AIK:s svaga form håller i sig efter ännu en förlust, liksom problemen med att ta poäng av topplag. Brynäs vann rättvist lördagens möte i Gävle med 3-1 i en match som varken var särskilt välspelad eller underhållande.Det fanns ju annars vissa indikatorer på att det hade kunnat bli en bra match, då två av seriens bästa och mest offensiva lag möttes, men AIK är som bekant i usel form för tillfället och inte heller hemmalaget gjorde någon större insats.AIK bjöd på en tredje nyans av brunt den här matchen. Den totala apatin mot Växjö blev sedan en missriktad anfallslusta mot Frölunda och nu var det någon slags blandning. En dementorcocktail med obefintligt anfallsspel, men där också svängdörrarna bakåt stoppats något. Brynäs kändes under hela matchen snäppet starkare, men utan att de kom fram till särskilt mycket. Hade det varit serielunk hade man kunnat skriva av det som en bortamatch där prestationen inte riktigt var på topp, sådant som händer, men i läget laget är i behövde de vissa mer glöd.Tyvärr fick Brynäs också ta ledningen tidigt - och på ett sådant sätt som kanske är symptomatiskt för ett lag i med- respektive motgång. Först en billig (alternativt onödig) utvising på Fredrik Lindgren. Sedan ett inte märkvärdigt skott från Mattias Ekholm som letade sig in bakom en skymd Joacim Eriksson.Inför tredje perioden ledde Brynäs med 2-0 efter att Johan Larsson prickat rätt med ett direktskott, som föregicks av på tok för vekt försvarsspel. Jag såg duktiga spelare åka omkring utan tanke eller plan, helt utan spelglädje och jag funderade över vilka skillnader det kan vara i hockey från match till match, eller från period till period, och jag undrade vad ett mål skulle kunna påverka AIK:s uppträdande, vad energin därifrån skulle kunna göra. Och dra på trissor om inte AIK i tredje perioden fick chansen i powerplay, och även om det först såg ut som att Joakim Lindström ville krama pucken mer än en kärlekskrank mormoder på julafton (alternativt vika in från slottet och skjuta på täckande benskydd), lyckades till slut Bellemare styra in en reduceringspuck, ganska precis tio minuter in.Efter reduceringen blev AIK som på ett ögonblick ett helt annat lag. Momentum är kanske ett modeord inom svensk hockey, men det är häpnadsväckande hur mycket det styr händelserna på isen. Nu följde fem minuter av bra, snabbt anfallsspel, där ett flertal chanser skapades. Spelet vändes helt plötsligt på någon sekund med pass till spelare i fart, istället för att backarna håller och håller i pucken, lämnar över till forward som ensam utmanar ett samlat försvar. En onödig och klumpig utvisning på Bud Holloway förstörde dock eventuella kvitteringschanser och precis när AIK blivit fulltaliga sköt Jakob Silfverberg in 3-1 på ett direktskott, efter passivt försvarsarbete av John Klingberg.De fem minuterna i tredje perioden är allt AIK kan ta med sig från den här matchen. Och det är en liten tröst att veta att laget kan växla upp när energinivån är rätt. Det kan verka frustrerande och nästan provocerande, men det är trots allt att föredra framför avsaknad av kunnande. Energinivån är givetvis låg i motgång och det krävs tur och hårt jobb för att bygga upp den igen. Ska man tro på AIK handlar det om nedträning för att maximera sitt utgångsläge inför slutspelet. Vi kan ju hoppas det, annars står vårt hopp i vår till feng shui.Dessutom så är det alltid svårt att spela på snabb is./ HankDu borde förtränga den här matchen, men kan du inte det finns alltid vår matchtråd på http://northpower.nu/wordpress/phpBB3/viewtopic.php?f=10&t=463