AIK får vända tomhänta hem från västkusten efter att Frölunda vunnit kvällens match med 3-1. Och det är ingen skam i att förlora mot seriens bästa hemmalag, problemet är att Frölunda inte vann för att de var särskilt bra, utan för att AIK är närmast förlamat ineffektiva i dagsläget. Det började annars inte så där vansinnigt tokigt, snarare trevande. Lagen kände på varann första 20 minuterna, det small mycket i sargerna men några jättechanser presenterades inte. AIK fick periodens enda powerplay som – utan att se som sämst ut – blev resultatlöst. Bara 6-6 i skott på mål i en period som AIK spelmässigt tog hem knappt, utan att glänsa. Dålig andraperiodNär man som bäst stod och hoppades på en riktigt energifylld andraperiod kom istället raka motsatsen. Frölunda startade starkt och Viktor Svedberg stänkte in 1-0 redan efter dryga minuten spelad. Men inte tände AIK till av det. Nej, sega ben, urusla passningar och ett anfallsspel som fullständigt saknade flyt speglade hela perioden för AIK:s del. Frölunda spelade runt AIK:s lag gång på gång, låste fast pucken i anfallszon långa perioder och kunde sätta 2-0 mitt i perioden. Detta i powerplay efter att AIK haft enorma problem att få bort pucken – Petterssons målskott var tredje klara målchansen inom loppet av några sekunder. Tveksam videogranskningAIK fick sedan ett mål tveksamt bortdömt och exakt för vad kommunicerades inte av domarkvartetten, som inledningsvis signalerade för mål.Erik Forssell var högt uppe med sin klubba framför kassen men han gjorde inte målet, möjligen styrde han pucken. Oscar Möller var den som petade in returen bakom Frederik Andersen och där var det definitivt ingen hög klubba. Man kan lika gärna ha dömt bort målet för spelare i målgården men eftersom domarna inte uttalar sig efter matcher så vet vi inte med säkerhet. Det vi däremot vet är att videodomarna bara får bedöma om målet gjorts med hög klubba – eventuella höga klubbor runt omkring ska ignoreras enligt regelverket. Fast möjligheten finns förstås att domarna ”kom på” att de sett den där höga klubban själva, under tiden de pratade med videodomaren … Svag avslutning – var är glöden?Matchavgörande blev det knappast ändå, Bud Holloway kunde stänka in reduceringen med en sekund kvar av mittperioden (jodå, videokoll där också) i powerplay, och AIK ska vara tacksamma att siffrorna inte rann iväg mer än till 2-1.Avslutningsperioden blev dessvärre lika lam. Visserligen lyfte AIK laget och satte en del press, men när Frölunda kontrade två mot en och Fredrik Styrman agerade alldeles för tvekande i försvaret kunde Nicklas Lasu enkelt lägga in 3-1 bakom Andreas Hadelöv. Klockan stod på 51.42 och AIK hade efter det inget att sätta emot göteborgarna, som spelade av matchen trots ett AIK-PP och sex mot fyra med tre minuter kvar. Spelet oroar mer än förlustenFörlusten i sig är väl inget att skämmas över, men spelet oroar enormt nu. Anders Forsberg kastade visserligen om i kedjorna en del – Goren fick spela mellan Crippe och Jimmie och Forssell centrade monarkkedjan – men ingenting såg egentligen bra ut denna kväll.För det spelar ingen roll vem som spelar med vem när nio passningar av tio sitter på skridskon hos mottagaren och den tionde hamnar en meter bakom honom. Inte heller är det kedjeformationerna som ligger bakom att AIK nästan inte kan få till ett enda snabbt uppspel längre. Puckarna fastnar redan i egen zon, spelarna blir osäkra och vänder om, tar burskydd, slår alibipassningar på 2-3 meter under forechecking istället för en öppnande offensiv passning. Individuell kritikI stort sett hela laget ser ut att ha sirap i benen, svagt självförtroende och en längtan bort. På betygsskalan känns det som att väldigt många får betyget två av fem, Rasmus Edström och Anders Söderberg kan få varsin trea för att de i alla fall försökte. Oscar Lindberg gjorde det hyggligt när han väl fick chansen, och Melker Karlsson och Lundberg gnuggar på som de brukar – dock är ju utdelningen för dem för svag.Joel Mustonen kom bort fullständigt och gjorde sin sämsta match för säsongen i A-laget. Jan-Axel Alavaara hade inte heller någon lyckad kväll mot sina forna lagkamrater, dessa två, totalt osynlige Christian Söderström och möjligen Fredrik Styrman förtjänar inte mer än ettor. Upp till bevis för tränarnaNu är det verkligen upp till bevis om tränartrojkan Forsberg – Klockare – Robertsson kan vända den här skutan. För ärligt talat har spelet inte sett särskilt bra ut den här säsongen, med några undantag – främst då bortamatcher (Linköping, Växjö, Djurgården). Och det är ingen lätt uppgift att börja träna på att sätta passningar på bladet när man är 40 % in i grundserien.Vi ska vara väldigt, väldigt glada för den poängmässigt stora utdelning vi fått under seriens första 20 omgångar, för det lag som spelade ikväll är verkligen inte landets tredje bästa, som tabellplaceringen antyder. Avslutningsvis – matchrapporten är författad från bortastå utan tillgång till repriser och intervjuer. Eventuella faktafel och misstag ber vi er ha lite extra överseende med denna gång. Vid sågmaskinen Trollet & Markmanredaktionen@northpower.nu