Med fem dagars speluppehåll blir hockeyabstinensen som bekant stor. Undertecknad tog därför en fika med ”#19 - vår egen Tranströmer”, eller Johan Forsberg som det står i passet. Det blev intressanta 90 minuter, och ett samtal som spretade mellan huvudtacklingar, fysträning, powerplay och Lars Winnerbäck. Samt lite till. – Den där Tranströmerflaggan alltså. Det var magiskt, oväntat, coolt. Det gillar vi. Fast jag känner mig både ärad och förnärmad av att bli jämförd med honom, inleder Johan, och tillägger:– Det var grymt skönt att han fick Nobelpriset, det var han väl värd.
Just intresset för saker utanför sportens värld i allmänhet och litteratur i synnerhet är kanske inget man förknippar idrottsmän med. Men Forsberg vill slå hål på den myten.-Jag tycker det där är en fördom, det kanske gällde för hundra år sen men så där är det inte idag. Det är många som läser mycket och är intresserade av annat än sporten. Alavaara t.ex., han är gammal och har läst mycket, han läser en massa böcker på tyska. Det är imponerande, säger Johan.Det har ju talats en del om ditt hockeyintresse, eller brist på det snarare. Stämmer det där?– Jo, det får jag säga att det gör. Jag är inte så intresserad av hockeyteori, titta på matcher och analysera i efterhand. Jag använder hellre den tiden till andra saker. Det är inte så att jag aldrig läser nånting om hockey, fast jag börjar inte dagen med att läsa alla hockeybloggar och sånt. Så intresserad är jag inte.Inget tränarjobb efter avslutad karriär alltså?– Nej knappast, jag är som sagt ingen analytiker. Jag kommer nog jobba med något annat, reklam kanske. Jag har jobbat lite med det men exakt var och med vad kan få vara hemligt.När man läser det du skriver, kanske främst på Twitter numera, så får man känslan av att du kan irritera dig på rätt mycket. Inte minst mainstreamgrejer, saker de flesta gillar?– Jo, jag är nog sån som person att jag stör mig på saker. Fast det där att jag inte gillar mainstream är fel, det finns saker som är jättebra som många gillar. Problemet är väl snarare att jag tycker folk har så dålig smak i många fall…Som musiksmak, Winnerbäck gillar du tydligen inte alls? – Nä. Fruktansvärd. En posör tycker jag han är. Han är kanske snäll som person och så där men… nä. Jag vill inte ens prata om Winnerbäck, jag går bara över gränsen då, säger Johan och skrattar.Vad är bra musik då?– Jag lyssnar på rätt smal musik. Just nu är det nog finsk electronica som är bäst, ett band som heter Siinai. Jag har ett par kompisar som är väldigt uppdaterade på ny musik, det är kul att ha sådana tipsare men jag känner själv inte till alla band jag lyssnar på.Om vi återgår till hockeyn och AIK i år så återkommer en sak – ”vi tränar stenhårt och mer än någonsin”. Säger alla lag det?– Ja, det tror jag faktiskt. Men vi tränar riktigt hårt, jämför man med tidigare säsonger så är det i alla fall inte mindre i år. Men det är bra genomfört också, Stefan Thomson (AIK:s fystränare) är grymt bra med det där. Han är modern, noga med att förklara varför vi ska göra varje övning och det gör det lättare. Han är gammal friidrottare och det är nog därifrån han har det.– Dessutom har han gjort alla pass själv för så pass sjuk i huvudet är han. Man kan aldrig komma till Thomson och säga att det är för jobbigt, för han har själv klarat samma pass. Han är definitivt det värsta man har träffat.Inte så mycket ”spring tills ni inte orkar mer” alltså?– Nä, det är mer hans egen grej. En vinter körde han intervaller på egen hand på en väg. Det slutade med att han somnade i en kurva, av ren utmattning. Det var någon som hittade honom där som fick väcka honom.Har du någon egen målsättning för säsongen?– Egentligen har jag faktiskt inte det, inte i fråga om poäng och så där. Mitt mål är egentligen att vara bra varje gång, inte att bli stjärna. Fast visst vill jag göra mycket poäng, det är ändå det uppgiften går ut på i slutändan.
– Det är ju ett väldigt mätbart jobb just med poängen men det är inte hela sanningen heller. I perioder stämmer allting men det blir inga poäng ändå, av helt andra anledningar. Sen kan det kännas skit, så åker man med på någon andraassist och så ser det bättre ut på papperet. Visst väger poängen in när man sammanfattar säsongen men det tittas på ganska mycket annat också, säger Johan.Minns du ditt första mål i AIK-tröjan?– Jo, första elitseriematchen, det kommer jag aldrig att glömma. Det var mot Färjestad borta, första bytet jag spelade, första gången jag rörde pucken tror jag till och med. Jimmie passade, jag fick till ett ganska dåligt skott.Känslan då, efter ett mål?– Man tänker inte så mycket, man blir mest bara glad. Jag önskar att man kunde tänka lite mer så man såg coolare ut efteråt men det blir mest instinkt faktiskt.Hur kändes det att ha så bra juniorer i laget förra året, tre hamnade ju i NHL?– Jag försökte att hjälpa dem med det jag kan, även om man är sämre i hockey på många sätt så finns det saker man kan lära dem som kommer av erfarenhet. Och så känner man sig väldigt stolt över dem förstås. Och det gäller även Jocke och de som försvann till KHL.Du är inte själv draftad?– Nää, långt ifrån. Jag har inte ens spelat TV-pucken. Jag var inte bra nog, så enkelt var det. Men det är bara en kvar från det laget som fortfarande spelar hockey. När man träffar unga killar som kanske inte är några jättetalanger i unga år så försöker jag berätta det, att det inte är kört för att man inte är bäst i den åldern. Mycket kan hända längs vägen.Hur tror du att publiken ser på dig som spelare?– Jag vet inte riktigt, svår fråga. Jag hoppas de tycker att jag jobbar hårt. Och så tycker de väl att jag åker konstigt, säger Johan och flinar.Börjar det vara tröttsamt med snacket kring din skridskoåkning, att du "springer skridskor" och så vidare?– Nja, det var väl lite jobbigt ett tag i fjol men jag har kommit över det där nu. Adam Larsson sa till mig på försäsongen att det såg helt annorlunda ut nu så jag går på det!En minst sagt het fråga inom hockeyn nu är ju huvudtacklingarna. Du råkade själv ut för en ögonskada efter upprepade smällar, hur ser du på det som hänt de senaste veckorna?– Jag tycker det mest handlar om respekt mellan spelarna. Självklart är det bra att det kollas i efterhand och bestraffas, men i slutändan är det spelarna som avgör och det krävs att fler tänker sig för. Så jäkla mycket tjänar man inte på att verkligen mangla ner någon. Man får försöka ha den respekten för varandra. Jag umgås en hel del med John Lind (U20-tränare i AIK) och han tvingades ju sluta som hockeyspelare efter flera hjärnskakningar så jag har sett hur illa det kan gå, säger Johan.Men är du aldrig rädd själv, särskilt nu efter ögonskadan?– Nä, det går inte att vara det. När man är tillbaka på isen så funkar det inte att åka omkring att vara rädd, som sagt så måste jag ändå räkna med att folk inte försöker skada mig på planen.Powerplayet diskuteras väldigt mycket nu. Vad är det som inte stämmer där?– Jättesvårt att sätta fingret på, vi är bättre i boxplay än i powerplay just nu, så är det ju. Det hade nog varit ett större problem om vi inte fått resultaten med oss, vi tittar mycket på helheten och stirrar inte bara på detaljer. Men det är klart att det ska bli bättre. Vi tränar mycket powerplay, nästan varje träning just nu.Du spelar ju inte i powerplay själv, blir du sugen på att hoppa in när det inte klaffar?
– Det är klart att jag är det, det är man alltid. Man vill vara på isen så mycket som möjligt och har det som mål, jag tror man är riktigt fel ute om man börjar nöja sig med sin roll och inte vill uppåt.– Vi leder serien och det är dit vi hela tiden strävar, att vara etta. Men vi har mer att hämta i spelet, så är det helt klart, säger Johan.Hur är stämningen i laget?– Grymt bra, stark sammanhållning och bra folk tycker jag. Alla är inte överens om allting hela tiden men så är det i ett lag.Är det inte rätt jobbigt att ens kompisar kan flytta med någon veckas varsel varje vår för att de hamnar i nya klubbar? Du var ju t.ex. nära vän med Yared Hagos som försvann i våras.– Det är jobbigt men man lär sig också att det kommer nya killar till laget som fyller på. Det är en del av det här jobbet som är tuff.Din sambo har följt med dig genom karriären har jag förstått. Malmö, Björklöven och nu Skellefteå, hur har det varit?– Ja, jag har dragit med henne, det låter sjukt att säga så men hon har följt med i alla fall.– Det är stort att hon har gjort det. Vi har varit ihop länge, ända sedan gymnasietiden. För mig är det inte så svårt att skaffa nya vänner eftersom jag träffar laget hela tiden, men för henne blir allting nytt varje gång. Och så där är det väl för de flesta ”hockeyfruar”. Det är stort av henne, som sagt.Till slut - hur går det för AIK i år?– Målet är som sagt att vara etta och vi ligger där nu, även om det är mycket kvar. Vi hade en dipp i finalen i fjol, många var småskadade men så är det i ett slutspel och det gäller alla lag. Vi var helt enkelt lite sämre än Färjestad just då, men definitivt inte mätta efter semifinalen. I en SM-final är man så taggad man kan vara, det kan jag lova. Det löftet tar vi med oss. /Trolletredaktionen@northpower.nuDiskutera Forsberg på forumet: http://northpower.nu/wordpress/phpBB3/viewtopic.php?f=36&t=39