste hitta en plats för dem att vara.Men om Tim, Adam och David knackar på dörren så där i mitten av september …?-Då är det självklart att de får komma in! /Trolletredaktionen@northpower.nu
Sen funderade och spekulerade vi hårt kring hur långt det skulle räcka, och om hur bra dom elitserielag vi tippade till Kvalserien egentligen var. Hur väl skulle vi kunna mäta oss med dom om alla våra värvningar gick i lås och den önskade laguppställningen levererade det vi förväntade oss.Vi jämförde såklart vår trupp, eller eventuella trupp eftersom vi oftast befann oss mitt i Silly Season, med Björklövens eventuella trupp. För det var såklart jäkla viktigt att vi hade en bättre trupp än dom, så att vi kommande säsong var det starkare och bättre laget. När jag tänker efter var det faktiskt otroligt viktigt, ja nästan sjukt viktigt att vi vann derbymatcherna, eller i alla fall FLER derbymatcher, så att vi totalt sett varit det bättre laget.Förhållningssättet mot Löven och dess supportrar skiljer sig såklart åt från person till person. En del hatar verkligen Löven och Umeå med befolkning ända ut i minsta atom. Medan andra tar rivaliteten och gnabbet lite mer med ett leende och glimten i ögat. Själv gillar jag verkligen ordet hatkärlek, för det beskriver nog ganska bra min ståndpunkt och känsla kring rivalen.Det finns inget motståndarlag i hela hockeysverige som får mig att känna så mycket kring, runt och i en hockeymatch som Björklöven och det är något jag verkligen älskar med Löven.Men samtidigt så hatar jag verkligen varje spelare i den äckliga grönvita dressen när jag ser dom på isen och den där förbannade ”Löventuren” som dom ständigt hade i ryggen kunde verkligen få mig att må fysiskt och psykiskt illa.Tävlingsmatcherna mot Löven var underhållning och hockeyfest varje gång och efter varje möte var man till bredde fylld med känslor, härliga eller fruktansvärda beroende på resultat såklart. Man kanske skulle kunna säga att jag verkligen hatade Löven när vi förlorat men älskade dom när vi vunnit, just för att det var så jävla roliga matcher mot Löven. Och den känslan man hade efter en seger får man inte mot något annat lag. Man ville ibland inte att dom matcherna skulle ta slut.Den sista tävlingsmatchen mellan AIK och Björklöven spelades inför 5126 åskådare i Skellefteå säsongen 05/06, i en match som vid Lövenseger kunde ha tagit laget till kvalserien, men matchen slutade 7-0 till AIK och Björklöven blev förnedrade inför en euforisk hemmapublik. Man kan idag nästan säga att den matchen speglar vad som hänt med de två föreningarna sedan dess.
AIK fortsatte sin jakt på en Elitserieplats i efterföljande Kvalserie och resten vet ni. AIK tog klivet upp och är idag ett av hockeysveriges absolut bästa och starkaste föreningar, både på senior- och juniorsidan. Ekonomiskt växer sig klubben också starkare år efter år och fortsätter föreningen att agera klokt lär man spendera de slantarna på att bygga föreningen starkare som helhet och inte bara sprida pengar omkring sig för att man eventuellt kan.AIK har två SM-finaler under bältet de två senaste säsongerna och man är ett populärt och positivt spelande lag som även kan uppskattas av motståndarfans runt om i landet. AIK står på en stark grund och man har varit otroligt proffiga på att ta rätt beslut, samtidigt som man varit otroligt bra på att lära sig av det man gjort mindre bra.För Björklöven har resan gått spikrakt åt andra hållet. Idag för man en tillvaro långt ifrån dom glamorösa arenorna i Elitserien då man harvar runt i division 1. Där möter man lag som Kovland, Sollefteå och Östersund i en allt annat än välspelad och underhållande Norrserie som jämfört med den södra håller ganska låg klass. Lövens J-20 lag åkte ifjol ur superelitserien och de större talangerna som kommer fram väljer inte sällan att lämna föreningen för att fortsätta sin utveckling i andra föreningar, t.ex. här i Skellefteå.Interna poängligan för Lövens div 1 gäng vann i fjol 23-åriga Lövenfostrade forwarden Linus Boström, en kille som har 37 Allsvenska matcher med Löven på meritlistan. På backsidan återfanns Skellefteå bekantingen Martin ”MaJo” Johansson 37 år, som nog får anses vara något av en stjärna i Division 1. Då kanske man får en klarare bild av var Löven håller till hockeymässigt just nu.Lövenfansen drömmer såklart om en återkomst till i första hand Allsvenskan, men lika självklart till Elitserien i en för dom inte allt för avlägsen framtid. Men resan upp är inte på något sätt enkel och Löven får nu för tredje sommaren i rad sommarträna för ännu en säsong i division 1 efter ett misslyckat försök att ta klivet upp.Som jag ser det finns absolut förutsättningarna för Björklöven att ta klivet upp, men då måste man också använda sina resurser på rätt sätt och börja ta rätt beslut. Tidigare tycker jag inte att man visat att man lärt sig av föregående år, utan samma misstag har begåtts år efter år. Långsiktighet är något som inte existerat i föreningen och det har sparkats folk på egentligen alla positioner, från folk i styrelserummet till spelare och ledare runt hockeylaget och man har gjort det mer eller mindre år efter år.Dessutom är min känsla att man ibland tagit beslut enbart baserat på ett tryck utifrån som man inte kunnat hantera. Det är såklart i så fall ett otroligt underbetyg till föreningen och ett otroligt svaghetstecken som för mig på något sätt varit lite av lövens profil de senaste åren. En nervös, stressad förening med svagt styre, vilt påjagad av en högljudd supporterskara som haft större inflytande än vad dom borde ha och haft.Det kan tyckas lätt för oss Skellefteåfans att sitta och döma Björklöven och dess supportrar när vårt hockeyliv leker och allt går som på räls. Men låt oss inte glömma att vi inte fått vår position i hockeysverige gratis. Vi har också ökenvandrat och stått på hockeyruinens brant med skakiga knän och slitit vårat hår i förtvivlan. Vi har också fått vår stolthet skadad under känslomässiga evighetsår och helvetiska förluster mot skitlag i en serie vi aldrig tyckte vi hörde hemma i.
Men med rätt folk på rätt positioner och med rätt beslut av dessa personer, populära eller ej, så började skutan sakta men säkert hitta rätt kurs igen. På detta stormiga och skrämmande hockeyhav trycktes det från och till på om att genvägar skulle tas, att det skulle satsas mer eller mindre huvudlöst för att eventuellt kunna ta en genväg till målet. Men våra kaptener stod fast och bestämt vid rodret och fler och fler ville följa med på resan, tills vi med gemensam kraft äntligen nådde målet. Enade.Som jag ser det har Löven börjat vända skutan flera gånger, men sen har man nästan direkt skaffat ny besättning som tagit ut en annan åkväg och snurrat båten igen. Sen har man i större eller mindre utsträckning upprepat detta varje säsong.Nu kanske det är någon som undrar om jag önskar Löven tillbaka till Elitserien och den frågan är för mig inte helt enkelt att besvara. Det var ju det där med hatkärlek igen. Det hade varit grymt med Löven i elitserien om jag visste att vi skulle vara det starkare laget, men ett rent helvete om dom lirade i eliten och var mer framgångsrika än oss.Det kan inte finnas många supportrar på någon sida som inte älskar derbymatcherna i tävlingsformat och allt runt omkring. Det saknar jag absolut. Men önskar jag dom framgången att nå Allsvenskan och Elitserien?De vette fan....och det måste vara hatkärlek i sin renaste form! /Kingkong
När Antos inför säsongen 04/05 skrev på för Skellefteå AIK som då lirade i Allsvenskan och jagade en Elitserieplats, blev jag personligen fruktansvärt uppspelt och glad. Jag minns att jag när jag sett Modo spela verkligen föll för och skarpt gillade Söderberg för sin offensiv, teknik och otroliga speed. När det liksom gick upp för mig att han och Wernblom, som var en annan stor favorit, faktiskt skulle spela i Skellefteå var det nästan svårt att greppa. En dröm gick i uppfyllelse för mig.Ingen behövde sen bli besviken när Antos under sin första säsong skrapade ihop fina 44 poäng på 38 matcher när han bildade kedjeformation med parhästen Wernblom. På centerpositionen varvades det något mellan killar som Falk, Hirvonen, Mikaelsson och Jimmie. Men Antos dominerade stort på den allsvenska arenan och det har nog sällan ätits så mycket korv med senap på läktaren av allsvenska backar som det gjorde de två säsonger han lekte i Allsvenskan.
Säsongen 05/06 blev det 55 poäng på 42 matcher och jag vågar nästan säga att Antos tillsammans med Wernblom och Fredrik Öberg bildade en av Allsvenskans genom tiderna vassaste formationer. Tillsammans svarade trion för smått fantastiska 160 poäng på 42 matcher. Då hade man också Johan Åkerman på backplats som den säsongen slog poängrekord för backar i Allsvenskan med magiska 61 poäng på 40 matcher.Antos togs snabbt till Skellefteåbornas hjärtan med sin snabba och tekniska hockey och hans enmansshower drog gång efter annan ner enorma jubel och applåder. På något sätt stod Antos för en hockey inte många andra kan eller kunde göra. Få spelare kunde utmana ett helt motståndarförsvar på egen hand och klä av dem så graciöst som Antos gjort under sin tid i AIK.
Höjdpunkten på karriären kom ju också säsongen 05/06 när Antos som en av de betydande spelarna visade vägen och tog Skellefteå AIK tillbaka till Elitserien. I kvalet upp det året svarade Antos för fina 11 poäng på 10 matcher.Det snackas mycket om Antos missade SM-finaler, men många säger ju att en uppgång via Kvalserien till Elitserien är klart svårare och den resan har han gjort i en klart framträdande roll. Nu är såklart ett SM-guld ändå alltid ett SM-guld, men jag vill ändå sudda bort alla eventuella tankar hos någon på att Antos inte är en ”vinnare”, för det är han.Första säsongen i Elitserien 06/07 spelade han åter igen en väldigt stor roll i Skellefteå och bar ett stort ansvar på rinken. AIK ställde faktiskt ett ganska mediokert lag rent namnmässigt på isen, men man hade ett antal spelare på ett antal viktiga positioner som drog ett stort och tungt lass. Antos var en av dessa.Antos toppade den interna poängligan med 41 poäng på 54 matcher och i det efterföljande kvalspelet gjorde han 6 poäng på 10 matcher. Han ärades dessutom med priset ”Gentleman of the year*” eller ”Rinkens Riddare*” som det också kallas.
08/09 plockade AIK in en ny tränare i Hans Särkijärvi samtidigt som man värvade in spetsspelare som Niko Dimitrakos och Brad Moran. Dessutom hade man redan Kent McDonell i truppen och Mikael Renberg gjorde sen comeback. AIK spelade något mer tillknäppt och Antos var lite tydligare en 2:a formationsspelare nu.Men han gjorde lika fullt en riktigt bra säsong och internt poängmässigt låg han på en fin 3:e plats med 37 poäng på 54 matcher.
Sedan dess har Antos i takt med mindre roll i laget och mindre förtroende också dalat i sin poängproduktion. Hans speed är fortfarande ett vasst vapen men det är ändå inte riktigt vad det varit, men det faller sig såklart naturligt när en spelare är närmare 40 än 30.För mig är Antos en av de stora, en av de RIKTIGT stora. Han har betytt otroligt mycket för Skellefteå AIK under den resan man nu gjort tillbaka till att bli ett topplag i Elitserien, och det är en spelare som trots sin fysiska svaghet alltid gjort ett gott jobb på isen, byte efter byte, match efter match. Han har alltid uppträtt på ett beundransvärt sätt både på och vid sidan av isen och hans sympatiska och sportsliga sätt gör honom i mina ögon mycket större än bara ”en liten artist”. Antos är någon som jag kunnat identifiera mig med som Skellefteåbo och en spelare som jag i alla sammanhang varit otroligt stolt över som representant både för AIK och Skellefteå som stad.
Med stort vemod vill jag tacka dig Antos för en fantastisk tid i Skellefteå AIK. Jag vill tacka för all den underhållning du bjudit på under dessa åtta år, för alla viktiga poäng och för ditt svett, ditt blod och din tydliga kärlek till staden, laget och fansen. Jag önskar dig all lycka med vad du än tar dig för och du kommer för alltid att vara en sann legend för oss Skellefteåfans.Tack för allt Antos!