Förlust mot Luleå och noll mål framåt. Dessutom en allmänt svag insats rent spelmässigt. 1:a periodenLuleå kommer ut ganska hårt vilket man hade på känn, men det känns ändå som att den största orsaken till övertaget är ett väldigt passivt AIK. Det som tidigare kännetecknat laget är ett bra spel som bygger på att man vårdar pucken. I stället så uppträder man nonchalant och slarvigt med en rad slarviga uppspel där pucken träffar allt annat än bladet på medspelaren. Detta förstärks av ett mycket oskärpt powerplay efter tolv minuter. Piggast rent individuellt är Lindberg som senare i matchen ska belönas med att få komma tillbaka med Möller och Holloway. När sedan Luleå tar ledningen så kännetecknas det av svagt spel runt den egna kassen signerat Pikkarainen och Alavaara. Sedan tar pucken en konstig väg förbi Hadelöv där man önskat att han spelat ett offensivare målvaktspel. 2:a periodenEfter att ha klarat av ett 3-4 spel så börjar AIK äta sig in i matchen främst genom Jimmie som tar tag i spelet och har några vassa uppåkningar som kunde ha slutat med mål. Just när man börjat koppla ett bastant grepp om matchen så drar Holloway på sig en oturlig/onödig utvisning i anfallszon. Vet inte om det beror på frustration men firma Möller och Holloway skapar inte mycket heta chanser tillsammans. Blir mycket "ut i hörnen" för dessa två och avslut som tas ur omöjliga vinklar där ingen finns framför mål för att hugga på eventuella returer. 3:e periodenVisst dominerar AIK puckinnehavet i denna period, men det är lika mycket berodende på ett Luleå som parkerar i egen zon. Det är dock förvånansvärt hur lite man får ut av det spelmässiga övertag man har. Den klaraste chansen har Tomas Skogs - som förövrigt är klart bäste back tillsammans med Fredrik Lindgren - som stressar i väg ett avslut som missar mål när han kunnat ta fast pucken och enkelt skickat in den i ett i pricip tomt mål. Närmare än så kommer inte AIK i kväll och när Luleå gör 2-0 efter ett slappt uppträdande av Pikkarainen åter en gång så är den här matchen över.SammanfattningDet är ett mycket lojt och passivt AIK vi får se i kväll. Lite förundrande är det när man kommer från en negativ period av matcher och har världens läge att köra över ett vingklippt Luleå som kom till match med två raka nollpoängare och en rad skador. Jag tog några ord om just detta med Anders Forsberg när jag frågade om det faktum att vi lämnar över taktpinnen till Luleå.-"Helt rätt, jag vet inte varför men när vi inte använder farten och intensiteten i vårat spel så blir det så här". När jag sedan frågar om det helt enkelt är mentalt i form av en tro att det ska gå av sig själv så tror han att det mycket väl kan vara så. Sedan är jag tvungen att ta upp den eviga följetongen om oförmågan att ta sig in på mål och verkligen att verkligen "vara där". Forsberg fyller där i med att man måste förtjäna att få studsmål och konstiga styrningar genom att verkligen vara på plats och sätta press mot målvakten. Det är en märkbart besviken och irriterad Anders Forsberg som flera gånger säger att "det här måste vi rätta till". Han avslutar också med att säga att det är bra att det är nu som detta dyker upp så man verkligen kan ta tag i det här och jobba fram en förändring. Rollie, redaktionen@northpower.nu