Vilken retro-känsla
Mer eller mindre nervös är jag väl ibland. Inför en match. Oftast sker dock färden mot arenan med en positiv känsla. Aldrig med nervositets-ångest eller liknande. Däremot kan ju återfärden vara kryddad med mer blandade känslor.Den här minnesvärda dagen var inget undantag, förutom att lugnet och det positiva verkade sitta i "förarsätet" denna lördag. Semifinal sju mot Gnaget. Eller AIK södra, eller vad ni vill. En måste-match. Vinna eller försvinna, för något av lagen. Men det är inte matchen i sig jag tänker på nu. Utan den flashback-känsla jag upplevde, ju längre matchen led.Då 1978, spelade vi en semifinal i bäst av tre matcher mot Modo. En av matcherna vanns på hemmaplan med förkrossande 8-3. Den segern följdes sedan upp med en 2-4 viktoria på bortaplan. 2012 vinner vi en av semifinalerna mot AIK med 8-2. Och resten vet ni vid det här laget. Även om dagens slutspelsupplägg är väsentligt annorlunda än för 34 år sedan, så finns fler likheter med lagens väg mot final. 1978 blev Skellefteå tvåa i grundserien. Laget vi möter i årets final slutade fyra i serien, då mötte vi trean. Och resten vet ni alla vid det här laget.Som om någon högre makt känt mina vibbar så fortsätter det hela med följande. Närmast bredvid mig satt en yngre och en äldre man, uppenbart i sällskap. Jag och den yngre, som satt närmast, växlade en och annan kommentar under matchens gång. När så publiken, och naturligtvis vi också, gav laget stående ovationer i matchslutet, lutade jag mig mot den yngre och sa, -Det här börjar kännas som 1978. Då svarar han, pekande mot den äldre gentlemannen, -Det här är min pappa, han var med då. Gissa vem som blev stum.Martin Johansson visade det sig, efter presentation och handskakande. En av idolerna från guldlaget -78. Back tillsammans med Pekka Rampa. (som jag lånat mitt nick av) det kändes som en fullbordan av hela kedjan av känslor och intryck från den dagen. Positivare hemfärd var det länge sedan jag fått uppleva. Huruvida man ska tro på högre makter eller ej, nog vore det härligt om det var ett omen på kommande succe'. För ni minns väl att tvåan slog trean från grundserien, i finalen 1978.Anders/"Rampa"redaktionen@northpower.nu