Med stora krafter kommer stort ansvar...

Nakenchock i Luleå

när avklädda Skräcksupportrar

från Skellefteå

Stormar isen

Gillar man hockey så urinerar man på och kastar sten på bussar, man gör hitlerhälsningar, bränner motståndarlagets tröja och hänger en docka från en bro. Kanske häller man kiss på motståndarlagets fans, man kastar mynt på isen och ibland så rusar man in i bortalagets bås och försöker att strypa tränaren. Man skulle till och med kunna säga att man beter sig som en riktigt idiot.

En annan inte helt orimlig tanke är att de flesta supportrar, vare sig vi kommer från Skellefteå, Luleå eller New York, kraftigt ogillar dessa otyg och egentligen faktiskt mest av allt gillar att kolla på hockey. Det har till och med gjorts några vetenskapliga studier i ämnet supporterkultur som stödjer min lilla hypotes och jag tänkte gå igenom några av resultaten i denna som vanligt lätt störda krönika.

En supporter som alla andra?

För att inte förvilla Dig som läsare ytterligare ska vi härmed klargöra vad det är för djur vi pratar om. En supporter rent generellt är ett tvärsnitt av befolkningen, varken dummare eller fulare och varken yngre eller äldre. Det är en övervägande mängd män som bevittnar våra moderna gladiatorspel, men kvinnor är tack och lov numer inte en ovanlig syn, inte ens på västra stå. Det är du och jag helt enkelt. Men vad skiljer då oss från avarten våldsam, destruktiv, hatisk och utagerande? Nej, det är inte en geografisk eller genetisk faktor och har inget att göra med vattnet i Luleå älv.

Låt oss för enkelhetens skull kalla denna niding för Conny. Mina associationer går nämligen till Socker-Conny och hans bevingade ord "Med ett schysst järnrör slår man världen med häpnad!" En egoistisk jättebäbis.

Conny är en ung man, både ålder och kön kan styrkas statistiskt, som letar efter något som tydligen står att finna inom supporterkulturen. Nämligen något så abstrakt och diffust som maskulina ideal och tillhörighet. Till er som funderar på att sluta läsa på grund av alla mystiska ord och begrepp så lovar jag att dra en sjuk vits mot slutet, så fortsätt läs.

Logisk kultur

Supporterkulturen är, tämligen logiskt, influerad av den idrott den följer, den jargong, de ideal och den människosyn som representeras inom sporten. Att någon som följer, låt oss säga UFC, ser något beundransvärt eller fascinerande i de färdigheter och attityder som definierar den sporten är för mig självklart. Handen på hjärtat käre läsare, vad är tjusningen med hockey för dig?

Vad är det då som just elake Conny tycker är så tilltalande med hockey?

Studier har visat att det är en kombination av acceptens och förbrödring. En acceptens för den moral, etik och karaktärsdrag man besitter och som i Connys fall inte riktigt fungerat så bra i andra sammanhang. Conny upplever plötsligt att han hittat rätt. Man får vråla som en galen hund, skrika sig hes på domardjävulen och få utlopp för uppdämda känslor och frustration. Än så länge har Conny mina sympatier. Bröd och Skådespel mina vänner. Men i denna grupp så finns det alltid en klick som vill färdas ännu djupare in i människans mörka vrår och supporterkulturen har visat sig vara en enormt framgångsrikt plattform för rekrytering av Conny och hans likasinnade. Conny upptäcker efter ett tag att det finns andra som också skrattar åt rätt saker och på rätt sätt, andra vars moraliska kompass är lika skruvad. Andra som vill tänja på gränserna och med ett behov att få utlopp för mer än bara frustrationen över vardagsslentrianen. De kristalliseras sakta en grupp i gruppen som likt en snöboll snart växer i storlek och dåliga idéer.

Förbrödring kamrater

Förbrödringen består i den kumulativa effekten av gemensamma erfarenheter och upplevelser samt den unika terminologin och likriktade uniformerna och färgerna som likt en militärisk sammansvetsning skapar grunderna för en fanclub. I ett homogent slutet sällskap som en fanclub eller för den delen ett militärt kompani konstrueras snabbt en vi och dem känsla, en konstruktion vars syfte bland annat är att dela in världen i de som är med oss och de som är emot oss. Connys främsta drivkraft är tydligen inte att i första hand delta i en gemenskap utan att ha en gemensam fiende. Denne fiende kan snabbt ändras, ofta utefter sannolikheten för kraftiga konflikter och kan till och med komma att gälla supportrar i den egna föreningen. Conny och hans vänner brukar inte bli långvariga som normala supportrar i fancluben utan konstruerar allt som oftast ett eget litet rövarband, firmor som t.ex. DFG, Djurgårdens Fina Grabbar, vars enda syfte jag kan se är en egotripp för de inblandade. Jag har själv bevittnat en misshandel av en "vanlig" djurgårdssupporter som hade civilkurage nog att säga åt några medlemmar av DFG att avbryta en pågående misshandel.

Man brukar beskriva mobbare som barn med outvecklad empatisk förmåga, uppväxta i gränslösa och kärlekslösa hem. Kanske är det samma sak för stackars Conny, men kontentan är att för honom är hockeyn och fancluben "a means to an end", dvs. något som kunde ersättas med vilken kontext som helst så länge det tillåter honom att vara utagerande.

Acceptera inte hat och våld!

Det är därför som det inte endast är klubbarnas ansvar att städa bland supportrarna, utan ansvaret vilar även på supporterklubben. Inga nyheter såklart, men något man inte kan betona nog. Det är upp till oss alla att inte acceptera dessa beteenden utan att tydligt markera, inte bara från ledningen, utan även från gräsrotsnivå att våld, hat och skadegörelse inte tillhör en god supporterkultur, utan endast skadar vårt älskade lags varumärke, ekonomi och även i slutändan, idrottsliga prestationer. Jag skulle önska att vi supportrar inför denna säsong var ännu tydligare i vad vi förväntar oss av varandra och ännu tydligare med gränssättning. Sen vill jag slutligen poängtera att Northpower eller Skellefteå AIKs supporterkultur naturligtvis inte på något sätt är ett svart får, utan tvärt om, i min mening full av goda fina och empatiska människor, säkerligen uppväxta i kärleksfulla hem. Rent generellt är det naturligtvis så att de flesta supporterföreningar har rent mjöl i påsen och den lilla klicken som förstör för oss alla inte direkt är populära i något läger.

Nåja jag lovade ju att dra en vits.

En björn och en kanin satt och bajsade i skogen. Efter en stund vände sig björnen till kaninen och frågade, "Har du också problem med att bajs fastnar i pälsen?".

"Ja, det har jag!" svarade kaninen ynkligt.

Björnen funderade då en stund innan han nickade och torkade sig i röven med kaninen.

/Warder - redaktionen@northpower.nu