Konsten att sparka en tränare

Det var nog inte många som förväntade sig nyheten om att Skellefteå sparkar den sympatiska, omtyckta och framgångsrika huvudtränaren Anders Forsberg med omedelbar verkan idag.Själv var jag med ett snett leende tvungen att fråga min sambo om det var 1:a april idag, det var liksom det mest logiska jag kunde komma fram till då.Forsberg har fört laget till två SM-finaler och laget har spelat en bländande och fartfylld hockey som av många utnämnts till den mest underhållande ishockeyn i Elitserien.Än mer förvånande kan tidpunkten tyckas vara, när grundserien börjar dra sig mot sitt slut och avgörandet i form av slutspel närmar sig.Dessutom har laget gått som tåget i serien på slutet och plockat poäng på löpande band både mot topplag och bottengäng.Forsberg har vid sina mediala framträdanden i mina ögon i alla fall fört sig och uttryckt sig på ett otroligt proffsigt och imponerande sätt.Jag har visserligen kritiserat honom själv ibland för att vara på gränsen till tråkig i sin korrekthet, då jag tror att lite mer ”trash talk” skapar mer show, som i sin tur kan locka mer folk till arenorna.Men helt klart är det här en tränare och människa som gjort ett otroligt bra jobb i föreningen både som ansikte utåt och i sin roll som huvudtränare. Det måste vara med dom vitsorden vi skiljs.Spekulationerna kring vad som egentligen ledde fram till att man nu går skilda vägar kommer säkert att fortsätta i oändligheter, och jag förväntar mig inte att det kommer att läggas fram några 100% trovärdiga fakta vad gäller alla aspekter heller. Det kan jag faktiskt respektera också.Men jag vill inte vara sämre än alla andra, jag vill också spekulera och jag gör det med att till viss del tro på det som i alla fall kommit fram.* Att AIK sparkar Forsberg för att han går ut till spelarna med budskapet att han skrivit på för annan klubb, att han borde ha tagit det med Lasse först.* Att man inte tycker att Forsberg haft 100% fokus på AIK senaste tiden.Om vi tittar på den första punkten så kan man väl egentligen tycka vad man vill där. Jag kan på ett sätt tycka att det är ganska fint gjort av Forsberg att vända sig till spelarna först, det är trots allt dom han jobbar med och finns nära hela tiden. Men samtidigt kanske det är mer proffsigt och kutym att gå till sin chef för att förbereda och informera honom om läget först.Vad gäller punkt 2 och att han tappat fokus på laget så är det här för mig en otroligt fundamental och viktig anledning ifall det nu verkligen varit så.För mig låter det heller inte helt otroligt att Forsbergs fokus på AIK tappat något om han samtidigt förhandlat och gjort klart med en ny förening.Kan man föra förhandlingar med en annan förening utan att lägga någon energi på det?Jag är ju också av den tron att en tränare som skrivit på för en annan förening har en större tendens att prestera sämre än vad en spelare i samma situation har.Det behövs inte speciellt mycket fantasi för att tänka sig att Forsberg redan nu kan flytta tankarna kring nästa års lagbygge, till vilka spelare han vill behålla, till vilka spelare han skulle vilja ha med sig här ifrån eller till vilka delar i spelet han vill förändra eller förbättra i den kommande föreningen.En spelare tror jag mer bara går in och spelar och vad som händer rent mentalt där tror jag inte avspeglar sig lika mycket på isen. Inte när det för spelaren är ett klubb byte som dom själva beslutat om.Jag tror inte en spelare investerar lika mycket mentalt i en sån här situation faktiskt.Så, står vi då och faller med Anders Forsberg kanske någon frågar sig?Det man måste komma ihåg är att Anders Forsberg varit en person i ett team som jobbat runt laget, ett team bestående av Anders Forsberg, Stefan Klockare, Bert Robertsson och Krister Holm.Foto: tobiaslindgren.seForsberg har haft det övergripande ansvaret, men det här är ett team som stött och blött kring vad som skall göras och hända kring laget och det är det här teamet som tillsammans fört laget till den position vi har idag.Jag personligen hade varit klart mycket mer bedrövad om Klockare lämnat. Det är en kille som jag tror betyder enormt mycket för den sportsliga biten, och det är Klockares övningar och träningsupplägg som lagt grunden för att AIK kan spela sin fartfyllda hockey.Jag tror faktiskt inte att Forsberg uttåg kommer att påverka speciellt mycket.Men på samma sätt som att man inte skall tillskriva Forsberg allt positivt, skall man inte heller förringa hans betydelse, och svaret på den här frågan vet vi inte förrän hesa Fredrik tjuter för sista gången för vår del den här säsongen, om ens då.Föreningen har genom åren tagit en mängd beslut som varit tuffa och som folk inte alltid varit nöjda med. Man kickade Marttinen, man skickade Haakana, man släppte iväg Skrbek osv.Men som Lasse Johansson sa i någon intervju ”alla beslut måste tas utifrån Skellefteå AIKs bästa” och det är någonting som föreningen är otroligt bra på historiskt sett.Vad Hans Wallsson har att tillföra återstår att se, men han bör självklart få chansen att prestera innan någon form av bedömning bör göras. Kom ihåg att många rynkade på pannan när den okände Anders Forsberg presenterades som ny A-lagstränare för AIK också.Jag är övertygad om att detta inte var ett beslut som fattades i ilskan på fem minuter, utan det är ett noga genomtänkt beslut. Därför tror jag också att man inom föreningen och mot spelarna på ett väldigt bra sätt kommer att hantera den här situationen.Uppehållet kommer ju dessutom lägligt och jag hoppas verkligen att AIK tar tillfället i akt och öppnar upp sig för media att verkligen suga ur minsta lilla droppe ur detta innan serien drar igång igen.Då kanske den värsta mediastormen lagt sig så att det går att fokusera på ishockeyn i stället när det drar igång igen.Det är ingen konst att sparka en tränare vars lag underpresterar, där fans och sponsorer kräver förändringar, även om förening och sportchef egentligen ser andra problem än tränaren.Att kicka en presterande omtyckt och respekterad tränare som visat upp ett bra resultat, men att göra det för föreningens bästa, det är konsten att sparka en tränare. /Kingkongredaktionen@northpower.nu

Tråkig torsk mot Timrå

Gårdagens bortamatch mot ett i stort sett avsågat Timrå blev en såväl tråkig som nyttig match för AIK. Tråkig i den bemärkelsen att vi blev snuvade på alla tre poäng mot Timrå. Nyttig i den bemärkelsen att AIK påminns om att om att laget måste göra bra matcher även mot på papperet sämre motstånd. Risken är annars att Forsbergs manskap står med mössan i handen när slutsignalen ljuder.I säsongens elfte timma tycks de rödvita örnarna hittat tillbaka till boet. Bortaseger mot Linköping och hemmaseger mot serieledande Skellefteå ingjuter säkert en del hopp om fortsatta elitseriespel, med eller utan kvalserien som omväg. Med gårdagens seger mot AIK har Montens mannar plusstatistik i inbördes möten denna säsong mot AIK. På säsongens fem matcher har dom 3-2 i vunna matcher. Hur var matchen igår då?Firma Holloway Möller samarbetarPersonligen tycker jag Montens manskap spelade riktigt bra stora delar av matchen. Trots att truppens offensiva spets inte ger någon skrämselhicka vid en försa anblick, så lyckas dom skapa och förvalta nog med lägen för att gå vinnande ur striden. AIK tar ledningen i mitten av första perioden efter fint samspel mellan Möller och Holloway. Timrå slutar inte trumma på trots ett inte helt rättvist underläge. Med lite flyt och skicklighet hinner dom både kvittera och göra ett ledningsmål inom loppet av första periodens sista minuter. Det första målet  görs när AIK slarvar/överbelastar bakom eget mål, och Andreas Molinder kan då ensam med Svensson göra 1-1. Sedan fortsätter Timrå att trycka ner  AIK i vår egen zon.  Resultatet av hårt jobb är att Max Friberg kan styra in ett backskott och ge ledningen med 2-1 till sitt lag innan pausvilan när Emanuelsson sitter på botbänken.Timrå untyttjar ett passivt AIK försvarI andra perioden kvitterar John Klingberg relativt omgående på ett välplacerat dragskott assiterad av Bud Holloway. AIK får lite ny luft under vingarna, men spelet är på det stora hela lite för slarvigt och passningssplet är inte som det ska. Varken offensiven eller defensiven sitter som den. När så AIK får spela med en man (bruten klubba) kort i försvarzon blir det rörigt och svårt att räkna in. Till sist spelar Jonte Hedström fram Matt Robinson som i stort sett kan raka in 3-2 i öppen kasse.AIK vaknar försentI tredje perioden vaknar inte AIK till före slutsignalen närmar sig och keepern är plockad. Det blir bra tryck i anfallszon, men Timrå försvar sig under omständigheterna väl mot AIK:s toppspelare. Fler mål blir det inte i denna jämna match som vinns av Timrå med 3-2.......................................................................................För AIK:s förväntade förstafemmor kommer breaket lägligt. formstarke målvakten Joacim Ericsson får tillsammans med utespelarna Jimmie, Oscar, samt Skogs och Burström, chansen till miljöombyte och inspiration till fortsättningen genom landslagsspel. Övriga namn får stanna hemma och ömsom träna hårt och ömsom vila mycket inför slutspelsspurten.*****************************AIK förlorade skotten, tekningarna, och tacklingarna. Samt hade AIK sämre powerplay/boxplay i matchen, då vinner man sällan tre poäng. I synnerhet när den egna filosofin bygger på att spela särpräglat offensivt.*****************AIK saknar sina två centrar Forssell och Bellemare. Våra kanske två bästa tvåvägsspelare som båda behövs i gammalt gott slag. Forsell är även en mycket duktig tekare. Han ligger trea i den totala tekningsstatistiken i elitserien. Den totala tekningsligan toppas av AIK- junioren Lucas Wallmark!!!**********Det känns som AIK har svårt att vända matchbilden när dom är i underläge, i synnerhet mot lag som lever på att göra få mål och släppa in ännu färre. Exempelvis Timrå och Växjö. Många "tyckare" verkar var av den åsikten att en av största Foppas brister är hans brist på coaching och fingertoppskänsla som gör att spelet sällan blir mycket bättre/sämre/annorlunda under en och samma match. Jag delar den åsikten.******Spelmässigt kommer detta uppehåll lägligare för AIK än för Timrå. Truppen har kantats av skadebekymmer, sjukdomar, och avstängningar. Spelet har periodvis varit mer eller mindre haltande under slutet,  och landslaguppehållet blir en naturlig periodpaus för rådande spelmässiga kräftgång.*******************'Passa på och anmäld dig till Luleå bort 23/2, säsongens sista derby!?*******Sverige spelar torsdag, lördag, söndag. Missa inte chansen att se hur den svartgula kvintetten uppför sig i Oddset cup.*******************På återseende senast 19 februari. Då är det hemmamatch mot Solna AIK. Sixteen days and counting...**********addebeckredaktionen@northpower.nu redaktionen

Formtoppad fjärdefemma

Spelarna i en fjärdefemma får sällan de stora rubrikerna eller särskilt givmilt med speltid i hockey.  Det kan bli 5-10 minuter per match, och coachen kan vara nöjd med ett 0-0 resultat från kedjan. Matchen AIK spelade mot HV 71 är ett undantag. För i AIK växer fjärdefemmans betydelse för varje match som nu går av stapeln. Överträffade förväntningar Kvartetten Petterström – Lundberg – Forsberg – Pettersson har konsekvent utgjort en fjärdefemma på papperet men presterat långt bättre än vad jag har förväntat mig av en femma längst ner i hierarkin. Kemin i kedjan har uppenbart funnits från start, och match efter match håller denna kedja en ruggigt bra lägstanivå. Inte underligt att Anders Forsberg återkommer flera gånger till hur otroligt nöjd han är över att ha en sådan värdefull och stark fjärdefemma i laget.Bra kemiKedjan känns oerhört välkomponerad. Martin Lundberg bidrar med tyngd och rivigt/frejdigt spel, och kan hålla puck djupt i anfallszon. Att han dessutom gör sin målmässigt bästa säsong i AIK sen statistik finns att jämföra med, det är bara grädde på hockeymoset. Den Pitebördiga rightaren Johan Forsberg tillför energi med frenetisk skridskoåkning som checkar motståndarna varje hundradel som kedjan inte äger puck. Sen är han inte oäven på att nypa till när lägen ges till honom. Som föga förhandstippad målspottare finns Nybrosonen Petterström som nu tangerat sitt elitseriebästa i målkolumnen (10 st.), men han är även en given rollspelare i spel i numerärt underläge med sin arbetskapacitet och rörlighet. Sista länken i denna kedja eller kvartett - Adam Pettersson - tycker jag har vuxit starkt under säsongen. Fortfarande något vek i sargspelet men har en bra fart under skridskorna och har tagit på sig blåstället och accepterat sin roll i laget som en hårt jobbande tvåvägsspelare. Läsaren av detta får betänka att detta är hans första år som senior, och personligen tror jag han kan få en positiv utvecklingskurva med större offensiva uppgifter framför sig, och på några års sikt få en utväxling av sin kapacitet likt den Melker Karlsson och Oscar Lindberg fått denna säsong.Jag hade fel - fel fel felJag ska inte smyga under stolen med att jag inför säsongen inte hade några större tilltro till kapaciteten hos någon in denna kvartett Martins utveckling tyckte jag hade stagnerat, Forsberg hade inte varit sig lik sedan ögonskadan, och Petterström kändes ofarlig på förhand, och Adam inte tillräckligt bra för att bidra på elitserienivå ännu även om han gjort bra ifrån sig i Sundsvall.Med facit hand har jag helt enkelt fel – fel fel fel som Brasse Brännström alltid sade.  Trots att jag hatar att fel gör det inget denna gång. För detta kan vara den pusselbit som krävs för att ta sista steget som ger oss guldyra i april. Med fyra farliga femmor kan motståndarna aldrig slappna av. Med en produktiv fjärdefemma blir sårbarheten när någon av de tre första femmorna är ur slag mycket mindre. Magkänslan säger att det är i kommande täta och tuffa slutspelsmatcher energiknippen finns ytterligare mer energi att kräma ur dessa kärnkraftverk i mikroformat, och att den ”breda topp” i laget ytterst bidrar till att AIK är huvudfavoriter till att spela hem guldet till den riktiga Guldstaden. addebeckredaktionen@northpower.nu 

Bokrecension: När Skellefteå blev guldstaden

De allra flesta svenskar minns precis vad de gjorde ett antal dagar i modern tid. Palmemordet, månlandningen och VM-kvartsfinalen 1994 är sådana händelser.I Skellefteå finns det ett enda datum viktigare än något annat. Den 4 april 1978 tog klubben sitt hittills enda SM-guld och det är med utgångspunkt i det som Jonas Fahlman nu ger ut en ingående skildring av hur guldet bärgades i finalen, och av säsongen som låg till grund för det. Jonas Fahlman har gjort sig känd som den kanske mest initierade, möjligen också obekvämaste, av de journalister som bevakar Skellefteå AIK. Han har tidigare givit ut tre böcker, men jag vill påstå att ”När Skellefteå blev guldstaden” är hans klart bästa verk så här långt.Man skulle kunna tro att boken i detalj ska fokusera på själva finalserien mot AIK från Solna, hur laget lade upp taktiken, i vilken ordning målen föll och glädjen efteråt. Och visst finns det här med i boken, men det är inte det som gör den speciell. Fahlman har nämligen lagt ner ett gediget arbete på att djupintervjua snart sagt alla spelare och ledare kring guldlaget, och resultatet är en jättelik godispåse för alla oss med svartgul själ.Hardy Nilsson går som en röd tråd genom boken och det är ingen tillfällighet att kapitlet om honom också är det längsta. Hardy har kanske framstått som frispråkig och kantig under sin tid som tränare för Djurgården på senare år, men den sidan av Hardy framstår som en medietränad politiker i jämförelse med de kängor och one-liners han levererar i boken. Han berättar öppenhjärtigt hur juniorer och nykomlingar tuktades till framgång i laget, inte sällan med högst okonventionella metoder. Han skäms till exempel inte över att 50-talisterna – det vill säga de yngre förmågorna i laget – den hårda vägen fick erfara att det inte var acceptabelt att glida runt på träningarna i träningsoverall och utan skydd. Mer än så vill jag inte avslöja.Fahlman har också fångat stämningen i laget på ett ypperligt vis. Intervjuerna med spelarna är på många sätt raka motsatsen till de mediatränade, slätstrukna gossar som i dagens hockey gång efter gång svarar att ”det handlar om att åka skridskor mycket och att komma in framför mål”. Här levereras ordentliga sågningar – det framgår till exempel att många av utespelarna under seriespelet inte hade något större förtroende för lagets målvakter, och att lagets tränare Anders Rönnblom var en bra kille ”men ingen fantastisk coach”.Istället var det – förstås – Hardy Nilsson som drev laget framåt. Det berättas hur Hardy, när han tyckte att kedjekamraten Christer Johansson inte gjorde vad han skulle nere i sarghörnet, åkte dit, körde över Johansson och ”undrade vad fan han höll på med”.Som ni förstår är boken sprängfylld med anekdoter från guldsäsongen, men den utgör också ett viktigt tidsdokument. Allt färre av dagens supportrar var med på den tiden och – som North Powers banderoll nyligen förkunnade - ”I de gamla traditionernas definieras vår klubbs historia och lever vidare än idag”.Det är förstås ingen tillfällighet att boken kommer ut med några veckor kvar till jul. De 307 sidorna AIK-historia kommer att ligga i hårda paket under många julgranar i Västerbotten i år. /Trolletredaktionen@northpower.nu

Redaktionen tar tempen på höstens prestationer ...

AIK har spelat 20 matcher nu, och en första bedömning om lagets och spelarnas prestationer presenteras nedan. Detta är ett axplock av det/dem som ur min synvinkel varit mest framträdande på ett eller annat sätt.  Högst personligt, högst subjektivt, så varsågod och läs. Höstens heta insatserMelker Karlsson - Som mest hade Melker gjort sex poäng på en elitseriesäsong tidigare innan. Jag och fler med mig kanske undrade om det fanns en högre potential. Svaret på den frågan är ofrånkomligen ja. Melker höst kan inte beskrivas som annat än succéartad – med 10 poäng på 20 matcher, och en plats i landslaget.Oscar Lindberg – Oscar förväntades axla en av topp två femmorna redan ifjol, men kom aldrig upp i sin fulla potential. Trots att halva serien inte ens är spelad har Oscar redan nu fördubblat sin poängsskörd jämfört med föregående säsong. Om det inte vore för Smålands största gris hade Oscar fått debutera i A-landslaget i veckan. Spelar med en helt annan fart, flyt, och självförtroende jämfört med föregående säsonger.Markus Svensson – Om det är hård konkurrens på backsidan och forwardssidan när truppen är fulltalig (när nu det ska hända…) är det inget jämfört målvaktssidan. Svensson var lite av ett frågetecken för mig inför kommande säsong. Jag hade ärligt inte ens hans namn på min mentala hockeykarta. Jag har dock blivit exalterad över hans prestation så långt. Med 1,44 i GAA på åtta matcher och 94 % i räddningsprocent ger han Jocke en stenhård kamp om förstaspaden. Joacim Eriksson har också varit bra, men har både sämre räddningsprocent och GAA än Svensson. Här har Forsberg angenäma bekymmer, målvaktskonkurrensen blir en av nyckelfaktorerna till möjligheterna att kunna sätta guldglans på våren 2013.Hemmamatchen mot HV 71 (Omgång 20) En match som hade allt. Tio mål, några snygga, några fula. Heta känslor. Fula tacklingar. Ett äkta hat trick av Möller. En Per Ledin som visade alla sina sidor som spelare. En professor i form av Forssell som gjorde 1+3+1. En alltid lika glad Ulf Dahlen, en alltid lika korrekt men nöjd Anders Forsberg.  Matchen var viktig ur både poäng och prestigesynvinkel. En klar hemmaseger mot serieledarna HV 71 visar på den enorma kapacitet som finns i laget och ger nödvändig arbetsro över landslagsuppehållet. Viktor Arvisson. Jag saknar nästan superlativ för denna jättetalang. Efter att han erövrat J18-serien och J20-serien, har Viktor tagit för sig med stormsteg i Elitserien.  Fortsätter Viktor så här är han given i JVM och en het kandidat till att bli årets rookie i Elitserien.  I mina ögon är det lite förenklat som om Wernblom och Söderberg klonats i samma kropp. Wernbloms förmåga att driva på mål och få till ett avslut, och Söderbergs fart kombinerat med aviga och snabba dragningar.  The sky is the limit för denna tonåring.Tomas Skogs – Har varit den bästa backen under hösten. Känns som en Niklas Lidström light. Ligger på utsökta + 11 i +/- statisken med tio egna gjorda poäng. Använder sitt fina handledsskott och fina skridskoåkning till fullo. Är dessutom en riktigt trevlig kille att prata med vid sidan av isen. Borde prövas i landslaget igen.Höstens ljumma insatser Adam Pettersson - Adam har en svår uppgift denna säsong. I grunden är han en hyperoffensiv spelare hemmahörandes i en offensiv kedja. I AIK finns det ingen plats i någon av de ledande kedjorna. Adam har därför fått en roll i en fjärdefemma med en mer defensiv prägel. Den rollen har skött klart godkänt. För att få ett högre betyg vill jag se att han finns noteras i poängprotokollet eller har en slagsida på plus i +/- statistiken.   Jimme Ericsson - Att Jimme är en slow starter är ingen hemlighet. Det är när det gäller sm mest han brukar vara som bäst. I höst har han matchas in försiktigt av Forsberg efter en operation med efterföljande rehab. Jimme kommer sin vana trogen att växla upp efter jul och aspirera på en VM-plats. Bortamatcherna – I bortatabellen parkerar AIK in på en sjunde plats.  På nio spelade matcher har endast fjorton poäng bärgats, vilket ger ett snitt på 1,55 poäng/bortamatch i snitt.  Här krävs det en uppryckning för att komma ifatt Luleå och HV 71 som båda har bättre bortafacit och en högre tabellplacering.Fredrik Styrman - Är någonstans i gränslandet mellan ljummen och sval på min lista, och placerad som sjunde back i Forsbergs backlista. Har precis som Johan Forsberg dragits med ihärdiga skadeproblem som stoppat hans utveckling. Känns stundtals lite för lätt utan puck och aningen omständlig med puck. Med Edström tillbaka och Klingberg och Granberg åter kan det bli tufft för Kalixsonen att nypa en ordinarie tröja på backen.Höstens svala insatser  Johan Forsberg - Johan är gubben i lådan i denna breda forwardsbesättning. Han vann överraskande skytteligan i slutspelet säsongen 09/10. Sedan har det varit tyngre för Johan. Säsongen efter skytteligasegern spolierades till stor del av en ögonskada, förra säsongen kom inte Johan upp i den kapacitet han tidigare visat poängmässigt. Denna säsong har Johan inlett med blygsamma 1+1 innan han oturligt nog fick en fingerfraktur som sätter honom på nuvarande skadelista. Forsberg är omtalat en respekterad och betydelsefull kille för laget, men hans spel på isen lämnar mer att önska ur min synvinkel.  Rasmus Edström - Rasmus klev fram med stormsteg förra året. Han hade en bofast plats i det första powerplayet och visade att han var en coming man på backplatsen med sin fina speluppfattning och teknik. Slutet på Rasmus fjolårssäsong spolierades när han fick ett nyckelbensbrott och sen fick svårt att återta sin plats i slutspelet. Denna säsong har han inte nått upp i samma höjer som föregående år. AIK visar dock att de tror på Edström och har förlängt hans kontrakt. Hemmamatcherna mot Växjö och Timrå – Mot dessa två gnetarlag har AIK dragit det kortaste strået på hemmaplan och förstört kvällen för otaliga svartgula fans. Mot dessa två lag räknar jag med därför med gruvlig revansch när de åter gästar Skellefteå.Ryan Vesce – Känns en smula orättvist att ta med honom på denna lista, han har bara spelat fyra matcher och dryga 39 minuter. Men jag hade förväntat mig lite mer, lite fler positiva aktioner som kan ge aning om vad som komma skall. I premiären var han totalt miserabel, lite bättre har det blivit sedan dess. Men till dess Ryan har fått spela och träna sig i varm i kläderna får han tillfälligt parkera på denna del av listan.addebeckredaktionen@northpower.nu   

Hjältarna som lämnat jordelivet

I samband med invigningen av Skellefteå AIK:s hyllningsvägg och North Powers jättetifo med fokus på forna tiders AIK-are, publicerar vi här några rader om de nio hjältar som presenterades på jätteflaggan kort före matchen idag.Sprid gärna länken till här texten och låt historien leva vidare. Det är de här hjältarna som gjort Skellefteå AIK till den storklubb vi idag kan vara stolta över att vara!  Göte Almqvist föddes 1921.Almqvist spelade tolv säsonger med AIK varav fem i högsta serien, bland annat som spelande tränare. Som norrlands förste landslagsspelare i hockey tillhör han även skaran av Skellefteå AIK:s legender. Med meriter som världsmästare 1953 och VM-brons 1954 varvat med OS-brons 1952 skrev han in sig i skaran av stora grabbar inom svensk hockey, där han spelat 52 landskamper med Tre Kronor.Göte Almqvist ska dessutom hedras för initiativet till tigerränderna på AIK:s dräkter.Almqvist avled den 21 december 1994....Anders "Acka" Andersson "Acka" Andersson, född den 2 januari 1937, forward i Skellefteå AIK i den legendariska "myggkedjan med Garvis Määttä och Karl-Sören Hedlund, där han var centerforward. Han debuterade i Skellefteå vid 18-års ålder, i Allsvenskan säsongen 1955-56, och fortsatte i tolv säsonger, till och med 1969. Säsongen -67-68 tillbringade Acka i Färjestad. Utöver spel med AIK har han även tränat laget och likaså med Färjestad.Acka Andersson har en diger meritlista som toppas av två VM-guld, 1957 i Moskva och 1962 i Colorado Springs, året när pucken "gliiiider in i mååål" enligt Lennart Hyland.OS-silver var Andersson med att vinna i Innsbrück 1964 och ett VM-brons året därpå. Utöver dessa ädla medaljer fick han en mängd utmärkelser, som "Guldpucken" 1961 och -62, "främste spelare" i både Allsvenskan och i Tre KronorAnders Andersson avled 1989...Eilert "Garvis" MäättäFödd 7:e september 1935 i Kiruna. Kom till Skellefteå AIK 1956 och etablerade sig snabbt som en av lagets stora profiler. Han var radarpartner med Acka Andersson i den av motståndarna fruktade myggkedjan och var känd för sin mycket fina skridskoåkning och sitt fysiska spel. Mättä var en stjärna även på internationell nivå och sköt hem Sveriges första VM-Guld med sitt 4-4 mål mot Sovjet i Moskva-VM 1957. Hans ansikte prydde sedan förstasidan i Sovjetiska statstidningen Pravda, något som endast en annan svensk (Olof Palme) kan ståta med. Sammanlagt blev det 117 landskamper för Määttä och meritlistan innehåller VM-Guld -57 och -62, VM-Silver -63 och -67. OS-Silver -64 samt VM-Brons -65. Määttä erhöll Stora Grabbars Märke som Nr 57.Eilert Mättä avled 7:e maj 2011, 75 år gammal...Hasse SvedbergHasse föddes 6:e december 1931 i Piteå. Hans hockeykarriär inleddes i Piteå och han kom till Skellefteå AIK 1955 och blev i sin debut historisk som lagets förste målskytt i den högsta serien. Hasse var en av frontfigurerna i det AIK som skulle bryta Stockholmslagens monopol på platserna i högstaligan under andra halvan av 50-talet, det som kallas för klubbens första gyllene era. Under sin andra säsong blev Svedberg uttagen i Tre kronor för första gången och skulle komma att bli bofast i vårt landslag, 98 landskamper blev det till slut och fick kröna karriären med att vara med och spela hem landets första VM-guld i Moskva 1957 samt ett VM-brons året efter. Svedberg räknas till en av de första av AIK:s verkliga storstjärnor och förtjänar verkligen epitetet Legend.Hasse Svedberg somnade in den 4:e Augusti 2012, 80 år gammal...Yngve Casslind

Yngve Casslind var en av Sveriges mest kompetenta hockeymålvakter under hela 50-talet. Yngve föddes 28 juni år 1932 i Södertälje. Hans hockeykarriär inleddes i klubben IK Göta, en klubb med rötter i nuvarande Stockholm-Vasastan som på den tiden ”åkte hiss” mellan division 1 och 2.I IK Göta elitseriedebuterade Yngve redan som tonåring under den tidiga delen av 50-talet. Efter ett antal framgångsrika seniorsäsonger i IK Göta fick Yngve en plats i OS-truppen till Cortina d'Ampezzo 1956 och till VM-truppen i Moskva 1957. VM:et föll väl ut och Yngve kunda pryda halsen med en medalj av den ädlaste valören vid hemkomsten till Sverige. Yngve spelade fyra matcher i världsmästerskapet, målvaktssysslan delade han med Södertäljes Thord Flodqvist.Efter säsongerna i IK Göta och lyckat VM-spel styrde Yngve kosan norrut och fortsatte karriären i Skellefteå AIK. I Skellefteå AIK spelade Yngve de fyra säsonger 1957-1960 i högsta serien. Som målvakt var Yngve liten och snabb, och utrustad med bra reaktioner och bra greppsäkerhet. Enligt den gamle AIK-legenden Hasse Svedberg var han dessutom utrustad med ett munläder och tjattrade gärna på domarna. I Skellefteå AIK spelade Yngve med siffran ett på ryggen. Som 29-åring slutade han med elithockeyn. Yngve avled 1992, han var då 60 år gammal och bosatt i Umeå.Yngve Casslind 1932-1992: Meriter i urval• VM-guld 1957• EM-guld 1957• OS-fyra 1956• EM-silver 1956

.

.

.

Jan "Lill-Pota" Johansson, född 1965

Lill-"Pota" spelade 43 matcher med AIK under två säsonger, 1989-90 och därefter 6 matcher i Allsvenskan efter degraderingen till den serien, efter dåtidens seriesystem."I sista hemmamatchen stod det 4–3 till Färjestad innan allt rasade samman för Skellefteå, stryk med 11-3. En av de historiska målskyttarna i ”farvälmatchen” – Janne ”Lill-Pota” Johansson". (notis ur Aftonbladet) Detta var den 10 december 1990, innan 16 års väntan tog vid.Jan Johansson, som försvann efter en julfest i december -06, hittades död i januari 2007, efter en drunkningsolycka. Han blev 41 år gammal.  

Harry GranbergHarry Granberg föddes 25 november 1930.Granberg var given forward i Skellefteå AIK:s allsvenska lag under framförallt 1950- talet. Han vann den interna målskytteligan för AIK i både grundserien (delat med "Garvis" Määttä) och i slutspelet säsongen 1959/60. Harry Granberg gav namn åt den sk. "Granbergkedjan" där där han själv var spelfördelaren, Folke Aronsson grovjobbaren och "Janscha" Brännström med flera fick pröva rollen som målskytt.Den 19 februari 1954 debuterade Granberg i Tre Kronor mot Kanada på Stockholms Olympiastadion. Tre Kronor förlorade matchen med 6-9 och Granberg lämnade Stadion mållös. Totalt deltog Granberg i 8 officiella landskamper.Vid sidan om hockeyn försörjde sig Granberg som lagerarbetare.Harry Granberg avled den 30 september 2002.

.

.

.

Kjell-Arne Wikström

Född 1951, fostrades som hockeyspelare i Clemensnäs IF, där han som 18-åring debuterade i a-laget 1969. Efter två säsonger i moderklubben tog han steget till rivalen Skellefteå AIK där karriären tog ordentlig fart. Vilket notarades av Södertälje som värvade Wikström inför säsongen därpå, varpå han blev SSK trogen i sex säsonger. Under tiden i Södertälje hann han med två VM, -73 och -75, vilket gav ett silver respektive ett brons. Dessutom var han med i Canada cup 1976.Efter SSK-sejouren hann han med ett år i tyska EC Dellinghofen varpå han återkom till Skellefteå där han spelade mellan 1980-83. Sedan ett gästspel i Piteå-tröjan en säsong, där han gjorde 61 poäng på 32 matcher och blev en klar publikfavorit. Därefter avslutade han karriären där den startade, med tre säsonger som spelande tränare i Clemensnäs, med ett avhopp till Malå däremmellan. En av Kjell-Arnes styrkor var spelet framför mål. Dessutom omtalad som en av anstiftarna till det gigantiska slagsmålet mot Björklöven 1980, då han gav en närgånget provocerande Lövenspelare, i hans tycke på fel planhalva, en tryckare. Kjell-Arne var inte den som klev undan.Kjell-Arne Wikström avled 9 september 2002, blott 51 år gammal.  Sten WikströmSten Wikström har genom åren tillsammans med sin fem minuter yngre bror Georg varit Skellefteå AIKs kanske trognaste supporter. Sten och Georg föddes 1937 i ett Skellefteå som på många sätt var annorlunda än vad det är idag. Bröderna Wikström fick som funktionshindrade utstå en hel del under sin livstid och man får inte glömma att synen på handikapp förändrats en hel del genom åren. I Skellefteå bör vi vara oändligt tacksamma för Sten och Georgs bidrag till denna förändring, då de på ett föredömligt sätt genom sin glädje, sitt engagemang och sin passion för hockeyn och Skellefteå AIK vunnit våra hjärtan och gett oss värdefulla lärdomar om respekt för våra medmänniskor. Det är inte utan en viss stolthet som man sett att Skellefteå AIK som förening gjort vad de kunnat för att Sten och Georg skulle känna sig välkomna i arenan. De hade egna stolar med namnskyltar och i det närmaste fri tillgång till omklädningsrum och taktiktavlor. Det är många spelare och tränare genom åren som efter matchen skakat hand med hockeybröderna från Skellefteå och tackat för hjälpen med taktiken och för glada tillrop. Det sägs att Sten och Georg inte missade en enda hemmamatch under 30 års tid, något som de torde vara tämligen ensamma om och är ett fantastiskt kvitto på deras passion för sporten.När Sten ropade ”Krossa skiten” eller ”Gräv ner löven” så gav det varje sann Skellefteåsupporter en känsla av gränsöverskridande tillhörighet. North Power genomförde säsongen 2006/2007 en stor tifosatsning med dessa bevingade ord och två stora bilder på Sten och Georg.När Sten avled i april 2009 efter en tids sjukdom hissade man flaggan vid Skellefteå Kraft arena på halv stång. Sedan dess har stolen med hans namn stått tom och i North Powers ögon kommer arenan aldrig mer att vara riktigt fullsatt. Sten Wikström blev 71 år.  För redaktionen:/Rampa, Zimme, Addebeck, Warder, Schtefferedaktionen@northpower.nu

Tredje perioden – katastrof eller statistikvrängning?

Snacket har gått allt hetare de senaste veckorna. ”AIK klarar inte att spela hela matcherna” har det hetat. ”De kör på i ett par perioder men orkar inte i slutet” säger vissa. ”Värdelösa på att hålla en ledning, sämst i serien mot slutet” låter det från andra håll.

NP-redaktionen tog en titt på fenomenet. Är det så illa? Hockeyligan.se har förnämlig statistik tillgänglig över snart sagt allt man kan tänkas vilja veta, och lite till. En populär flik är ”Lagstatistik”, där man bland annat kan få fram hur varje lag fungerat i respektive period. Man tar bara hänsyn till periodsiffrorna som om varje period vore en enskild match, och delar alltså ut tre poäng till en periodvinnare och en poäng vid oavgjort.Allra först ska en sak slås fast. 16 matcher är statistiskt ett alldeles för litet underlag för att dra några säkra slutsatser. Men med detta sagt gör vi ändå ett försök att bena ut vad som hänt och inte. AIK bäst från börjanSkellefteå AIK är bäst i serien i första och andra perioden. Med bara två förlorade förstaperioder, 18-6 i målskillnad och 22 poäng är vi en poäng före Linköping i den disciplinen. Andraperioden visar liknande siffror – 19-9 i mål, tre förlorade och 20 poäng, två före ”Cluben”.Men så var det det där med slutperioden. Där parkerar våra hjältar på en föga imponerande nionde plats med bara 14 poäng, 9-13 i mål och hela sex förluster. För dåligt? Två riktigt svaga slutperioderDet finns egentligen två matcher under säsongen där slutperioden har varit riktigt svag. Dels bortamatchen mot Luleå i andra omgången, där en 2-1-ledning blev 2-3 efter en alldeles för tam insats. Dels Brynäsmatchen i Gävle för två veckor sedan, där utvisningen på Martin Lundberg gav Brynäs möjligheten att sätta 3-2 halvminuten före slutet. Och det är naturligtvis inte bra, men man ska komma ihåg att det är två topplag på bortaplan vi pratar om, och så här ser det ut för de flesta av lagen på den övre halvan. Serieledande HV71 är kanske det bästa exemplet – de har åtta oavgjorda slutperioder men vid sex av dem har man ändå avgått med segern och tre poäng i bagaget.Merparten av slutperiodernas ”poängförluster” har alltså inte betytt ett dugg, varken för AIK eller de andra lagen i serietoppen. Tappat ledningen har vi bara gjort vid två tillfällen – bortamatcherna mot Luleå och Färjestad. Statistiken ljuger inte – men ...Statistiken finns där och den ljuger förstås inte. Frågan är dock hur stor vikt man bör fästa vid den här typen av detaljerade siffror. Gnaget leder ”tredjeperiodsligan” med sina 19 poäng men det är en klen tröst när man i den riktiga tabellen ligger just ovanför nedflyttningsstrecket. Det går helt enkelt inte att vara bäst på allt och AIK:s fartfyllda hockey kommer bäst till sin rätt innan matcherna utvecklas till ställningskrig. Jag skulle med andra ord inte vilja byta den där fördelningen. /Trolletredaktionen@northpower.nu

Krönika: Hårt jobb betalar sig

Plissken från NP-redaktionen luftar här sina tankar om torsdagens match mot Brynäs.  Hårt jobb betalar sig omedelbart. Det är tydligt vad man har fokuserat på i veckan.Jobbet framför målen, jobbet i de obekväma zonerna måste göras till 100% och det har man lyckats väldigt bra med nu i två matcher. Igår hade vi  Brynäs på besök, och vi fick en matchbild som var ganska väntad. Två lag med liknande spelidé och med individuellt skickliga spelare. Jag tycker dock att vi gjorde det där lilla extra och det var också det som bäddade för en relativt komfortabel hemmaseger.I övrigt, vad finns att säga? Tycker att Oscar Lindberg har haft bättre dagar, det vill till att hantera framgångar med måtta. Om han var magisk mot Frölunda så var det tämligen mediokert igår. Jocke Lindström, fortfarande i en helt egen klass. Holloway med fyra assist igår, trots det kan jag inte undgå att tycka han ser lite ensam och vilsen ut i nuvarande omgivning, men där väntar ju förändringar. Forsell ser ut att gå mot sin kanske bästa säsong. tekar som en gud, producerar mål och håller en hög lägsta nivå.Kul för Melker, bra att Jimmie fick näta, och där ser det bättre och bättre ut, inte mycket som fattas i timingen nu för Jimmie innan han är där.3:e och 4:e var bra igår, Lundberg, Styrman, Arvidsson mfl gör en i högsta grad godkänd insats.Om jag skall kritisera något moment så tycker jag sista 8 -9 minutrarna var onödiga. Vi är inte speciellt bra på det här med att bevaka matchledningar, även om nu försvaret skötte sig bra igår så kan det emellanåt se gode rörigt ut, och där borde man ha hörsammat NP klackens ramsa - Framåt AIK!.När vi spelar med sån här fart och gör jobbet fullt ut då är vi svårslagna, och jag upprepar mig:-Ändå spelade inte Möller, Vesce, Bellemare, Granberg, EA mfl igår /Plisskenredaktionen@northpower.nu

Tredje gången gillt...

Nu kör vi. Eller vi? Dom. Spelarna. Lirarna. Hjältarna. Tigrarna. Ta vad ni vill...Elitserien är här igen.

Om cirka 32 timmar sparkar elitserien 2012-2013 igång. Nerv, kamp, spänning. Förlust, gråt och gnissel. Eller vinst och uppsluppet jubel. Vem kan annat än engageras. Jag minns första gången jag besökte "isstadion" i Skellefteå. Året var 1973. Följde några jobbarkompisar och kom hem utan röst och en ståpäls som satt i till dagen därpå. På den vägen är det...Det är nu svart-gula iskrigarna ska visa att de är en maktfaktor i hockeysverige. Förväntar mig inget demon-lir så här i serieupptakten. Finns nog några bitar ännu för tränartrion att testa. Det är nu några av de unga spelarna ska visa att de är kapabla att ta nästa steg i utvecklingen.  Och som vi blivit bortskämda med, så kommer säkerligen även några färskingar att få chans att visa upp sig.Blir det denna säsong som Viktor Arvidsson ska göra sitt genombrott? En ettrig liten Antos-typ, fast med mer gå-rakt-på-mål-mentalitet. Jag hoppas han får rejält med chanser att visa upp sig. Ska Petter Granberg blomma ut till en stabil tvåvägsback av hög elitserieklass? Eller får han en dipp i karriären, som inte är alltför ovanligt bland unga idrottare. Kommer Oscar Möller att vika in mot mål oftare istället för att avfyra "bössan" utifrån sargerna? Blir Holloway lagets poängkung? Eller rent av elitseriens. Många frågor som söker svar. Många svar kommer att ges på arenan. Slut upp och hjälp spelarna att räta ut dessa frågetecken.Så småningom ska dessutom slagen om metallerna stå. Det är då det gäller. Då ska allt klaffa. Alla spelare ska vara redo att ge allt och helst lite till. Att laget är intakt. Att ha lite "stolpe in".  Men framför allt att ha glöden och viljan att offra sig och inte rädslan att förlora. Och tänk vad en entusiastisk publik kan göra för att lyfta sina hjältar. Att under seriens gång skapa ett allt mäktigare tryck, som i slutspelet och i en eventuell final skulle få sjuttiotalets högljuddaste matcher att påminna om en högmässa i Kusmark kyrka.Slutspel ja. Dit ska vi. Väl där kan allt hända. Finns ingen garanti för ännu en final. Fast å andra sidan finns inte mycket som talar för motsatsen.  Tänk er själva, en avgörande hemmamatch i finalen. Vinst och ljudvallen skulle sprängas. Hur många skulle inte vilja vara där just då. Som ni kanske redan listat ut så är denna krönika lite av en publik-taggning.  Gå på matcher. Stöd spelarna. Lyft laget till framgångar hela vägen. Från första nedsläpp i premiären, till en eventuell avgörande finalmatch. Som sagt...Tredje gången gillt! Vill ni vara med?rampa/  redaktionen@northpower.nu