Så slutar Elitserien 2011/12

sön, Aug 14, 2011

Artiklar, Nyheter

Så slutar Elitserien 2011/12

Det är med största ödmjukhet som jag avslutar tipsrundan med att slutligen ge mig på uppgiften att förutsäga hur elitserien kommer sluta framåt vårkanten 2012. Det här med att tippa slutställning i grundserien, och ännu värre i slutspelet, är bevisligen oerhört svårt och har blivit än svårare på senare år när serien blivit allt jämnare och alla lag verkligen kan slå alla. Vem trodde exempelvis inför föregående säsong att Luleå länge skulle leda serien? Eller att gnaget skulle ta sig till semifinal efter 4-0 mot HV71? Med det i bakfickan kastar jag mig över de tolv lagen i ett försök att sy ihop de tre tidigare rankingarna och blanda in andra faktorer såsom spelidé och tränarnas kompetens för att i slutändan landa i en profetia över vilka som kommer floppa och vilka som kommer flippa.

1. Linköping
2. Luleå
3. Skellefteå AIK
4. Färjestad
5. HV71
6. Djurgården
7. Modo
8. Brynäs
9. Frölunda
10. Växjö
11. Gnaget
12. Timrå

Kommentarer och lagdelsranking (forwards, backar, målvakter)
Timrå (12, 11, 11) ligger i botten i alla lagdelar och har försvagat ett redan haltande lag. Lägg därtill en rådvill Perra i båset som inte tycks kunna frammana det bästa ur laget. Det räcker kanske inte med att kunna skapa en bra stämning, det måste till mer också. Till Perras försvar ska sägas att han knappast haft det bästa materialet att mönstra, ej heller som vanligt när det gäller Timrå haft tur med skador. Med detta stabila bottentips från undertecknad och andra förståsigpåare ska ingen tro att det blir enkla tre pinnar mot Timrå i varje möte. Tveklöst kommer det bli hårt jobb som gäller även vid dessa möten, och kan vissa spelare höja sig i motsats till det brukliga när det gäller Timråspelare – jag tänker särskilt på spelare som Bagarn Andersson och Ridderwall, då kan Timrå säkert skänka lite streckstridsnerv till Medelpad. Liksom om man lyckas spela lite transatlantiskt med många puckar på mål och styrningar i PP. Men förutsägelsen blir ändå kvalserien för TIK.

Gnaget (11, 10, 1) överraskade alla föregående säsong med semifinalplatsen och har tappat en del viktig bredd men samtidigt fått in spets i form av Videll. Med mysfarbrorn Melin i båset kommer solnagänget säkerligen även denna säsong vara ett frejdigt lag som är svåra att tas med, och med en gudabenådad målvakt längst bak. Frågan är dock om inte entusiasmen börjar falna något och verkligheten börja krypa ikapp solnaiterna. Jag tror kanske Fasth håller fortsatt hög nivå, men ser inte hur resten av laget ska kunna mäta sig med övriga trupper. Å andra sidan känns det som att det finns en stabil grundkapacitet i laget, och bara några andra lag underpresterar så kommer garanterat gnaget slinka med på en av de sista slutspelsplatserna även denna säsong.

Växjö (10, 12, 2) är nykomlingen som laddat fullt med jänkare i båset för att kunna mäta sig med de stora grabbarna i elitserien. Jag tror Växjö kan komma att bli ett riktigt underhållande lag att ta del av, inte minst med seriens mest underhållande tränare, Janne K. Men frågan är hur långt det räcker. Forwardssidan duger gott, med etablerade och kreativa spelare kompletterat med allsvenska gnuggare. Målvaktssidan är också riktigt stabil. Nej, det är på försvarssidan som bristerna finns, där en ensam och på papperet duktig finne är allt som skänker stabilitet. Växjö kan få tufft i egen zon, för elitserielagens anfallsspel är som bekant ett snäpp vassare än motsvarande i allsvenskan. Samtidigt är Växjö oerhört svårbedömt, för visst finns hög kvalitet i namn som Iggulden, Moran, Gerber mfl. Men det är ett riktigt hop-plock av mannar som ska sammanfogas till ett välfungerande lag. Kanske är Janne K mannen för jobbet, och då kan Växjö göra en gnaget och överrumpla något av de etablerade lagen.

Frölunda (9, 7, 8 ) har under flera år varit det stjärnspäckade laget som floppat till ekona av disparata busvisslingar i Scandinavium. Till årets upplaga har gjorts en rejäl helt om, med den nya given att få hem ytterligare goa gubbar till västkustens pärla. Laget ser betydligt mer homogent ut än tidigare. Samtidigt som spetskvalitén från tidigare år inte framträder på lika många poster, tror jag inte lika många ”stjärnor” kommer floppa som tidigare år. Alla vet att Lundqvist och Axelsson inte är några målsprutor, men kommer skänka trygghet till laget, och återvändande Pettersson kommer tillsammans med t ex Olimb att vara vassa vapen som inte kommer trubbas. Visst känns målvaktsposten något chansartad, men jag ser det som mer sannolikt med flipp än flopp, åtminstone från någon av de stora talangerna. Och om någon av dessa blommar ut rejält, då kan Frölunda säkerligen hanka sig med till slutspelet.

Brynäs (6, 9, 10) kniper i mitt tips den sista slutspelsplatsen. Detta, om det blir sanning, blir främst tack vare sina fantastiska juniorer i anfallet. Silverberg var dominant senaste världsmästerskapen, Järnkrok är inte långt efter i kvalitet och Larsson är en målspruta av stora mått i vardande. Backat upp av rutinerade kvalitetsspelare kommer Brynäs producera framåt. Backsidan ser snäppet svagare ut, men får man hem Ekholm (vilket föreningen hoppas på) ser det plötsligt riktigt okej ut. Längst bak i kassen finns en större stabilitet än fjolårets hattande på posten, även om jag inte tror firma Honken/Svedberg inte kommer ligga i topp i målvaktsligan. Brynäs känns som vanligt talangfulla, utan stora internationella stjärnor, som laget som förmodligen kirrar slutspel men som väl där åker ut med huvudet föra av något av topplagen.

Modo (7, 8, 9) har satt upp skylten ”ursäkta röran, vi bygger om” på Konken center och försöker skapa ett nytt NHL-light-lag med en viss Näslund som huvudarkitekt. Alltid när ett lag har stor omsättning i spelartruppen och många nya, på papperet bra spelare kommer in från höger och vänster, och en tuffe-uffe-typ tar plats i båset är det inte utan att man får vissa Frölundavibbar, i dålig bemärkelse alltså. Samuelsson är nog, liksom Dahlén, rätt man att tämja nordatlantiska egon och med sin pondus och erfarenhet foga samman alla till ett lag. Frågan är vilken taktisk förmåga han har, och hur hans tankar om hur hockey ska spelas kommer fungera på stor is. Modos lag ser onekligen spännande ut, med förmodligen stabile (äntligen Ö-vik) målvakten Tellqvist längst bak, habil backlinje med vissa toppnamn, samt ett anfall med både stabila gamlingar och ny stjärnglans (vem ser inte fram emot att se Axelsson och Schremp?). Ändå skulle det överraska på mig om alla osäkra kort i modobygget skulle falla på plats, och det medför slutspel utan topplacering.

Djurgården (8, 3, 6) har varit i toppen flera år, med tajt kvartsfinalförlust mot Luleå senast och dessförinnan finalförlust i en episk batalj mot HV71. I Djurgården finns år efter år en farlig utmanare, grundat i bra kompetens i båset och en framgångsrik juniorverksamhet. Bärande spelare i anfallet kommer sannolikt ha namn som Zibanejad, Norman och Cehlin. Liksom i Brynäs kommer även Djurgårdens unga forwards vara bättre än föregående säsong. Samtidigt har anfallet i övrigt försvagats när nyförvärven från SSK inte skrämmer många. Backlinjen däremot är av toppklass, inte minst offensivt, med ett antal spelskickliga backar som är duktiga på att fylla på i anfallet, något vi lär se ett flertal gånger under kommande höst, vinter och vår. Om dessutom Wesslau kan hämta sig efter en skadedrabbad och i stora delar misslyckad säsong i väst och kommer upp till gammal slutspelsform kan DIF, med sitt starka stöd på Hovet, bli livsfarliga.

HV71 (5, 5, 4) är nästan per definition alltid bra och alltid en stark kandidat till att slutligen lyfta Le Mat till skyarna. Efter att verkligen visat sin dödlighet föregående slutspel och dessutom förlorat några riktiga karaktärsspelare österut känns årets bygge som svagare än på länge. Med det sagt har ändå laget på papperet en av seriens starkaste trupper. Larsson i mål kommer tveklöst vara bra, backlinjen känns kompetent (även om den inte alls är samma offensiva vapen som vi vant oss vid!), och anfallet kryllar det av bra namn. HV71 känns som ett självklart slutspelslag och ett lag som kommer kunna gå hela vägen ännu en gång.

Färjestad (2, 4, 7) är mästarna som alltid är att räkna med när det börjar dra ihop sig. Likt en gammal seg boxare sluggar sig familjens stolthet ut för ännu en titelmatch. Lite slow-starter kanske, sätter inte så många giftiga krokar och uppercuts, men är samtidigt slagtålig och uthållig. Väl framåt vårkanten kommer säkerligen värmlänningarna vara med i toppen, och i ett slutspel känns detta hyperstabila och alltid svårslagna lag svåra att tas med i bäst av sju matcher för alla andra lag som oftare får dippar i spelet. Med detta sagt kan i mitt tycke det finnas motiv att placera Färjestad en liten bit från toppen. Egentligen på samtliga poster finns små försvagningar – målvaktsposten känns inte lika gedigen, på backsidan endast smärre försvagning genom Junlands frånvaro, medan anfallet tappat välbehövlig spets i Axelsson, Sjögren och Prestberg. Färjestad kan alltså bli ännu mer snålt, både när det gäller mål framåt och bakåt, under han med det svårstavade namnets översyn.

Skellefteå AIK (1, 6, 3) känns som ett av seriens mest spännande lag. Lagets ytterst kompetenta kärna finns fortfarande kvar, i lagbärande spelare som Ericsson, Forssell och Bellemare. Den offensiva spetskompetensen är utbytt med ny sådan från Nordamerika. Tillsammans med ytterligare talangfulla spelare från de egna leden som kommer ta ett eller två steg till i utvecklingen förfogar Skellefteå AIK över seriens bredaste anfallsuppsättning. Även längst bak känns det extremt stabilt, med Hadelöv som håller lika hög nivå år efter år, eller till och med bättre, åtminstone enligt vissa förståsigpåare. Backupen Eriksson lär knappast heller bli annat än bättre till kommande säsong. Nej, framgången för Skellefteå AIK kommer avgöras av backarnas prestation och backspelet. Vilken klass håller en spelare som Alavaara? Kommer Skogs kunna få en skelleftiansk nytändning och åter bli i det närmaste landslagsstabil? Kommer Burström, Styrman, Granberg och övriga unga talangfulla spelare ta det steg i utvecklingen som krävs? Många frågetecken onekligen. Ytterligare ett, i positiv bemärkelse, är vilken förändring backspelet som Robertsson kommer införa. Mindre backar till storleken men samtidigt en större skridskoskicklighet talar rent logiskt sett för ett mer aggressivt försvars- och boxplayspel från de svartgulas sida, något som föregående säsong visade var framgångsreceptet. Skellefteå kommer säkerligen varva rejält prestationsmässigt till en början, men i takt med att säsongen lider kommer laget, om bitarna faller på plats, vare en av huvudfavoriterna till guldet.

Luleå (3, 1, 12) var laget som, ledda av hyllade Rönnqvist/Åkerström/Berglund, överraskade de flesta genom att, istället för att landa i slutet av tabellen vara med och tampas om en finalplats länge och väl. Genom ett mer än övriga lag utpräglat överbelastnings- och forecheckingspel lyckades laget mala ner fler motståndare än vad de flesta trott på förhand. Till kommande säsong lär den framgångsrika spelidén knappast förändras. Det har däremot spelartruppen. Några gamla och inte lika gamla trotjänare har lämnat för att ge plats åt en hel del nya spännande namn. Luleå fortsätter sin strategi att tidigt under transfersäsongen knyta upp gräddan av allsvenska poängsprutor i hopp om att någon ska göra en Arlbrandt/Olausson och fortsätta i samma stil en serie högre upp. Nu lär knappast alla nyförvärv göra en sådan resa, men Persson kommer säkerligen bli en riktigt bra forward, liksom att Fleury kommer sätta en och annan strut. Bytet Harju mot Arlbrandt känns ganska likvärdigt med en viss fördel för landslagsmannen Harju. Storleken som Luleå saknade under fjolåret har i viss mån korrigerats med hjälp av bland annat Harju och Wallin. Bredden och nu också i större utsträckning än tidigare tyngden i laget ligger helt i linje med lagets idé om att ”tok-köra”, vilket gör anfallsspelet även till kommande säsong garanterat effektivt. På backsidan förfogar Luleå över seriens stabilaste uppställning, med NHL- och KHL-herrar och världsmästare till höger och vänster. Det är målvaktsposten som är det stora frågetecknet. Med Luleås stabila spel i övrigt lär en förlupen puck för Rautio vara möjlig att förlåta, så det blir knappast någon kollaps. Men ska Luleå gå hela vägen i slutspelet, då krävs nog en målvakt av Nilssonklass för att guldet ska bli en realitet. Det är tveksamt om det i den nuvarande målvaktsuppsättningen finns den kvalitén.

Linköping (4, 2, 5) ges i mitt tips favoritskapet till seriesegern. Forwardssidan ser riktigt stark ut, för att inte tala om backlinjen som kryllar av offensiv excellens. Allt detta säkras bakåt av ständigt levererande Norrena. Det är svårt att inte tippa Linköping som ett av de absoluta topplagen när man har förstärkt en redan under förra säsongen mycket bra trupp ännu ett snäpp både på forwards- och backsidan. Laget är komplett med utmärkta spel- och målsinnen i form av Arlbrandt, Söderberg, Hlavac och Hlinka, kompletterat med karaktärsspelare och gnuggare med namn som Jämtin, Petterström och Laumann Ylven. På backsidan finns fyra man som känns bra i alla aspekter av spelet – Johansson, Hävelid, Åkerman och Andersson. Allt detta guidas av Säckets myndiga stämma. Laget har potential att bli seriens vassaste powerplaylag – det är väl endast Säckens förbannelse som kan förhindra detta. Om denna kan brytas, dvs. Linköping får det livsfarliga PP som man borde ha, då har man vapnet att gå hela vägen. I annat fall tror jag det kan bli som vanligt i Linköping, dvs. att man inte är bäst när det gäller och det blir i bästa fall en silverpeng i slutlig belöning för fina insatser.

**

Och hur slutar det då? Om grundserien är svår att tippa är väl slutspelet verkligen rena lotteriet. En förlupen puck och vips är det andra laget vidare till semifinal. Och det som såg så säkert ut på förhand.

I ett slutspel gynnas lag som är stabila och inte går ner sig i enstaka matcher framför lag som åker upp och ner i prestationen. Ett lag som över 55 omgångar går ner sig totalt i tiotalet matcher men spelar riktigt bra i övrigt kan ligga i toppen av serien. Men två bottennapp i ett slutspel kan medföra hängskallar, nerver på ytan och en förlust med 4-2 i serien. Detta talar för stabila lag som Färjestad och kanske också Luleå. Jag tror båda dessa kommer vara med i semifinal.

Men till guldet tror jag på Skellefteå AIK. Självklart är det med hälften hjärtat hälften hjärnan jag lägger ett sådant tips, men hade det varit osannolikt snarare än möjligt hade jag avstått. Laget har bäst forwards, en av de bästa, mest rutinerade målvakterna och en av seriens absolut bästa tränaruppsättningar, nu med finalrutin dessutom. Om backsidan utvecklas på rätt sätt kan Skellefteå AIK, utan att på något sätt vara favoriter, vara med och utmana hela vägen. Snart 34 års väntan kan snart vara över.

/Schteffe

Diskutera här: http://northpower.nu/wordpress/phpBB3/viewtopic.php?f=14&t=127

Tidigare rankingar:
Forwards: http://northpower.nu/wordpress/?p=2018
Backar: http://northpower.nu/wordpress/?p=1968
Målvakter: http://northpower.nu/wordpress/?p=1996

,