Känslan inför match var att det kommer bli tungt i kväll, ett i stort sett intakt Jönköpingslag mot ett kraftigt juniorbetonat Skellefteå AIK, där endast sex spelare är födda på 80-talet och Johan Forsberg, 27 år, som äldsta forward. Mycket riktigt, matchen för Skellefteå AIKs del präglas till stor del av juniorspelet, där det är många spelare som inte alls är vana vid tempot i Elitserien. När man då tar den där tiondelen extra att fatta beslutet och faktiskt göra någonting, då blir det sällan bra. Det var inte bara juniorer som stod för såna misstag heller, det var även mer etablerade spelare, som Burström, Styrman och Alm till exempel. Någon enstaka gång kan man ju köpa det, men när det är hela matchen och man inte lär sig någonting av det så börjar i alla fall jag bli irriterad på det. Det var också många gånger där man kände att nu ringer det snart, då HV71 dominerade spelet under stora delar av matchen, och det utan att förta sig. Mängder med gånger ser man att spelet i egen zon var alldeles för duttigt och löst. Man kan faktiskt slå en icingpuck någon gång då och då, det är betydligt bättre än att dutta på pucken så motståndarna återtar den och skapar en målchans. Med en någorlunda normal utdelning från HV:s sida hade det mycket väl kunnat rinna iväg till betydligt större siffror än 1-0 till hemmalaget. En betydande del av anledningen att siffrorna hölls så pass lågt som de gjorde är nye målvakten Markus Svensson. Redan tidigt i första perioden sattes han på prov i sin ”riktiga” premiär i Skellefteå AIK-dressen. Svensson är dock följsam i lägena och känns stabil genom i stort sett hela matchen. Svensson är utan större konkurrens matchens lirare i AIK i min bok. Tyvärr hann undertecknad inte hem och få tag på Markus innan denne satt på flyget, så intervjun fick stryka på foten denna gången. Piggast i AIK utöver Svensson anser jag att kedjan Arvidsson-Lindberg-Karlsson var, även om de har en bra bit kvar till toppformen de med. Arvidsson är pigg och vill oerhört mycket, men är lite väl puckkär och på egen hand blir han lite av en ”one-trick-pony”, dvs. alldeles för förutsägbar. Lindberg och Karlsson jobbar bra, men får inte ut så mycket av sitt spel heller. Holloway och Möller fick dra tunga lass offensivt, och det visade sig vara lite övermäktigt för dem i kväll. När motståndarna kan matcha sina bästa shut-down-kedjor mot dem så fanns det inte så mycket plats att skapa något offensivt. Wallmark är inte heller den center som ska spela mellan dem. Inget ont mot Wallmark så, men den nivån som krävs för att fixa det når han inte upp till i dagsläget, och konstigt vore väl det då han elitseriedebuterade ikväll. Vi kan väl alla vara överens om att Skellefteå AIK trots allt har en bra juniorverksamhet, men det krävs en längre inkörningsperiod för att de ska hålla i Elitserien. Man ska också vara medveten om att det fattas fyra forwards som sannolikt skulle kunna spela i vilken förstakedja som helst i Elitserien, och därtill Forssell och Petterström samt ett och ett halvt backpar som i allra sämsta fall ändå går in långt före Lindholm och Styrman lika fullt. /Markmanredaktionen@northpower.nu