Semifinal nummer två blev en nagelbitare och det såg mörkt ut då man hamnade i ett tidigt underläge och fick jaga hela matchen men i slutändan stod ändå AIK som segrare efter det att John Klingberg avgjort i förlängningen.
Matchen började på sämsta tänkbara sätt när Linköping går ifrån till 2-0 genom Simon Hjalmarsson i powerplay och sedan Carl Söderberg som får in en puck i boxplay. En styrning och det andra efter tur med studsarna. Oscar Lindberg får in en för AIK livsviktig reducering strax därefter när han hittar en lucka högt bakom Engstrand och ser till att AIK är med i matchen.Spelmässigt är AIK bra med och har mer av initiativet än vad LHC har men är i målmässigt underläge när perioden är slut.Period två fortsätter med AIK-press och intensiv jakt på kvittering. LHC kommer tillbaka efterhand och jämnar ut spelet. Perioden består av mycket kamp och ställningskrig. AIK har en puck i mål i slutminuten men det döms bort efter att Engstrand blivit pååkt nere vid sargen, en koll i regelboken säger att mål ska dömas bort om spelare avsiktligt tar kontakt med målvakten utanför målområdet innan målet görs. Utifrån det får vi anta att kontakten bedömdes som avsiktlig och därmed var det rätt att döma bort målet.Jakten på kvittering fortsätter i den tredje perioden och AIK är riktigt nära ett par gånger, bland annat efter en omtalad tekningsvariant där Oscar Möller hoppar ut ur båset och sticker direkt och Klingbergs förstklassiga passning ger honom ett friläge.Målet kommer dock inte och allt eftersom tiden går känns det mer och mer uppgivet och Linköping verkar ha läget under kontroll. AIK plockar målvakten och får fast Linköping i egen zon under slutminuten och när hemmalaget misslyckas med att rensa ut pucken får Viktor Arvidsson sikta in sig och kan panga in 2-2-pucken med 32 sekunder kvar, med god hjälp av LHC:are som både assisterade och skymde målvakten vid målet.
Målet tar matchen till förlängning och väl står det och väger i sex minuter innan Joakim Lindström sätter fart och trampar runt målet. Linköpings förstalina med Söderberg i spetsen är uppenbart inte lika samspelta i egen zon eftersom de tappar positionerna totalt och Lindström kan enkelt servera en helt ohotad John Klingberg som skjuter hem segern till Västerbotten. Sett till matchbilden en rättvis seger och i slutändan var marginalerna på AIK:s sida den här gången. Efter att ha lugnat ner sig lite och tittat igenom matchen igen så är det några saker som dyker upp i huvudet: Effektivitet – AIK bränner på tok för många bra lägen för att det ska vara godkänt, sådana här matcher vinns eller förloras beroende på om man förvaltar dem eller inte.Passningar – Domarna tillåter mycket mer hakningar, slag och fasthållningar och även om man har åsikter om det så är det så det ser ut. Därför kan inte spelarna köra sina soloräder utan man måste använda sig av passningsspelet, korta och snabba pass för att undvika trängslen och skapa ytor. Laget har bevisat att man kan passa med hög precision även i ett högt tempo och det är effektivare när matchen ser ut som ikväll.Isen- Måste ha varit usel med tanke på hur ofta spelarna ramlade helt oprovocerat.Defensiva misstag- Linköping må ha försvarat sig väl under större delen av matchen men faktum är att alla AIK:s mål är frukten av försvarsmissar. Vid 1-2 får Lindberg gå in på mål ohotad när LHC-boxen kollapsar ner i knät på Engstrand, som i sin tur släpper närmsta krysset fritt. Vid 2-2 misslyckas försvaret två gånger att rensa ut pucken ur egen zon och två spelare skymmer sin egen målvakt, som annars borde ha tagit skottet. Vid 3-3 Stirrar alla på Lindström och glömmer bort allt vad markeringsspel heter. Klingberg kommer in helt ohotad och får all tid i världen på sig att sikta. Linköping gör många fler missar i försvaret jämfört med AIK och det måste laget utnyttja ännu mer./zimme