Elitserielagens backuppsättningar 11/12 – ranking

mån, Aug 1, 2011

Artiklar, Nyheter

Elitserielagens backuppsättningar 11/12 - ranking

Backbesättningar i Elitserien. Många tycks känna oro för att vi har en alldeles för svag backuppsättning i laget till kommande säsong, men börjar man snegla på övriga lag så tycker jag vi står helt okej, i synnerhet med tanke på den starka forwardsidan.

Här är min ungefärliga ranking när det gäller backsidan. Det är svårt att särskilja vissa lag, men jag tycker man åtminstone kan dela in lagen i tre kategorier – de starka, medelstarka och svaga backuppsättningarna (och jag har även försökt ranka in om dessa grupper, även om det är väldigt tajt lagen emellan):

I topp:
1. Luleå (Wallin, Sandström, Jaakola, Fälth, Kilström, Jonsson [+Niinimaa/Fransson/?])
2. Linköping (Johansson, Hävelid, Åkerman, Andersson, Dahlbeck, Persson)
3. Djurgården (Tjärnqvist, Klubertanz, Boumedienne, Printz, Holmqvist, Claesson)
4. Färjestad (Lindström, Sevc, Frögren, Berglund, Brodin, Nygren)

I mitten:
5. HV71 (Luoma, Welch, Almqvist, Grillfors, Karlsson, Trygg)
6. Skellefteå AIK (Pikkarainen, Lindgren, Alavaara, Skogs, Burström, Styrman)
7. Frölunda (Bäckman, von Gunten, Johnsson, Tömmernes, Persson, Eriksson)
8. Modo (Meyer, Pöck, Tollefsen, Ahnelöv, Hersley, Westin)

I botten:
9. Brynäs (Gundersen, Jonsson, Sundqvist, Andersén, Carlsson, Bertilsson)
10. Gnaget (Tärnström, MacNevin, Viklund, Johansson, Svensson, Liwing)
11. Timrå (Robinson, Halonen, Granath, Hedman, Torp, Högström)
12. Växjö (Heikkinen, Hållberg, Augustin, Johansson, Linder, Andersson)

Kommentarer:
Luleå kommer med all sannolikhet landa den stabilaste backuppsättningen i serien. Med defensivt starka pjäser som Wallin, Jaakola och Jonsson, habile Sandström, offensive Fälth (om han repar sig), och spännande Kilström ser det redan där bra ut. Lägg därtill ytterligare en kompetent back som ska in, troligtvis en Fransson eller Niinimaa, och det ser väldigt tryckt och starkt ut uppe i norr.

Linköping mönstrar den kanske offensivt starkaste kvartetten i Johansson, Hävelid, Åkerman och Andersson, fyra ytterst kompetenta vapen på blålinjen som inte heller gör bort sig i egen zon. Linköpings powerplay kan onekligen bli giftigt om en viss tränare lyckas knyta ihop säcken.

Djurgården har i och med Tjärnqvists intåg en riktigt solid backlinje, där densamme ackompanjeras av giftiga offensiva vapen i form av Klubertanz, Boumedienne och Holmqvist. DIF har också bra djup i backlinjen där unga talanger knackar på dörren.

Färjestad ser fortsatt starka ut på backsidan, även om man förlorat Junland utan att fylla på med motsvarande kvalitet (Larsson). Även om den offensiva flärd som exempelvis DIF och LHC kan uppvisa saknas så kommer karlstadborna även fortsatt ha en försvarsmur som blir svår att bryta igenom, med defensiva ess i form av t ex Sevc, Lindström och Frögren).

HV71 har en backsida svagare än på länge efter att namn som Puistula och Hietanien försvunnit österut. Luoma är nu ensam som namnstarkt offensivt vapen. Med honom finns nyförvärvet från väst, 100-kg Welch som främst ska säkra upp defensiven. Almqvist och Grillfors är spelare som håller hög klass, men större frågetecken råder gällande AHL-boomen och TIK-pannkakan Karlsson – blir det fågel eller fisk för honom? HV brukar inte vara klubben som lyfter spelare, men å andra sidan ska vi minnas en viss Åkerman. Trygg är spelaren som de flesta hockeykunniga har på sin flopp-lista, och det är svårt att tro på succé för veteranen.

Skellefteå AIKs backsida utgörs av en brokig skara med gemensamma nämnaren spelsinne och skridskoåkning. Saknas gör stora, fläskiga backar som är till för att klämma fast motståndare i sargen eller välta sådana över ända framför kassen. Backlinjen bygger på åkstyrka, att hänga med motståndarnas forwards, snarare än statiskt spel. I det offensiva lär Pikkarainen och Alavaara bli vapnen i powerplay, ackompanjerat i fem mot fem av Burström och Lindgren i viss mån. Backlinjen har också bra potential till utveckling i flera spelare, t ex Styrman och Skogs. Allt som allt en spännande backlinje som är väl anpassad till lagets sätt att spela, samtidigt som en förutsättning för framgång är att mer eller mindre samtliga håller måttet och att några dessutom höjer sig under säsongen. Då kan backlinjen vara i samma klass som Färjestads och Djurgårdens.

Frölunda har rumsterat om rejält i backlinjen. Man har värvat von Gunten som det främsta offensiva vapnet tillsammans med Bäckman, samt Johnsson som en stabil defensiv back. Frågan är om inte backlinjen hos Göteborgarna ser något för tung och statisk ut, risken är att snabba forwards kan börja snurra rejält i FHC-zonen under kommande vinter.

Modo har en backlinje som känns väldigt svårbedömd. Stor omsättning lär åtminstone medföra lite svajiga resultat i början av säsongen. Frågan är i slutändan hur hög klass som Meyer och Pöck håller – på papperet ganska hög sådan. Hersley undrar många huruvida han håller för elitserietempot, och Westin blir få rädda av till namnet. Men kanske kommer ytterligare backvärvningar till Modo.

Kanske kommer även någon ny värvning till Brynäs, ryktet går att man är med och hugger på Niinimaa. I frånvaro av ytterligare nyförvärv blir saknaden av Ekholm påtaglig när Gundersen ska leda backlinjen i offensiv bemärkelse. I övrigt ganska stabila namn utan någon särskild flärd i form av Jonsson, Sundqvist och Andersén. Dock finns som vanligt när det gäller Brynäs en del spännande juniorer som knackar på dörren till A-laget. Trots det känns Brynäs i dagsläget ganska svaga defensivt och har allt mer blivit beroende av en stabil målvakt för att hålla nere siffrorna.

Gnaget från Solna fortsätter leva på legendaren Tärnström, ackompanjerad av MacNevin som andrapipa i det offensiva vapnet. Viklund har tillkommit, och kanske kan han få en nytändning efter att ha lämnat FHC där han, liksom många andra, inte alls utvecklats i önskvärd riktning. Överlag känns ändå gnaget-försvaret inte starkare än ifjol. Tur att man fortfarande har en hyfsad målvakt.

Timrå är laget som, åtminstone på papperet, sänkt sig mest av alla lag vad gäller spelarkvalitet. Robinson är tilltänkt som offensivt vapen, men kan mycket väl floppa Karlsson-style. Halonen var habil defensivt föregående säsong, men därutöver är det inga klassnamn som TIK ställer på banan.

Växjö slutligen, där Heikkinen är det enda namn som andas kvalitet, både offensivt och defensivt. När lätt avdankade modoiten Hållberg får agera andragubbe säger det en hel del om backuppsättningens kvalitet.

/schteffe
Tråd för diskussion: http://northpower.nu/wordpress/phpBB3/viewtopic.php?f=14&p=4261#p4261

, ,