En möjlighet till förnyad serieledning vid eventuell vinst, förbyttes snöpligt till enbart en poäng. Ett, som svartgulsubkultur skrev i inledningen, "ytterligare lag som slåss för sitt liv. Ett lag, Djurgården, som hade allt att vinna och tog chansen. Efter endast en poäng på nio bortamatcher blev det så hela två denna kväll.Jag kommer inte att bedöma någon enskild spelares prestation, då jag anser att samtliga gör ungefär det man förväntar sig, men inget mer. Det blev en svängig och jämn match, precis som förutspått. Inget av lagen dominerar första perioden som slutar mållös. Tempofyllt men inte speciellt chansrikt. AIK:s misstag bakåt haglade inte lika tätt som vi vant oss vid den senaste tiden och det ser ut som om farten ökar lite för varje match. Gästerna spelade diciplinerat och tätt i försvaret och bjöd inte Skellefteå på särskilt många fria ytor att briljera på. Ett resultatlöst men inte helt chanslöst powerplay hinner hemmalaget också med i perioden. Skotten i första stannar vid 12-10.Andra perioden forsätter med ganska händelsefattig inledning. Böljande spel och som för att ge lite spänning åt tillställningen ger Fredrik Lindgren bort pucken till Ölvestad som distinkt sätter den bakom Jocke i målet. Med andra ord, "Linkan" drällde med trissan. Detta såg dock ut att skärpa till hemmalaget något och knappt sex minuter senare är kvitteringen att faktum. Återigen Bud Holloway med sin mäktiga bössa i powerplay. Den situation som föranledde utvisningen blev matchens snackis. Om en spelare har sin klubba runt midjan och mellan benen på motståndaren så att denne inte kommer loss, brukar normalt domarna höja armen för utvisning. Så också ikväll. Varför då canal+ "experter" och kommentatorer envisas resten av matchen att subjektivt försvara Holmqvists uttalande och kritisera Jimmie, är ju näst intill löjeväckande. För mig ett tecken på subjektivitet och dålig journalistik. Klart att Jimmie förstärker det hela, men det förtar ju inte svårigheten med att åka skridskor med den sortens boja.I tredje perioden fortsätter det offensiva spelet och publiken borde ha trivts. Trivseln som definitivt torde ha ökat efter 4:47, då Petter Granberg gör sitt första elitseriemål. Den här gången var ingen medspelare där och "snodde" målet framför näsan på Petter. Vi säger, grattis till malmbergssonen och att mamma Granberg gladdes syntes minsann på hennes mungipor. Men säg den glädje som varar, då vi som mest satt (förlåt Västra, och stod) och väntade på 3-1 målet kom så 2-2 istället. En olycklig och slarvig bakåtrensning rakt i famnen på Philip Holm som får på ett skott Jocke i mål inte såg ut att behöva vara chanslös på. Sedan bränner AIK tre feta chanser innan perioden är slut. Ett inte helt orättvist resultat, fast jag tror inte många protesterat om vi fått med oss en trepoängare sett till chanserna i slutet. men, chanser som inte förvaltas ger inga poäng.En förlängning således där det mest spektakulära var när Jimmie tar ett onödigt brottartag på en motståndare och får sitta av en tvåa, i ett läge då hemmalaget spelat fyra mot tre i tio sekunder. En hårt dömd utvisning, men något en lagkapten borde kunna avhålla sig från. Så föreställningen går till straffar, som Skellefteå inte ser ut att ha tränat speciellt mycket på, då Djurgården tar hem två poäng genom sitt enda strffmål.Sammantaget en sevärd, om än inte perfekt match, ur hemmasynpunkt. Jag vill inte kalla detta för ett fall framåt. Inte ens en snubbling. Men inte heller ett steg bakåt. Det finns fortfarande säkert en hel del detaljer för Forsberg och co. att slipa på. Och då pratar jag inte om skridskorna. Ganska bra publikstöd från de 5601 på läktarna. Ett stöd som nästa lördag ska slås både i numerär och ljudmatta. Vi ses i SKA nästa lördag, hockevänner.Rampa // redaktionen@northpower.nu