Jag tänkte gör det förbjudna, skriva en krönika där jag blandar in lillasyster i söder. Men man kan välja att läsa hela den här krönikan med ett hånfullt leende på sina läppar också, så kanske den är enklare att acceptera.Men jag satt faktiskt och funderade lite kring mitt älskade AIK och började tänka tillbaka lite på den resa vi gjort. Jag mindes tillbaka till tiden i Allsvenskan och hur jag och mina vänner satt och skrev ihop AIKs laguppställningar, formationer och PP-uppställningar som vi sen jämförde med övriga motståndares trupper. 
Sen funderade och spekulerade vi hårt kring hur långt det skulle räcka, och om hur bra dom elitserielag vi tippade till Kvalserien egentligen var. Hur väl skulle vi kunna mäta oss med dom om alla våra värvningar gick i lås och den önskade laguppställningen levererade det vi förväntade oss.Vi jämförde såklart vår trupp, eller eventuella trupp eftersom vi oftast befann oss mitt i Silly Season, med Björklövens eventuella trupp. För det var såklart jäkla viktigt att vi hade en bättre trupp än dom, så att vi kommande säsong var det starkare och bättre laget. När jag tänker efter var det faktiskt otroligt viktigt, ja nästan sjukt viktigt att vi vann derbymatcherna, eller i alla fall FLER derbymatcher, så att vi totalt sett varit det bättre laget.Förhållningssättet mot Löven och dess supportrar skiljer sig såklart åt från person till person. En del hatar verkligen Löven och Umeå med befolkning ända ut i minsta atom. Medan andra tar rivaliteten och gnabbet lite mer med ett leende och glimten i ögat. Själv gillar jag verkligen ordet hatkärlek, för det beskriver nog ganska bra min ståndpunkt och känsla kring rivalen.Det finns inget motståndarlag i hela hockeysverige som får mig att känna så mycket kring, runt och i en hockeymatch som Björklöven och det är något jag verkligen älskar med Löven.Men samtidigt så hatar jag verkligen varje spelare i den äckliga grönvita dressen när jag ser dom på isen och den där förbannade ”Löventuren” som dom ständigt hade i ryggen kunde verkligen få mig att må fysiskt och psykiskt illa.Tävlingsmatcherna mot Löven var underhållning och hockeyfest varje gång och efter varje möte var man till bredde fylld med känslor, härliga eller fruktansvärda beroende på resultat såklart. Man kanske skulle kunna säga att jag verkligen hatade Löven när vi förlorat men älskade dom när vi vunnit, just för att det var så jävla roliga matcher mot Löven. Och den känslan man hade efter en seger får man inte mot något annat lag. Man ville ibland inte att dom matcherna skulle ta slut.Den sista tävlingsmatchen mellan AIK och Björklöven spelades inför 5126 åskådare i Skellefteå säsongen 05/06, i en match som vid Lövenseger kunde ha tagit laget till kvalserien, men matchen slutade 7-0 till AIK och Björklöven blev förnedrade inför en euforisk hemmapublik. Man kan idag nästan säga att den matchen speglar vad som hänt med de två föreningarna sedan dess.
AIK fortsatte sin jakt på en Elitserieplats i efterföljande Kvalserie och resten vet ni. AIK tog klivet upp och är idag ett av hockeysveriges absolut bästa och starkaste föreningar, både på senior- och juniorsidan. Ekonomiskt växer sig klubben också starkare år efter år och fortsätter föreningen att agera klokt lär man spendera de slantarna på att bygga föreningen starkare som helhet och inte bara sprida pengar omkring sig för att man eventuellt kan.AIK har två SM-finaler under bältet de två senaste säsongerna och man är ett populärt och positivt spelande lag som även kan uppskattas av motståndarfans runt om i landet. AIK står på en stark grund och man har varit otroligt proffiga på att ta rätt beslut, samtidigt som man varit otroligt bra på att lära sig av det man gjort mindre bra.För Björklöven har resan gått spikrakt åt andra hållet. Idag för man en tillvaro långt ifrån dom glamorösa arenorna i Elitserien då man harvar runt i division 1. Där möter man lag som Kovland, Sollefteå och Östersund i en allt annat än välspelad och underhållande Norrserie som jämfört med den södra håller ganska låg klass. Lövens J-20 lag åkte ifjol ur superelitserien och de större talangerna som kommer fram väljer inte sällan att lämna föreningen för att fortsätta sin utveckling i andra föreningar, t.ex. här i Skellefteå.Interna poängligan för Lövens div 1 gäng vann i fjol 23-åriga Lövenfostrade forwarden Linus Boström, en kille som har 37 Allsvenska matcher med Löven på meritlistan. På backsidan återfanns Skellefteå bekantingen Martin ”MaJo” Johansson 37 år, som nog får anses vara något av en stjärna i Division 1. Då kanske man får en klarare bild av var Löven håller till hockeymässigt just nu.Lövenfansen drömmer såklart om en återkomst till i första hand Allsvenskan, men lika självklart till Elitserien i en för dom inte allt för avlägsen framtid. Men resan upp är inte på något sätt enkel och Löven får nu för tredje sommaren i rad sommarträna för ännu en säsong i division 1 efter ett misslyckat försök att ta klivet upp.Som jag ser det finns absolut förutsättningarna för Björklöven att ta klivet upp, men då måste man också använda sina resurser på rätt sätt och börja ta rätt beslut. Tidigare tycker jag inte att man visat att man lärt sig av föregående år, utan samma misstag har begåtts år efter år. Långsiktighet är något som inte existerat i föreningen och det har sparkats folk på egentligen alla positioner, från folk i styrelserummet till spelare och ledare runt hockeylaget och man har gjort det mer eller mindre år efter år.Dessutom är min känsla att man ibland tagit beslut enbart baserat på ett tryck utifrån som man inte kunnat hantera. Det är såklart i så fall ett otroligt underbetyg till föreningen och ett otroligt svaghetstecken som för mig på något sätt varit lite av lövens profil de senaste åren. En nervös, stressad förening med svagt styre, vilt påjagad av en högljudd supporterskara som haft större inflytande än vad dom borde ha och haft.Det kan tyckas lätt för oss Skellefteåfans att sitta och döma Björklöven och dess supportrar när vårt hockeyliv leker och allt går som på räls. Men låt oss inte glömma att vi inte fått vår position i hockeysverige gratis. Vi har också ökenvandrat och stått på hockeyruinens brant med skakiga knän och slitit vårat hår i förtvivlan. Vi har också fått vår stolthet skadad under känslomässiga evighetsår och helvetiska förluster mot skitlag i en serie vi aldrig tyckte vi hörde hemma i.
Men med rätt folk på rätt positioner och med rätt beslut av dessa personer, populära eller ej, så började skutan sakta men säkert hitta rätt kurs igen. På detta stormiga och skrämmande hockeyhav trycktes det från och till på om att genvägar skulle tas, att det skulle satsas mer eller mindre huvudlöst för att eventuellt kunna ta en genväg till målet. Men våra kaptener stod fast och bestämt vid rodret och fler och fler ville följa med på resan, tills vi med gemensam kraft äntligen nådde målet. Enade.Som jag ser det har Löven börjat vända skutan flera gånger, men sen har man nästan direkt skaffat ny besättning som tagit ut en annan åkväg och snurrat båten igen. Sen har man i större eller mindre utsträckning upprepat detta varje säsong.Nu kanske det är någon som undrar om jag önskar Löven tillbaka till Elitserien och den frågan är för mig inte helt enkelt att besvara. Det var ju det där med hatkärlek igen. Det hade varit grymt med Löven i elitserien om jag visste att vi skulle vara det starkare laget, men ett rent helvete om dom lirade i eliten och var mer framgångsrika än oss.Det kan inte finnas många supportrar på någon sida som inte älskar derbymatcherna i tävlingsformat och allt runt omkring. Det saknar jag absolut. Men önskar jag dom framgången att nå Allsvenskan och Elitserien?De vette fan....och det måste vara hatkärlek i sin renaste form! /Kingkongredaktionen@northpower.nu